"Det växer ingen mossa på den sten som rullar"...
Vi har roat oss med att klättra upp på olika berg sista tiden.
Vi började med en tur upp på Brännaberget, utsikten är mot Djupträsket. Tyvärr hittade jag massa skräp, ölburkar och ciderflaskor i ett av vindskydden, ska det vara så svårt att ta med sig skräpet man tagit med sig?! Det måste ju vara lättare att bära hem flaskor/burkar för de var ju tomma...
Brännaberget är ett utflykt som passa alla slags åldrar, man kan köra ända upp i gamla slalombacken om man har ben som inte riktigt orkar gå så långt eller så går man från Bränna och då får man en lite pulshöjande promenad.
Nästa tur gick upp till Lappberget, jag hittade en stig som gick bredvid slalombacken som vi kunde följa hela vägen upp på toppen.
I lördags fick jag med mig Matilda, Oscar och Lucas på en liten tur upp på Vännesberget, denna tur var lite längre och tyngre än Bränna- och Lappberget, men med trevligt sällskap gick det som på räls.
Sista turen för denna gång gick Henrik och jag upp på Kippingberget, och denna tur blev en riktigt pärs för mig. Jag trodde seriöst att jag skulle svimma på vägen upp. Min underbara sambo har långa ben och en fysik utan dess like så han stegade iväg, rakt upp (typ) mot toppen, här ska vi inte "snedda" utan rakt upp. Men den finaste utsikten när vi väl kom upp.
Jag är vansinnigt glad att vi varken sett ormar eller björnar på någon av våra bergsturer. Jag har ju lite fobier för just dessa djur.
