Julen 2016

 Vi har haft en riktigt fridfull jul, umgåtts med familjen och bara myst på med massa mat, must och choklad. Barnen har lekt med sina julklappar, pojkarna åkt slalom och snowboard i vår lilla backe, Henrik skottade en "hoppa" och de har använt sina nya goggles, byggt med lego, de fick en polisstation av moster, sett Sune filmer och ätit massa godis. Vi njuter av sovmornar och sena kvällar framför tv:n, jag fick en klockren julklapp av Oscar och Lucas, men den involverar ju hela familjen.

"Låt mobilerna vila här..... så umgås vi istället"

  Sen har vi ju haft magsjuka också, eller det var ju bara Frida och Matilda kvar att ha, så Frida fick det juldagen och Matilda tidigt imorse.
Jag kände för att åka på mellandagsrea, men kom fram till att det är ju ingenting jag behöver så då sparar jag massa pengar istället om jag håller mig hemma, här finns inget onödigt att köpa.

Klättrar på väggarna.

 Nu är karantän slut för oss, idag ska vi till Bränna för att jaga lite Pokémon och leverera jultidningar. Jocke och Sara har skottat fram en liten bana på isvägen som grabbarna vill testa, men vi har ju inte skridskorna hemma, så vi får testa den en annan gång, sen vet jag inte om en kall skridskoåkning är det bästa så här första dagen Oscar gör något? Jag är lite orolig för honom då han inte riktigt kommit igång med att äta, han har verkligen inte något extra att ta ifrån, utan tvärtom. Matilda och Johan har börjat sin hemresa, så ikväll är de hemma igen efter en härlig vecka på Teneriffa, de har haft bra väder hela veckan, men började få lite hemlängtan för någon dag sedan. Det är ju lite deras fel att min längtan efter utlandet slagit rot.

 Fullspäckat schema är det många som har i dessa dagar, det är som om man glömmer bort vad som är viktigt, man bara gasar på och tror att snart är allt klart så fort det är den 22 december så slutar tiden gå. Det är då vi bara kan vara och ta det lugnt, umgås med nära och kära men till saken hör att "allt" blir aldrig helt färdigt. Det går inte att göra bort allt för att bara vara för när julen kommer och man har jobbat arslet av sig i flera veckor, för handen på hjärtat, hur social är man då? När man är helt slut och barnen har jullov och pockar på ens fulla uppmärksamhet? Då blir schemat fyllt med aktiviteter som gynnar barnens ledighet.
Nu har bilen varit i motorvärmare i 1.5 timme så nu lämnar jag hemmet och drar till Bränna för att umgås med vänner.

Det går inte, sa Tvivlet. 
Det är farligt, sa Rädslan. 
Det är onödigt, sa Förnuftet. 
Prova ändå viskade hjärtat. <3

Värsta sjukstugan

 I måndags hade vi Luciafirande med Lucas och hans fina klass, de var super duktiga de har verkligen lagt ner massor av träning inför denna kväll. Fina, långa och lite svåra julsånger bjöd de på. Lucas har väntat på detta och älskar att uppträda och läste en vers med klar och hög stämma. Efteråt blev vi bjuden på kaffe, must och fika en mycket blek Oscar sluter upp från sin träning, han berättar att han spytt på träningen så fort in med honom i bilen och hem till Bäcken, vi fick hälsa magsjukan välkommen till oss. Idag, fredag, har alla utom H legat på toalettgolvet i fosterställning bedjande om nåd till högre makter. H har istället drabbats av feber så han ligger däckad av det istället. Hela veckan har vi varit i karantän hemma i Bäcken, sovit i omgångar i soffan både dag och natt. Men jag är så glad att vi fick detta denna vecka och inte nästa vecka, för det hade ju varit väldigt väldigt ledsamt.
Oscar missar sin hemmamatch mot Pajala ikväll, då han haft feber tisdag-torsdag. Jag har haft ut honom idag, bara för att han ska få lite friskluft men då han ännu inte kommit igång med att äta tog orken fort slut. Nu har vi beställt proteinrika drinkar av farmor som hon köpt från Ica. Lill-Oscar som redan är så tunn och mager, att han inte äter på två-tre dagar är absolut inte bra.

 Imorgon ska jag till storstan och slutföra decemberarbete och se till att allt är på topp nästa helg. Jag kan ju gissa att tiotusentals andra norrbottningar kommer att göra mig sällskap. Får även träffa Frida då hon vägrar komma hem till alla baciller som florerar i Bäcken, och jag kan ju förstå henne.

 En fantasi, en dröm har slagit rot i mitt huvud, inför julen 2017...

..... endast ca 100 000 kronor.

Min nya hobby

 Då var jobbar helgen över för denna gång, och det gick som en dans, nästan som en vals.
Jag satt och funderade på hur stor del i mitt liv arbete egentligen är, jag sover inte hemma 18 av 42 nätter på grund av mitt arbete, den 1 februari har jag jobbat natt i fem år. Det är verkligen så att tiden springer iväg. Trots att vi arbetar mycken ensam har ju arbetskamraterna en viktig roll i trivseln på arbetet, de och ledningen är nästan viktigare än tyngden på arbetet man utför.
Jag skulle verkligen inte vilja vara chef, det verkar vara en svårt ekvation att lösa och vad är en bra chef??? För mig är en bra chef en man eller kvinna som är insatt och besitter god kunskap i sina områden/verksamheter, sen är rättvisa A och O man behandlar alla anställda och vikarier på samma sätt och man ska veta vad man talar om innan man lämnar ut information till de som ska utföra arbetet. Jag har svårt att tro att man som chef kan vara "kompis" med alla eftersom att man ska få verksamheten att fungera även om förändringar kan komma som inte gynnar de anställda.
I det stora hela har jag haft chefer som varit helt okay, men har ju haft en som var helt perfekt.
Nä, nu lämnar vi arbetet för denna gång.

 Jag ska lära mig något nytt någonting som jag aldrig kunnat eller har gjort tidigare. Jag ska börja fotografera. Det är så himla vackert och roligt med fotografier, jag saknar tiden då man hade massor av album fulla med foton från alla möjliga händelser, årstider och högtider. Fotoalbum gör att minnen blir mer verkliga. Dessa nya värsting kameror med slutar tider, objektiver och allt de nu är utrustade gör att jag känner mig väldigt korkad. Jag förstår absolut ingenting av detta, Frida har försökt förklara och lära mig men alltså det går inte in i min hjärna. Så jag har lämnat in intresseanmälan till olika studieförbund om en nybörjarkurs i fotografering. Luleå skulle anordna en helgkurs i fotografering någon gång i mars så det kan ju vara ett alternativ om det inte anordnas här i Bränna.

 

Klappjakten

Upploppet blir nästa lördag eller kanske redan på måndag, inköp på de klapparna som ska vara med i det "julklapp-spel" som vi blivit inbjudna till.
 Annars är jag verkligen i fas med alla klappar, de är till och med inslagna och det tillhör verkligen inte till vanligheten. Jag brukar slå in klappar kvällen före julafton i panik och inte alls tycka det är mysigt och juligt, varje år har jag missat något så det brukar bli en tur till OKQ8 på julaftons förmiddagen. Men håller man sig hemma på sina lediga dagar då hinner man mycket.
Julen som egentligen ska vara tiden då vi ska umgås med nära och kära, ta det lugnt och ladda batterierna. I år är julafton på en lördag och det är ju så hemskt för julledigheten blir så kort, jo kanske för alla som har måndag till fredag jobb, men för oss som jobbar vare sig det är jul, nyår, påsk eller midsommar spelar det verkligen ingen roll vilken veckodag julafton är, vi får lov att knega vilket som. Nej då, jag är inte bitter jag...
 Jag har värsta lyxen för jag har lyckats göra mig ledig från den 23 december fram till 29 december alltså alla röda dagar, sen vakar jag av nyårsafton så då får jag också vara ledig. Jag är inte beroende av den rödmarkerade dagarna i kalendern utan för mig är det mina arbetskamrater som gör skillnad.

Sökte nytt jobb för några veckor sedan, men igår fick ett mail där de tackade för mitt intresse men valt en annan till tjänsten, det kändes ju lite surt. Jag hade ju inte den rätta utbildningen till tjänsten så inte är det så konstigt att den gick till annan sökande. Trots detta så blev jag en aningens besviken, fröet sådd på nytt och annorlunda.

I tisdags var jag till doktorn och gjorde en hälsoundersökning och det var ju på tiden eftersom det enda som fanns i min journal var då jag varit gravid och en röntgen undersökning som visade på en kompression på sista bröstryggskotan. Men nu har jag lämnat några rör med blod som ska visa att alla värden är okay.

 I helgen väntar 30 timmars jobb, så det blir nog inte gjort så mycket i helgen. Vi har inga hockeymatcher så det blir en lugn helg med andra ord.

Juletid

 December är här, jag chillar vidare och fick fram julen under mindre tvång precis till 1:a advent så nedervåningen är klar, övervåningen är städad men inte pyntad. Det saknas stake i detta hus :). 

Julklapparna börjar vara klart, eller nästan iallafall. Jag bara måste åka till Luleå en sväng innan jag är riktigt klar. Jag har lagt in en mördarvecka jobbmässigt under julveckan, går på måndag och vakar av fredag jag gör fyra nätter på rad vilket inte hör till det normala, men då får jag vara ledig alla röda dagar under julen, "man måste ge för att ta"... 

 Julplaneringen är också klar, eller grovplaneringen iallafall. Julen som ska vara barnens tid då man ska umgås med nära och kära, vila upp sig och ha det gott. Jag har aldrig reflekterat över "en vit jul" förut, men julen kan ju vara ett rent helvete om det vill sig illa. Det är många som inte alls ser fram emot julen, med allt det den innehåller. Fattigdom, ensamhet och missbruk gör sig påmind under denna högtid. Så vi som inte har de problemen borde vara extra tacksamma och ödmjuka inför denna högtid.

 Turbulens på olika plan, men jag håller mig på min kant och försöker att inte hamna i centrum. 

För några veckor sedan gjorde jag färdigt mitt cv och sammanställde mina betyg, referenser och intyg så allt är färdigt om/när något intressant dyker upp. Jag känner att det kanske är dags att börja se sig om nya stigar, 18 år åt samma arbetsgivare är en lång tid. Min förmåga att vara positiv och utvecklande har försämras, jag ser så många hinder och försämringar inom äldrevården så jag vet inte om jag vill vara med om längre. Det är ändå tur att jag är på natten för då får jag pyssla på för mig själv, jag står för prioriteringen och den förmågan har inte försämrats...

    

Oscar svara på lite frågor...

1. Vad brukar mamma alltid säga till dig?
Har det gått bra för dig idag?

2. Vad gör mamma lycklig?
Godis och socker.

3. Vad gör mamma ledsen?
Att gå på begravningar

4. Hur får mamma dig att skratta?
Jag vet inte riktigt, då hon skrattar.

5. Hurdan var mamma som barn?
Bossig, hon var ju enda barnet i flera år.

6. Hur gammal är mamma?
38, eller?? 39, nått av de...

7. Hur lång är mamma?
165 cm.

8. Vad är mammas favoritsysselsättning?
Hålla på med hundar.

9. Vad är mamma jättebra på?
"Laga mat"

10. Vad är mamma inte så bra på?
Backa med släp.

11. Vad jobbar mamma med?
Undersköterska

12. Vad är mammas favoritmat?
Kyckling och ris

13. Varför är du stolt över mamma?
Hon är så självsäker.

14. Om mamma var en seriefigur, vem skulle hon vara?
Kalle Anka.

15. Vad gör du och mamma tillsammans?
Skrattar.

16. Vad är likt mellan dig och mamma?
Vi älskar godis.

17. Vad är olika mellan dig och mamma?
Bastubad, hon tål inte värme.

18. Hur vet du att mamma älskar dig?
Hon säger det och ger mig massa saker.

19. Vad är mammas favoritställe dit hon gillar att åka?
I skogen, spelar ingen roll vilken skog.

Tick Tack Klockan går....

men tiden står som still, ingenting händer men dagarna på kalendern rivs av och hösten har övergått till vinter, eller vinter vi har fått snö och hunnit ha -20 grader lite drygt.
 HD har börjar praktik nummer två och denna gång är placeringen precis där han vill vara, tänk att han vågade ta steget och avsluta den invanda och trygga vardagen för att göra något han aldrig gjort förut? Och som vuxen börja läsa om sånt han aldrig gjort tidigare. Jag är så stolt över honom och helt säkert att hans kommande jobb kommer att vara som klippt och skuret för honom.
 IUP-samtal men Lucas idag, allt gick bra, bara lite problem med stavningen och så har han special med matematiken, boken ska hem två gånger i veckan så han inte halkar bak. Lucas har inte lust till "spontan läsning" och jag får ta på mig ganska mycket av det för jag är ganska dålig på att läsa för honom, hemskt dåligt av mig... Måste ta tag i det och starta upp kvällsläsningen.
Matilda hade en suverän svenska lärare i åttan som var jätte duktig på att lära eleverna de olika "regler" om dubbelstavning, han/honom och meningsuppbyggnad.

  Vi har tre eller är det fyra olika yoga-instruktörer i Överkalix och jag tror vi har yoga klasser två gånger om dagen vissa dagar och ÄNDÅ tar jag mig inte för att börja. Jag känner att jag skulle vilja, men jag orkar inte, jag vill inte boka upp kvällar i veckan för jag vet att jag inte fullföljer det, jag vill bara vara hemma på kvällen. Det känns nog med att åka iväg på jobbet 17 kvällar på sex veckor och att ha hockeyträningarna fem dagar i veckan, även om vi försöker dela upp på träningarna så känns det som om det räcker. Ändå känner jag en lust till att utöva yoga, jag tror jag skulle må bra av det. Kanske jag startar upp det igen på hemmaplan? Kanske....
Min rygg känns lite svag så jag skulle behöva stärka upp den, är lite sugen att gå i badhuset på motionssim de kvällar Lucas har träning och jag är ledig och har körningen. Nu passar jag på att gå på citypromenader med Gina då jag har körningen. Allt handlar om prioriteringar...

På fredag ska jag dricka vin och skriva mig ett CV, tänk jag har aldrig sökt ett jobb på riktigt. Nu ska jag sammanställa mina papper så det bara är att dundra in med en jobb ansökan om något roligt och intressant dyker upp, "Go with the flow, lixom"....

Ny vecka och utbildning väntar...

Då var ledigheten och höstlovet slut för detta år, tiden går fort då man har roligt. Det har varit ett bra lov, ovanligt lite bråk och slagsmål mellan Bill och Bull.
 Det gick fort att väcka pojkarna i morse, de nya vinterkläderna på och jag tjatade massor av gånger att de INTE får kasta sig när de spelar landhockey idag, ett kast på knäna och täckisarna kan vara förstörda, eller hål på knäna iallafall. Få se hur de har klarat det idag. Jag har inte gjort ett skit idag utan roat mig med att se på tv, vila, druckit kaffe och sett mera tv nu är klockan snart "pojkarna kommer med bussen" och jag ska masa mig ut på en timmes promenad så jag får lite friskluft och syre i hjärnan. Det känns lite tråkigt att får fram och tillbaka efter jag kunnat välja hejvilt i Luleå mina promenader har gått i cirklar, en om dagen.

Målet med ledigheten är uppnått, källaren och garderoben är fixade, nöjd känner jag mig.

Apropå Luleå, blir det två dagar i stan denna vecka med, jag ska på utbildning ang arbetsmiljö. Det ska bli spännande och roligt.

Samma samma men olika

Det händer ingenting just nu, eller det händer ju nya saker varje dag men det är som inget nytt, tiden går och vi med den...
Jag har hunnit vara en helg i Sundsvall på hundutställning, det var mysigt och trevligt på alla sätt och vis, såg många hundar och fick ta del av att gå vänstervarv i BIS-finalen i avelsklassen, visade en söt tax flicka, vi slutade som BIS-3. Det tar roligt men jag hade glömt hur lång väntan kunde vara, passade på att se andra raser under tiden, grupp 8 visades under lördagen så jag tittade på dem, kände igen springer folket, såg inte till Tjotte i labrador ringen, ca 45 flattar och nästan lika många golden. Sen tittade jag på Pricko och Anette som visade sina dalmatiner. Söndag var vi på en special utställning för taxar, då gick det rövdåligt för Crosby. Vi åkte med förhoppningen på ett cert och ett championat men vi nådde inte riktigt dit den här helgen.

 Under höstlovet var det dags för höstlovscampen för Oscar så vi har varit i Luleå nästan en vecka. Lucas och Frida kom på onsdag morgon då blev det lite mer rörigt. Vi har varit på promenader och har fått umgås väldigt nära. Fredagen hade H's mostrar 130-årsfest, med trerättersmiddag och underhållning, det är en väldigt trevlig och lättsam släkt så tiden sprang iväg.
Att komma hem till Bäcken efter en vecka levandes på 30 kvm var helt underbart, vi höll oss på varsin våning, tvättstugan fick lite kärlek och omvårdnad på kvällskvisten.

 Imorgon väntar jobb igen, efter två veckors ledighet, oj vad tiden har gått fort, men jag har hunnit med lite nyttosaker under min ledighet, källaren är rensad och en stor sten har försvunnit i mitt psyke. Nu är det garderoben som står på tur, alla kläder som jag inte använder ska bort men jag har inte riktigt kommit dit ännu, ser på bilder på googel på garderober för att finna lite inspiration.

 

Ledig helg

Sitter hemma vid köksbordet och njuter av ledig helg, ledig från det riktigt arbetet men vi har två pass i Isladan, det är ett breddläger som anordnas i Överkalix för uttagning för kommande Tv-puckslag. Apropå hockey så är det lite trist då O's lag börjar vara alldeles för få, trots att det är tre årskullar ihopslagna så räcker det inte till ett hockeylag, det gör mig ledsen att mina pojkar inte kan utöva den idrott de vill. I dagsläget samarbetar man, eller vi, med en annan förening men de har inte heller ett 05-lag så för oss är det inte ett alternativ för Oscar. Så vi får se var detta slutar. Från början var jag emot att låta Oscar och Lucas träna i samma lag, men jag har ändrat mig i frågan, det viktigaste för oss är att det får träna och när tränare godkänner det så kör vi på nivåanpassade hockey. Trots att det retar upp en hel del. Idrottföräldrar, även jag, är ett folk för sig...

 Idag väntar arbete på gården, vi ska fortsätta med att göra höst. Börja fylla ett släp som ska vidare till återvinningen. Känslan när man kör ut från återvinningen med ett tomt släp är så befriande.
Nästa helg väntar utställning i Sundsvall med två nätter på scandic city, jag ska dock bara var sällskap och publik. Gina blir till och med hemma, jag ska hänga med taxmaffian :).

Raderar gnället

Dags att radera missnöje och gnäll, det har varit en del och jag måste förstå att jag inte kan ta på mig andras problem och gnäll eftersom jag har nog med mina egna problem. Det är dags att fylla upp energinivån med hjälp av de fina höstdagarna vi har framför oss. Det sker saker ovanför mitt huvud som jag inte kan göra något åt , så är det bara och jag måste lära mig att leva med det PUNKT.
 Jag har kommit igång med promenader och det är så skönt, vissa stråk är tråkigare än andra, igår var en tråkig och lång promenad. Idag blir det norrut fram och åter. Har passat på att gå på Halljärv och Lappberget medan pojkarna har tränat, det är fina sträckor, tyvärr lösspringande hundar på det sistnämnda stället.

 Lagt in semester i oktober och hoppas att det ska bli beviljat för då har jag en ledighet på två veckor och det ser jag så mycket fram emot, snälla låt mig inte bli besviken låt mig få semester och att någon vikarie känner sig fattig så de tar en helg åt mig. Höstlovet ska O få gå på hockeycamp i Luleå Hockeys regi, samma som han var på förra året. Jag anmälde L också men tyvärr tog man bara in 07:orna som reserver och det ser mörkt ut att han ska få en plats, men nästa år då är det hans årskull som får vara med. Det är tredje hockeyskolan Oscar får gå men inte Lucas på grund av hans ålder men så är livet för en lillebror. Imorgon ska han få vara med på 04/06 hockeyträning, jag hoppas att det inte slutar som när Oscar gästade Lucas träning, slagsmål med klubborna och matchstraff för dem båda...

"Gnälla är som att gunga

du har något att göra 

men du kommer 

ingenstans"...

....

Är det verkligen så att man måste vara med om en livskris som separation eller dödsfall för att lyckats gå ner i vikt? Sakta men säkert tickar kilon på ibland några hekton som nu har blivit alldeles för många kilon. Detta medför förutom att kläder sitter taight och fult en viss smärta i min rygg och nacke, det är som om det finns ett magiskt tal på vågen som POFF och sen är smärtan ett faktum. Ekorrhjulet snurrar i 190 och jag tar mig inte ur detta, en snabbfix med minusfem kilo är ju inte så svårt, jag kan leva en månad på någon äcklig kycklingsoppa eller köpa pulversoppor som man kvälvande intar tre fyra gånger om dagen men sen då???
 Det är ju huvudet jag måste få med mig och tänka långsiktigt, planering och matlistor måste göras. Fick tipset av min gamla viktväktarkonsulent att avsätta ca 60 minuter varje söndag och se över kommande veckas kalender och utifrån den planera matsedel och mattider. Sen sitter det ju i belöning och tröst.. Det tar tid det förstår jag ju, men det måste ju börja med att gå ner om än bara några hekton. Så söndag idag och då kör vi på planering de lux.
 Är det nu vi kör??? I och med detta inlägg är det ju bara att köra annars är det ju ett garn stort misslyckat.

Det planar ut

Likt en båt så planar det som ut, den föregående uppförsbacke känns inte lika besvärlig idag. Det gäller att hitta tillbaka till de vardagliga guldkornen i vardagen så blir det lite lättare.
Mina guldkorn är mina barn och deras vardag, att jag får vara en del i deras liv och att jag har möjlighet att få följa dem nära inpå, det gör mig extra glad en dag som denna.
Till helgen är vi ledig så då ska jag verkligen försöka ge mig en spark i rumpan och göra klart inför hösten, jag borde få rensa skrotet från bygget av hundhuset.
Men är det fint väder på lördag så lockat Rikkti Dokkas, en heldag ute i naturen skulle få mig att må bra, kanske skrotet får vänta till nästa vecka?! "Varför göra det idag när vi kan göra det en annan dag?!"....

Jag fick se LAS listan och insåg att jag jobbat åt Överkalix kommun i halva mitt liv!!! Det kom lite som en chock, alltså lite drygt 18 år har jag knegat, fast det är åt samma arbetsgivare så har jag ju haft olika placeringar inom olika områden, men fatta 18 år?!?!

Gina har varit på egen upptäckt färd, hälsat på grannarna ca 1 km härifrån, suttit på deras altan och haft det bra, sen blev hon hem skjutsad, odåga Gina...

Det går uppför...

Just precis nu känns det som om livet är en uppförsbacke i ett av sandtagen på Halljärv... 

Det som bara tuggar på, sakta sakta uppåt med tunga steg och hälften av metrarna man kommer upp halkar man ner igen på grund av sandens dåliga bärbarhet, orken tryter men man fortsätter för att man måste. Man måste... 

 Egentligen är det inte min egen sandtags promenad jag kämpar uppför utan andras, jag tycker så synd om vissa människor i min omgivning att jag blir personligen nedslagen av deras livsöden, hur mycket ska en människa behöva ta? Och varför drabbas vissa så mycket mer än andra och lyckas ändå fortsätta kampen upp i sanden? 

Vi har alla våra ryggsäckar att bära på men ibland vill jag bara skrika "för helvete den är ju bara halvfull", sen kommer ju det dåliga samvetet, vem är jag att döma ditt innehåll?! 

 Försöker tanka energi i skog och mark, i lördags var vi till Linafallet, passade på att grilla hamburgare och fika i det fina vädret sen gjorde uppletande med hundarna i en brant backe så de fick jobba extra hårt, sånt är balsam för själen.

Förra veckans utmaning för mig var att försöka att minska engagemangen för andra och deras problem och ta ett steg tillbaka, denna vecka ska jag lägga dra ner på mobiluppkopplingen och det kommer att bli väldigt svårt.

Ledig

Det är så skönt att få vara ledig, förra veckan var min 50 timmars arbetsvecka och det känns i kroppen på måndag morgon klockan 07:00. På grund av hög arbetsbelastning var jag helt slut i måndags så jag tog mig en riktigt "mollardag", det betyder att jag inte gjorde någonting efter jag steg upp ca 12:00, eller en timmes promenad innan jag lagade middag och efter det hade pojkarna eldat bastun så vi tog oss ett bad, underbara liv.
 Eftersom latmasken tog mig igår väntade höstpysslet på mig idag, så jag har börjat att plocka bort utemöbler, planerat vår Syren som vi fick av Drugge-klanen (bättre sent än aldrig) och räfsat lite löv, kanske känns det lite bättre till våren när alla biljoners löv ska väck.

Grabbarna har varit på säsongens första friåkning, det blev lite allvarligt snack i omklädningsrummet grabbarna emellan, ett förtroende vänner emellan. Tänk hur många förtroenden och hemligheter de kommer att delge varandra i dessa omklädningsrum. Den yngre har rantat runt en stund i isladan och en annan i Bullerbyn hoppandes på Piller-tvillningarnas studsmatta, det är grejer det, Vi hinner inte riktigt med vårt lilla yrväder, han hinner överallt. 

Ännu en försämring är gjord och jag har börjat överväga en förändring, men jag vet inte om jag egentligen vill förändra. men det känns lite nödvändigt eftersom att jag saknar förtroende.

"man saknar inte kossan förrän båset är tomt"....

Händelserik vecka.

Vilken vecka vi haft, Cleos lillebror skulle bli omplacerad på grund av allergi och hinner vara hos nya ägaren, Katja i tio minuter innan en stor jakthund skrämmer livet på honom och han springer för livet och syns inte till förrän tidningsbudet ser honom vid rondellen tidigt tidigt torsdag morgon. Sen som ett under hittade kusinen till första ägaren honom intill deras stall på deras gård ca 2 kilometer från där han försvann, ca 44 timmar var han på rymmen.

 På fredag var jag moralisk stöd till en nära vän som skulle medverka på en av hennes absoluta bästa vänner begravning, det var tungt men väldigt fint att få vara med. Alltså begravningar, usch så sorgligt det är.
Jag har bestämt mig för att ha en återhämtningsvecka, jag har min jobbarvecka så det blir lätt att hålla mig hemma då, jag jobbar eller sover och är i praktiken bara ledig på torsdag, eftersom att jag sover onsdag och går på fredag igen. Jag känner att de sista veckorna har jag dundrat på och engagerat mig i allt annat utom mig själv och min familj, nu måste jag få lite balans igen.

 Denna vecka tänkte jag koncentrera mig på att lägga spår till Gina, eftersom hennes spårteknik verkar ha försvunnit, hon som varit så säker i sitt spårarbete, nu är det slarvigt och med hög nos, jag litar inte alls på henne i skogen. Som tur är har jag fått tips från proffsen så jag hoppas att det går till sig. Sen ska vi lägga in en motionsväxel, vi har kommit oss ifrån de dagliga promenaderna, så nu blir det 60 minuters koppelpromenad mot norr.
 Jag har beställt hantverkare till att bygga mig ett hundstall i garagelängan, det blir med två boxar ifall att den bästa kombinationen dyker upp och jag bara måste köpa mig en till schäferflicka. Gina ska inte flytta ut, men jag måste ha en hundgård som hon kan vara i när vi inte är hemma för hon klara inte av att vara själv. Så fort vi lämnar henne själv så tar hon sig upp på vinden och länsar kattmatförrådet, kattlådan och soporna detta i sin tur gör att hon får diarré som hon inte kan hålla inne med så då har vi det runt om i huset. Sen är det ju näst intill livsfarligt att hon äter allt hon kommer åt, hennes vikt går ner då hon har diarré flera dagar efter hon försett sig med Missys mat. Så nu blir det hundgård, har sagt att syrrans galna hund kan få vara i den andra boxen medan Sara jobbar för hon är ju också ett kapitel för sig att ha ensam hemma.

Än så länge bara fantasier...

.. som kanske en dag går över till planering, för att i sista hand eventuellt övergår till verkställande. Vi är ännu i förstadiet till fantasier, vi eller i största del jag googlar och ser på bilder för att se vad jag vill ha för färg, stil, inredning, material och uppbyggnad.



Detta är lite av en mall som jag tänker att jag vill utgå från men, med lite ändringar till exempel vill jag ha städskrubb, högt skafferi, kyl/frys, på väggen mot vardagsrummet och sen blir detta med vitrinskåpet övergång till väggen mot älven, men inte så många väggskåp på den väggen, för där vill jag ha breda fönster som ger oss utsikten mot älven. Spisen vill jag ha i hörnet mot öst och söder och denna bänk ut från södra väggen.



Altandörrar på söder väggen som leder till en inglasning och ett mindre trädäck.
Men detta är ju bara fantasier än så långa och det kan det vara i flera år.
Nu måste jag sluta med mina fantasier och gå ut och förbereda gården för hösten, i natt har det endast varit 1 grader ute så vi välkomnar hösten till oss...

Blandad kompott

Då var han här, Fridas alldeles egna lilla hund, Cleo.
En söt Sheltie hane från Gällivare, kennel vald efter Kristinas fina harmoniska tikar, så vi hoppas att denna kille ska bli som dem. Mina tvivel på ungdom och hund har varit starka fram till nu, jag har varit hundvakt i veckan och Matilda hoppar in som valpvakt på måndag och sen får vi väl se hur det blir. Mina farhågor är att det blir långa dagar ensam för Cleo, men jag vet att Frida kommer att göra det som krävs för att Cleo ska ha det bra. De här dagarna med Cleo har gjort mig ganska valpsjuk, jag har varit tvungen att påminna mig själv flera gånger att det inte är min hund.

Request Legendary Look

Dagarna i Luleå var ju väldigt fina, många timmar ute kring Tunastrand, ett fint område att rasta Cleo på, eftersom det inte är några bilar där, dock en hel del motionärer och andra hundar. Än är Cleo så liten och osäker så han följer fotspåren från Frida eller mig. Det är det man tar fasta på och ser till att underhålla så får man en bra grund till följsamhet.

Tunastrand

Apropå det här med åldrandet, nu har jag mindre än ett år kvar till 40 och se vad jag har fått införskaffa mig... Men shit den skillnaden på skärpa och ljuset när jag satte på dem, tidigare var bokstäverna som grumliga och suddiga, nu är de så klara att jag nästan blir yr.

SÖF - Ris och Ros till oss som ekipage.

Helgen har tillbringas med likasinnade hundnördar och en massa massa hundträning, från 07:30-21:00 men uppehåll för måltider. Naturligtvis har hundarna fått vila då vi förare har fått agera figurant till andra hundförare.
 Vi har fått samverka med grupp- och plutonchefer, spåra upp inbrott tjuvar och andra busar och bevaka skyddsobjekt. Vi har fått förmånen att ha en bra instruktör som lärt oss att lägga upp övningar på ett bra sätt som vi ska ta med oss till vår egna träningstillfällen. Jag tycker det har varit en bra helg, ja nästan helt fantastisk. Tyvärr blir det så mycket att ta in och så långa dagar att hjärnan inte riktigt tar in allt.
 I det stora är jag nöjd med Ginas arbete under helgen, jag önskar dock kraftigare markeringar som det är nu känner jag mig osäker att jag ska se hennes markering, hon är utåtriktad i patrulleringen men hennes markeringar är lite svaga så jag får lite "Malle-stopp" under patrullen. Viljan är att när hon har markering på människa i skogen ska hon dra ut mot det hon känner med sträckt koppel och viljan att gå ut. För att få det behöver jag träna henne att det hon hittar i skogen är den roligaste prick i hela världen, hon ska få busa och leka järnet. Ska prova byta belöning från kampstocken till två gröna bollar och se om det blir bättre, sen måste jag träna det ofta, gärna några gånger i veckan och då kommer ju nästa problem, vem får jag att gömma sig i skogen och ligga blixstill eller krypa runt i blåbärsriset och sen leka med Gina när hon kommer???
Kanske jag kan betala Oscar och Lucas att agera busar i skogen med två favorit bollar.

 På söndag gick spåret riktigt dåligt, eller rent uselt eftersom hon inte spårade utan försökte vinda in figuranten som sprang fr platsen, vi fick skämmas och förstår inte hur hon missade spåret som vi gick över flera gånger. Frustationen var omätbar hos mig som förare!!!

Jag måste:

• få henne att välja spåret och inte vinden.
• lära henne "Leta spår".
• få henne att spåra med låg nos. 
• öka intresset att vilja följa spåret som leder till en rolig människa.

Ska styra upp en ny träning på Grubbnäs med hundförarna, vi ska ha en funktionskontroll och till det måste vi verkligen träna på spår och bättre markeringar! 

Bevakningsträning.

På torsdag smäller det då har vi hemvärnsövning igen, så vi ordnade en frivillig träningsdag i söndags med olika övningar för att ligga på topp då vi har avlönade instruktörer från bland annat F21 som ska drilla oss i fyra dagar, då vill man ju att hundarna ska förstå vad de ska lukta, höra och spåra efter.
 Gina jobbade fint på ljudmarkeringen och slarvigt i spåret, det blev lite yvigt och hög nos så då missade hon vinklar och vid högt gräs blev det svårt. Egentligen inget nytt, jag vet att hennes svaghet är högt gräs och att hon vill på att gå på vind och vittra in föremålen, då vi lagt lite spår i sommar så kan jag inte kräva så mycket av henne. Där fick vi bakläxa, spåra två gånger till på torsdag, men jag är nöjd om jag hinner lägga ett spår innan dess. Men jag tar med mig ljudmarkeringen och draget ut till figuranten. Bästa schäfer-flickan min.
 En natt till på jobbet och sen packar vi inför torsdagen och det ska bli så roligt, jag längtar.

Tandvärk och Myrkryp

Inte alls en trevlig kombination, jag vill nästan skjuta mig eller iallafall skära av mig vaderna och dra ut tandjäveln som värker i underkäken, men det kan jag ju inte göra, så jag har lovat Gud en hel massa med inget socker, mat och stödstrumpor men detta hjälper inte Han där uppe har nog något viktigare på sin agenda så då har jag fått självmedicinera mig, jag började med två krossade alvedon inbaddandes rund den onda tanden men inte hjälpte det så då hällde jag upp en medicinkopp med någon whiskey och gurgglade runt i munnen utan resultat så då gick jag över till en tandborste med tandkräm som jag massserar tandköttet och tanden med och det hjälpte lite iallafall.
Myrkrypen har jag tagit en dubbel brus Magnesium mot, men det kryper och lever om i mina vader och sen i underarmarna så jag tror jag blir tokig.
 Varit vaken från just efter 03:00, vandrandes i huset med tandborsten i munnen googlandes på olika åtgärder, till och med "Flashback" har jag besökt för att se vad det hade att säga om tandvärken, men de hade andra slags tabletter än de jag har i medicinskåpet.
Jag har letat fram telefonnumret min tandläkare, men det känns förskräckligt länge till måndag!!!

Bevakningsträning

Vi har planerat ihop en träningsdag på lördag i Grubbnäsudden med hundförare från Haparanda, Kalix och Överkalix, eftersom vi har hemvärnsövning nästa helg så måste vi påminna hundarna vad det är som gäller. Upplägget är enkelt och vi har ingen speciell instruktör utan lägger upp dagen efter de erfarenheter och kunskapen vi hundförare har. Det är blir andra träffen sedan sista övningen i slutet av maj, det är första sommaren vi har träffats och tränat tillsammans med de andra hundförarna. Det är väldigt nödvändigt, hundarna måste tränas för att klara av de uppgifter som läggs fram, på ett sätt är inte den här träningen lagt på hobbynivå eftersom vi är kontakterade till hemvärnet och avlönade vid arbete, då ska hundarna hålla en bra nivå och klara av de uppgifter de ställs inför.

Hemvärnsövningen i maj -16.

 Förutom bevakningsträning har jag börjat med korta träningspass med Gina på hemmaplan, vi har börjat med apporteringen, det är ju en svag punkt för oss som poängmässigt är värd många poäng i tävlingen. Vi har gått framåt med träapporten, det är mindre lek vid gripandet och mindre tugg i samband med ingången, tugget kommer vid avlämningen.

Fria följet plogas och tränger det lite i och extra mycket vid vänstersvängen, men vi får jobba på det här ligger det också många poäng i potten :).

Nu ska vi rigga för barnkalas.

Semestertripp genom Sverige

2013 hann vi inte ens börja planera en semestertripp innan pappa blev dödssjuk.
2014 flyttade vi och det höll på att knäcka oss.
2015 var allt planerat och hotell, vandrarhem och campingstugor bokande men avbokades 24 juni...

 Jag har varit rädd för sommaren och inte vågat boka utan vi åkte iväg lite lagomt oplanerat med en grovplanering på Johan och Signe samt Jocke och Johanna.
Det har varit så enkelt att åka iväg med pojkarna nu när de är lite äldre. Tjejerna hade inte tid med någon semester då de har jobbat hela sommaren som två galningar.
Kolmården, UpZone, DownHill, Siggestagård, Liseberg, Paradisbadet, Pokemon-jakt, massa småkusin häng, två hotellnätter och massa mil i en bil hann vi med på 11 dygn.

Lucas 9 år <3

 Nu är årets sommarsemester slut, dags att tjäna in nya semesterdagar så jag får vara ledig nästa år igen, en fördel med att fylla 40 år är ju alla extra semesterdagar man får, tror tusan jag ska lyxa till det och ta fyra veckors semester nästa år :).

Ålderdom

Inte för att jag lider av någon ålderskris eller nojja, men till saken hör att nästa år fyller jag 40 år, fast jag har väldigt svårt att förstå det, för mig har 40 år varit en ganska gammal ålder. Det har känts som om livet börjar ha bjudit på sina överraskningar till nu, men nu känner jag mig inte äldre än vad jag gjorde när jag var 29 år.
Men jag kan ju känna att en del har hänt på det fysiska planet ett tydligt exempel är att när jag läser måste det var bra ljus och när jag börjar bli trött gäller det att flytta boken lite länge bort för att inte bokstäverna ska flyta ihop med varandra. Larmtelefonerna på jobbet har röd bakgrund och svarta siffror och dessa små krumelurer kan vara svåra att avläsa, tur att vi har belysning på telefonerna som går att öka. Ett tyngre faktum är att min rygg börjar bängla, det är farligt att vara stark för det medför att jag slarvar med lyften på jobbet, jag tar till genvägar som inte är bra för min rygg. Jag har aldrig haft problem med ryggen förut, nu har den helt ballat ur, på höger sida från bakhuvudet till skinkan känns det ut som om någon har lagt in en stor bitstock under skinnet. Igår var jag på 60 minuters massage och det resulterade i att jag blev sängliggande från 14:30 till på morgonen. Så i morse har jag bokat tid hos sjukgymnastiken, det är ju också ett ålderstecken. Och lite av en arbetsskada inom mitt yrke.

 Många tragiska olyckor med dödlig utgång har skett under de senaste veckorna, dessa olyckor gör mina egna sår lite mer kännbara, jag slungas tillbaka i tiden då man befinner sig i en sjuk bubbla, där tiden står nästan helt still, en timme känns som en dag och en dag som en vecka och en vecka som en månad, samtidigt som man befinner sig i dödens rum fortsätter världen utanför, människor fortsätter sina liv som om ingenting skett.
Det är svårt att förstå meningen med alla olyckor, speciellt när livet verkar börjar bli "bättre" när döden kommer och släcker livets låga...

En regnig fredag

 Jag har fått kasta in handduken, nu kom min första sjukskrivning på flera år. Det är ju inte så att jag ligger och håller på att dö eller är inlagd på sjukhus, jag har problem med lite feber, bihålorna (Rinexin är grejen) och värk i de stora lederna inget allvarligt, alltså det är ju "bara" en vanlig förkylning. Egentligen är det jobbigt med förkylningar för jag har mycket mindre ork i flera veckor istället för att ligga pall fem-åtta dagar och sen är det över, mina förkylningar kan ligga och besvära mig flera månader.
Nu har Frida också fått sommarlov, Fridolina klarade sitt första år i Luleå med bravur. Att klara av allt som det innebär att bo ensam som 16-åring har hon fixat så bra. Skolan, mat, tvätt och pengar (eller nja pengar...) har hon roddat med högt betyg. På tal om betyg så är det också en fröjd att läsa, alla ämnen är höjda från Strandskolans tid och det känns så bra att det går bra för barnen för då är man som lyckligast. Det kan inte ens en förkylning eller sjukskrivning ta ifrån en.

 Jag har kommit i kontakt med en människa som älskar intriger och osämja, hur ställer man sig till en sån person? Tyvärr kan jag inte hålla mig borta från denna människa, det är en person som finns i min närhet vare sig jag vill det eller inte. Det är i nivån som gällde på högstadiet
"Linda har sagt att du har sagt att"...
"Men säg det inte till någon"...
Jag känner att detta tär på mig, LindaLagom pallar inte sånt här tjafs.

Idag inväntar jag matchen mellan Sverige-Italien. Hoppas Sverige gör en bättre match än den mot Irland.

Sommar och sol vi har kort tajt kjol...

Matildas studentfirande är över och sommarjobbet har börjat, det var en intensiv vecka för min fina dotter och jag är så stolt att hon fixade sin gymnasieutbildning. Dessa tre åren har varit en segdragen kamp och det har sett tämligen mörkt ut stundtals, men hon krigade sig igenom dessa år och tackvare hennes skärpta hjärna fick hon helt godkända betyg, älskade unge.
 Livet i Kalix är slutfört och den söta lägenheten på Valhallavägen är urstädad och väntar på nya hyresgäster, tyvärr lite krångliga sådana som inte vill betala för sig, så länge jag inte får 1700 kronor så lämnar jag inte ifrån mig några nycklar heller. Rätt ska vara rätt!!!

 Idag var det pojkarnas tur att få sommarlov, egentligen är det bara de som har ett riktigt långt sommarlov, det är bara de som inte har något avlönat arbete under sin ledighet, inget annat än det som jag hittar på att de ska göra.
Det var ju till och med sol idag och shorts väder, farmor var inkallad som resurs då jag jobbat under natten och inte kunde vara med, jag tror det är första gången som jag missar en skolavslutning med "Den blomstertid nu kommer" i vår underbart vackra kyrka och de självklara bilderna på barnen utanför kyrkan intill de fina rönnarna. Nåja, barnen verkar nöjda och det har inte gått någon nöd på dem fast jag inte var med, värre är det nog för mig.
På torsdag är det Fridas tur att bli ledig, men hennes sommarjobb börjar redan på måndag så det blir ingen lång ledighet förrän om tre veckor, då får hon njuta av sommarlov och slappardagar.

Trots att sommar, sol och semester är i antågan har jag saker i min närvaro som stör mig, jag vet inte hur jag ska komma mig ifrån dessa saker, hur jag ska komma över saker och ting.
 Jag vet sedan lång tid tillbaka att vissa saker kan man inte förändra, det är bara att finna sig i att det är som det är. Andra saker går att förändra men då krävs det att man lägger manken till och skapar förändringen själv, och de är de sakerna jag inte kan komma på om jag ska förändra eller sätta huvudet i sanden och bara göra det jag själv kan göra och leva med det.
Det sista sakerna gör att jag stör mig mer på det jag inte kan förändra...
Ringde faktiskt ett samtal häromkvällen då det kändes att nu kastar jag in handduken, ett samtal, men ingen fortsättning, inte just nu iallafall sen får vi se vad hösten har att erbjuda...
Nog med flummig text som få fattar, knappt ens jag själv förstår mina inlindade funderingar...

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor...

Sommaren är på intågande, vi har fått känna riktig sommarvärme, barnen har hunnit med årets första dopp i älven inte bara en gång utan ett par dopp varje dag under sista helgen i maj. Vår student har inlett sin studentvecka med partyparty med olika slags teman, håret och fransar är förlängda och klänning inhandlat. Present, plakat och tårta beställd och det känns ganska färdigt ordnat inför stundande fredag. Först ut att få sommarlov är Matilda sen är det Oscar och Lucas tur för att till sist men inte minst bli Fridas tur att få ta sommarledigt, men det är bara sönerna som får sommarlov, för Matilda och Frida väntar sommarjobb. Jag gillar sommarjobb.


          


 Annars har jag en känsla av att tillhöra en slags cirkus, vad är det här för svammel?!
"Man saknar inte kon förrän båset är tomt"...
Katastrof, vad ska jag göra? Fortsätta stånga på och banka huvudet i väggen gång på gång och tro att det går över? Eller ska jag helt enkelt sätta huvudet i sanden och vänta ett tag, det kanske försvinner? Eller göra ett aktivt val och bara draaaaa? Alla offentliga lokaler ska ha en nödutgång, kanske man skulle använda sig av den?
 Egentligen är det för tidigt att börja nedräkningen men nu är det 16 nätter fördelat på sju veckor innan semestern och jag längtar mer än någonsin, ge mig ledigt nunu...

Jockfall

Myggen har kommit med besked, var i skogen en kväll och det enda som fick myggen att hålla sig borta var att jogga, så det gjorde att jag kom igång med promenera/lunka/jogga. Jag har lagt in schemat med "veto" när Lidingöloppet är, så tanken är att deltaga, men tanken har inte blivit målet, vi avvaktar och ser vars det slutar...

Maj, maj måne jag kan lura dig till Skåne

Vännerna åker på husmorssemester på fredag och jag blir kvar, det är lite ovanligt för jag brukar följa med. För att få suga på karamellen har jag varit med i chatten och sett deras planer för helgen i storstaden, de kommer att få det så roligt men det är de värda allesammans.
 Det har hänt många tragiska saker i vår lilla by, en pappa, son och bror förolyckades under Krisihimmelsfärds helgen , det var en kompis till Mattias. I helgen var det en dödsolycka på E10.an, en kille på 23 år som omkom. Det känns så himla onödigt att unga människor ska behöva dö, att avsluta livet i så unga år, man har ju så mycket kvar att ge och få vara med om. Jag hatar döden...
E10:an, hur många människoliv ska behövas offras innan man gör någonting åt den? "Dödens väg". Dessa tragiska händelser gör att jag börjar fundera och sakna, sakna det som en gång fanns som nu inte finns. Jag saknar min pappa så det gör ont, jag vill ha honom här och att han gör saker som pappor brukar göra. Jag vill inte att han ska vara där han är, jag vill att han ska vara här!!!
En av de som omkom var också pappa, hans son saknar nog sin pappa jätte jätte mycket.

 Men mitt psyke som inte är i balans och en massa jävla tjorv inom andra områden gör att jag är fruktansvärt less, less att medla, less att försvara, less att försöka förstå och förklara så nu skiter jag i det här. När en klubb eller förening blir till den grad då det mest är kompisar som driver den och det bara är handplockat folk som sitter på flera olika styrande stolar då måsten man lyfta blicken och ge sig av. Man kan inte driva föreningar för egen vinnings skull, det skapar inte någon utveckling för medlemmarna och föreningen är just medlemmarna och som styrande personer i en förening är man inte handplockad, man är förtroendevald och ska arbeta för andra än sig själv.
Jag fick en gång en pik att jag satt med i en "klubb med inbördes beundran", jag förstod inte alls vad personen menade, men nu några år senare och med lite mer förstånd i ryggsäcken förstår jag precis hur det uppfattades när man står på sidan om och kan se objektivt på saker och ting. Att försöka medla är ingen idé, man gör vad som är rätt och sen får de andra tolka det hur de vill.
 MEN DET ÄR INTE JAG SOM BLEV TAGEN MED HANDEN I KAKBURKEN,
inte den här gången iallafall...
En del vet vad jag menar, andra tror att de vet och de sista kommer att missuppfatta allt och det bjuder jag på.

Nu blir det lax och potatis till middag, jag ska balansera upp psyket och försöka lägga det här på hyllan, för det anses vara utagerat.

Maj

Sköna maj, välkommen, till vår bygd igen!

Sköna maj, välkommen, våra lekars vän! 

Vilka fina dagar vi haft under den sista veckan, solen gör att snön tinar och marken sakta torkar upp, vår och snart försommar då alla träd slår ut, jag längtar efter den nya årstiden som gör sig beredd. Lite synd över allt sand som hundarna drar in och lite jobbigt att det som göms i snö kommer fram i tö, en hel del hundbajs har plockats och i helgen har vi tagit fram räfsor och fått blåsor i händerna av alla drag som ska eliminera löven från vår gård. Förra året köpte vi oss en bra lövblås för att underlätta kampen om löven under våren.

I och med att våren kommer kommer även alla drömmar om en fina välskött gård, jag saknar trä altan, stenfoten runt huset, alla skifferplattor som ska läggas, ett bra hundgård/hundstall och en fin ytterbro. Nå jag en sak i taget och nu är prio källaringången, husfoten och skifferplattorna. Det kommer att bli aborda bra.
 Barnen krigar sista månaden innan sommarlovet, Matilda tar studenten och tre år helvete är snart slut många tårar har fälls och mina hår rivits till alla uppgifter som skall göras, men nu är slutet inom räckhåll och planen är arbete och lite balans i livet innan beslut om fortsatte studier tas. Frida har fixat första året i en ny stad i sin fina lägenhet, hon har mognat och skolan flyter på bra, IUP-samtalen är en fröjd att gå på. Oscar är en liten slarver när det gäller läxor och har fått sig några tillsägningar och samtal hem. Lucas hr kommit ifatt med tal och läsning, samma busiga kille som älskar rasterna och idrotten... Mina underbara barn...


  

April

Här har det varit dött, jag har inte riktigt haft något nytt att komma med, egentligen har jag väl inte det idag heller. Det är som om livet går på autopilot, vardagen kommer och går utan att någonting egentligen sker...
Jag känner mig lite tom på energi och jag känner att tjafs runt omkring mig tar på mitt psyke, jag låter saker och ting (till och med andra människor) nässla sig in och uppta massa utrymme i min hjärna, energin sipprar ut från små sår. Vissa människor ska man helt enkelt hålla sig borta från, helt sonika. "Alla är vi olika" gäller inte när det rör sig om psykopater.
 Ni vet Robin Hood?! Han som tar från de rika och ger till de fattiga, jag fick ett dokument på min mail som gjorde att jag insåg att han bara finns i sagornas värld. Jag har svårt att vara delaktig i sånt som jag inte känner att jag står bakom och tror på, jag vill inte stå till svars för sånt som jag inte kan försvara och stå upp för, måste fundera på mitt ställningstagande och val av delaktighet.

Utbildningen i Stockholm fick vingar och flög iväg, det var så att jag på Coop, av en bekant, fick veta att jag inte fått plats på utbildningen och tre dagar senare fick jag ett mail av AG att tyvärr fanns det bara en plats till vår kommun och den gick till en kollega MEN eventuellt kunde komma en avbokning åtta dagar innan resa som jag eventuellt kunde få om det blev någon som sa bort sin plats, men då får det vara tänkte jag. Så jag tackade nej till min plats ifall avbokning skulle ske, vi hade ju bokat Björkliden två dagar efter Sthlm så jag skulle ju ha att göra innan vår fjällresa.
Förutom Björkliden har vi hunnit med Kåbdalis, slalom och skoter som har gjort att energinivån gått upp en del. Vecka 16 hade Gina och jag hemvärnsövning, den bästa jag varit med om, vi fick träna hund i fyra dagar med "Snygg-Tomas". En övning som innehöll Stroke hos maken för en av hundförarna, nära skarpt läge, starka värktabletter och tårar i offentliga lokal, nära skott på spårläggaren och en mindre krock, dessa övningar är verkligen händelsrika.

Tänk nu är april nästan slut och vi välkomnar Härliga Maj :)

******

"Linda, det finns alltid någon som har det värre än dig"...
Mina föräldrars ord ploppar alltid då och då upp i mitt medvetna, nu har jag ett munsår lika stort som den nya regionen "Norrland" och det är rött, svullet och hemskt, MEN.... det hade varit värre att ha en vårtklase på hakan, psoriasis i hela ansiktet eller riktigt besvärlig acne, det hade varit värre för detta äckliga munsår försvinner ju på mindre än en vecka så egentligen är det inget att gnälla över...
Det gnälls en hel del i vår värld, om saker som för mig verkat obetydliga men för andra är av stor betydelse, "Alla är vi olika".
 Jag var på promenad efter en upplogad skogsväg, Furubergsvägen, för några dagar sedan och fotade en bild på en lång raksträcka, den bilden fick symbolisera mitt liv just nu. När jag var framme vid bilen igen kände jag: "fy fan vilken tråkig promenad detta blev" och då kom tanken på livet igen, det känns ut lite tråkigt just nu, långtråkigt som en del filmer blir då handlingen som dör ut. Det har varit lite mycket sista tiden och egentligen skulle denna raksträcka behöva kännas välbehövlig, men det känns trist. Nu kom jag in på gnäll om mitt ointressanta liv, det finns flera som skulle göra mycket för att ha det lite tråkigt.


 Jag ska ju få åka på utbildning till Stockholm med jobbet - Palliativa registret.
Trodde att det skulle handla om palliativ vård men det verkat handla om ett redskap för dokumentation i samband med palliativ vård. Nåja en utbildningsdag i Stockholm blir ju trevligt.
Appropå utbildning tar H steget att förverkliga en arbetsdröm, vi får se hur långt det räcker och vad framtiden har att erbjuda, men jag är jätte glad att han vågade hoppa på tåget som på något sjukt sätt kom precis i rättantid, ibland kan man ju råkas bli kvar på perrongen.


Vårvintern, en underbar årstid som tillbringas mycket utomhus i skogen.






Laxforsberget.



Tjejvasan - check

Nästan 200 mil i bilen för att få åka 3 mil skidor, mellan Oxberg och Mora. Bilresan gick bra då sällskapet var bland de bästa. Ett stort missöde i Söderhamn, vindrutetorkarna plockades bort då någon motor som styr dessa havererat, lite spännande och väldigt farligt, vi fick lägga vårt öde på vädergudarna.
Stugan Åsa fått tag på var så fin och fräsch, super sköna sängar (jag hade egen kupé) och nära till målgång och Mässan. På lördagmorgon åkte Jenny och Åsa iväg med "bussen" till start, Carro och jag kunde chilla kvar i stugan eftersom vår start var senare. Allt runtomkring detta lopp är ju fantastiskt ordnat, väldigt smidigt.
I startfållan provade vi skidorna och det kändes glidigt, jag hann bli orolig för bakhalt. Bröderna Hansson hade tagit sig an Carro och mina skidor. A som stod för fästet hade varnat oss för att det var svårt att valla rätt. Men vilket jobb de gjort, för varje bentag gled jag dubbelt så långt som tidigare. De backar vi passerade kunde jag "springa" uppför, fästet höll hela sträckan.
Målet var att vi skulle vara i mål senast 16:00, alltså en tid på 04:15, men på grund av perfekta skidor, super väder och "lätt" bana klarade jag det på 03:23:34, visst det kan tyckas vara en dålig tid, men för mig är det bra, bästa tiden orkade jag få på den sista milen. Sen låg jag däckad resten av kvällen, vätskebrist de lux. Sov som ett litet barn just efter åtta, vännerna skålade i bubbel och jag med Resorb
Söndagen tillbringades i bilen, vädret var fantastiskt och vi klarade oss ganska bra utan torkare.
Då vi passerade Umeå kändes det ut som om vi nästan var hemma.

 Absolut kan jag göra om detta, förmodligen redan nästa år 😊.
Nu sportlovar vi och tar det lugnt mellan varven.
Bilder från Mora resan kan man se på Carro, Jenny och Åsa bloggar.

Helg igen...

  och igen och igen och igen...
Bloggtorka? Jag kommer mig inte för att skriva något oviktigt inlägg om väder och vind eller andra saker som vi kan hissa intresseflaggan för. Fantasin är som slut, allt bara tuffar på som vanligt och inget nytt under solen. Något som är lite roligt är att jag kommit igång med motionen, lite mer avancerat än promenader. Det beror ju på nästa helgs skidlopp, 30 kilometer med slut destination Mora. Jag har tagit mig ut i skogen med mina blåa fina Fischer, halkande på grund av den dåliga vallaren men vi (alltså olika hundar och jag) åker vi ett par timmar efter skoterspår i västlig riktning, dessa turer gör mig så hel och stark, jag kan inte förklara men de gör mig gott i själen. I onsdags var jag iväg och jag tänkte på hur mina tankar fladdrar iväg hur som helst utan att nå någon slutsats eller komma sig i mål, samma sak kan återkomma bearbetas och sen försvinna för en annan tanke som pockar på. En sak jag kunde konstatera där efter skoterspåret med hundarna travandes omkring mig var att utan skogen skulle jag ha blivit totalt tokig under dessa tre sista åren.


 Uppladdningen inför Tjejvasan kom igång lite för sent och förra veckan låg jag sjuk, förkylning. Jag hade önskat att jag "hunnit" med en tre mils tur men nu har jag bara varit på 1.5 mil, ett par gånger, sen har jag varit två mil med då gjorde jag en mil under förmiddagen och sen den andra på eftermiddagen. Jag tror att loppet kommer att gå bra, jag kommer att klarar det, men målet var ju på max 4 timmar och de vete det tusan om jag klara.
 Hemikring missar jag Lucas och Emil har matcher under helgen och Henrik är nåt inom räddningstjänsten på någon isracing, så barnvakt behövs. För att stilla mitt samvete har jag plockat till och tvättat H's arbetskläder, töntigt som bara den men det gör samvetet lite lättare...

Tack och Hej...

Dagarna swischar förbi

Nu har upptakten för Tjejvasan börjat på riktigt, daglig motion allt från spinning, stavgång och skidor (alla saker på S) nog kommer detta att gå fint, målet är att hålla på max 4.5 timmar. Jag är inte rädd att jag inte ska orka, men jag är rädd att jag ska vara missnöjd med min tid och prestation. Just nu försöker jag intala mig att det är ju bara på skoj detta lopp, absolut ingen tävling utan en erfarenhet rikare ska jag bli. Vi kollar läget detta år och så får vi se om det är något för mig, kanske kommer det fler tjejvasor eller så blir det ett Vasalopp någon gång i framtiden. Den som lever får se.
 Jag hade ju en liten tanke att jag skulle åka Vasaloppet när jag fyllt 40 år, alltså 2018 och sen dra iväg till Thailand på semester direkt efter loppet, men jag tror inte jag vill åka utan mina barn och det blir ju så mycket dyrare om jag ska dra med mig dem... Kanske jag flyttar fram det 10 år till och gör det som en 50 års grej?!
 Känner ännu hur mitt energiförråd fylls på efter november och decembers hets jobb, det känns underbart att känna orken komma tillbaka, önskar jag kunde donera lite energi till de i min närhet som behöver en liten energidos eller två.

 Gina och jag har åkt en timme skidor idag, det blev två treor, tre en och en halvor och ett varv runt myren. Jag är glad att jag utmanade mig själv lite, jag har som snöat in mig på 1.5:an, trott att jag inte ska orka, men det gick bra kanske en aningens bakhalt men inte så farligt mycket, ska kolla så fäst zonen stämmer.

 Imorgon har Oscar sammandrag i Skogshallen med tre matcher, sen spelar A-laget så det blir verkligen en hel dag i isladan imorgon, Gina ska med så det blir en promenad eller två mellan matcherna, stadspromenad :).
På kvällen väntar Sang's med vännerna.

Hem ljuva hem

Skidåkning de luxe, men förmiddagsturen höll på att knäcka min självkänsla totalt.
Jag tänkte att jag tar min vanliga runda i skogen efter de fiiiiina skoterspåren med mina fiiiiiina Fischer, nyvallade och bra. Skoterspåret var gammalt och kört med en värsting skoter med alldeles för höga kammar på mattan och skidorna var vallade för länge sen så det var inte riktigt rätt valla som gjorde att jag hade bakhalt, helt seriöst så tog 6.4 kilometer skidor längre tid än när jag går denna runda, knäckt var jag. Tror jag hann tänka tusen gånger "Vad har jag gett mig in på, 30 km?!"
När jag låg i Ställersbacken och halv grina kom jag på att jag ska prova om jag är lika dålig på att åka skidor i Lappberget, en förhoppning att det var det som var orsaken, ospårat.
 Så var det, det var roligt och tiden förbättrades avsevärt uppe på Lappberget, tyvärr hade jag ännu bakhalt så det måste jag ta tag i innan nästa tur.
 Jag skrev att jag skulle åka 9 kilometer idag men jag 9.4 km men egentligen räknades inte de första för det var så himla dåliga.

 En stor älg stötte vi fram efter Norskölvägen, den kom upp på vägen och ställde sig still mitt på vägen och bara stirrade på mig, jag flaxade med armarna och tjoade, nä den bara stod still och stirrade  på mig, jag provade till och med att skälla som en hund men icke, till sist så vände älgen och sprang bort från oss. Gina sprang i några försök att få jaga älgen, men jag ropade tillbaka henne, var rätt att hon skulle bli sparkade. Jag hann få upp lite puls och tänkte vad gör jag om den kommer mot mig?! Mitt på vägen på skidor...

 Imorgon väntar Luleå Hockey match vi ska få se matchen mellan LHC-Malmö, det ska bli roligt. Det är något Lucas lag anordnar så vi har buss och biljett betalda för spelare och vi andra får betala självkostnads pris, eftersom det fanns några biljetter över tar vi med oss Jimmy så får Oscar också en kompis med sig.

Luleå

Imorgon och på torsdag väntar utbildning för mig i Kommunals regi, jag ska gå grundutbildningen för arbetsplatsombud. Då passar jag på att sova hos Frida, mysigt tycker jag. Idag har vi hunnit luncha och jag har klippt av mig håret, nu på kvällskvisten har jag och Gina gått till Storheden, det var en gångväg med gatulampor längst vattnet hela vägen till Storheden, drygt en timme var vi ute. Jag trivs som fisken i vattnet här. Där hemma drar vi igång med badrumsrenoveringen på torsdag, eller vi och vi, vi har lejt bort allt till en snickare från byn *fniss*, idag har vi varit på Norsjö och valt klinkers och kakel, Stockholms brun och matt vit, jag är jätte nöjd.
 Jag har problem med min nacke och axlar, nå egentligen har jag problem med hela ryggen, kanske det är en låsning i bröstryggen som är roten till det onda, massagen är bra med det hjälper inte, jag måste träna upp rygg/mage, så här kan jag inte ha det. Jag fick tipset att promenera med "svängande" armar, yoga och stretcha så jag svänger som bara den med mina armar nu när jag är på promenad.

 Nu börjar det närma sig 30 kilometers skidåkning och jag har totalt åkt 16 kilometer, det känns ju inte så bra, jag kommer mig inte upp på Lappberget det är för kallt eller så "hittar" jag på annat att göra. jag har inte ens provat mina nyvallande klassiska skidor, på fredag ska jag åka! Då SKA jag åka, medan pojkarna tränar, då ja då ska jag åka minst 9 kilometer varav tre på skate med Gina och 6 med de klassiska, kanske Gina kan lolla med på sidan om, det kanske inte är någon i spåret på fredagkväll, då har ju folk "Tacofredag". Nu har jag skrivit det här så nu måste jag häva mig upp.


 

Vänt dygnet

 Jajomensan, sitter och klockan har passerat 02:00, pigg som en mört för jag och barnen (alla utom M) har sovit till 10:45. Vaknade upp och sneglade på den kalla himlen utanför mitt sovrumsfönster, den var isande blå med lite rosa inslag, kallt som bara den. Temperaturen har pendlat mellan -30-35 grader under dagen och jag har många gånger känt mig tacksam över både tak över huvudet och jobb inomhus, hundarna har varit ganska nöjda med sina kortare utevistelser för några snabbrastning. Vid två tiden gick sönerna mig så på nerverna att de fick klä på sig, som tog ca 17 minuter för att få på sig alla kläder för att sen bara härda ut i den bistra kylan i 7.5 minuter. Oscars hockeyträning tar ingen hänsyn till kyla så han har klätt på sig den blåa utrustningen och harvat på i Skogshallen i ca 1.5 timmar, man blir inte bra om man inte tränar!
 Henrik kompade så han kunde jobba samma tider som systeryster, hennes värmepaket i bilen mår inte så bra, man kan säga att den är halvsidesförlamad och funderar bara på höger sida.

 Imorgon väntas varmare temperaturer och det välkomnar jag, ska bli skönt med en promenad och att hålla på med bilarna när det är så här kallt är inte roligt, om jag nu ska se något positiv i detta så måste det vara att jag tror att en och annan stackars skabbräv fryser ihjäl och jag har en förhoppning att smittade ställen i skogen ska saneras i och med dessa temperaturer.

 Det är inte bara den låga temperaturen utomhus som får mig att frysa till, för ett år sen hände det en del saker runt omkring oss och än idag kan jag känna de hårda isande blickarna och de dömande orden, inte ens jag som ibland av min kära familj liknas med en guldfisk kommer att glömma dessa dömande elaka människor...
(Kluta ut de ni som kan ~ ni andra ringer mig nog).

Trettondagen

Spenderas hemma, kylan har kommit temperaturen ligger omkring -30 grader, det är garanterat myggfritt just nu. Aftonen tillbringades med H's mamma, syskon med respektive vi åt kött och potatis med ananaspaj till efterrätt. Det var bara grabbarna och jag från "oss", det är lite så den nya konstellationen på familjen ser ut just nu, tråkigt med i och med att flickorna blir äldre och äldre slår de sig mer ut från oss, en ganska naturlig sak.
 Badrummet står inför en förändring, total renoveras ska det göras, vi har lyckats göra en ritning på någon byggfirma så snickaren ska se hur vi vill ha det. Vi har inte riktigt valt färg på klinker och kakel och badrumsinredningen är inte valt och beställt, men det borde inte vara något problem, H och jag brukar vara överens. Äntligen kommer vi oss för att ta tag i allt fortsätta med vårt hus. Lucas rum blev klar förra veckan, nu ska jag ta mig på Ikea och köpa honom en sängram och en garderob, just planeringen av garderob känns lite svårt för mig som inte är så logisk, det är avancerade saker det där med inredning av PAX-garderober.

 Jag har provat på mitt första "hemma" Yoga-pass med hjälp av en dvd, det gick ganska bra, tungt för nacken och axlarna. Karin ska starta upp Medicinsk yoga igen och jag funderar om jag skulle gå det. Jag har dock lite svårt att gå på aktiviteter/träning som är på fasta tider, det blir som om jag väljer bort dessa aktiviteter om det kommer upp något annat, men en sak i veckan ska jag väl komma prioritera?
 En jobbarkompis sa till mig för ett tag sen att jag "verkade väldigt okoncentrerad" och jag upplevs nog som väldigt splittrad och okoncentrerad eftersom jag alltid säger allt jag tänker, det är bättre att inte säga alla planer till alla för då behöver man inte ta ansvar att slutföra alla tokiga idéer som ploppar upp i mitt huvud, själv anser jag mig inte vara okoncentrerad men kanske lite väl impulsiv. När man är snart 40 år ska man nog inte vara impulsiv och säga allt man ska göra eller alt man vill göra, det uppskattas inte av alla... oj nyss har jag skrivit om att börja yoga, köpa garderober, åka på ikea och repa badrum, jag har inte ändrat mig ett smack än iallafall.

 Nästa vecka ska jag gå en utbildning via Kommunal, det ska blir roligt och extra roligt att få sova hos Frida och umgås med henne i Luleå några kvällar.

Morgonstund har guld i mun...

Jag försöker se framåt, november och december innehöll väldigt mycket jobb och ett slitsamt sådant, att blanda dag och natt kan omöjligt vara bra för kroppen, på riktigt höll jag på att ta slut. Att sedan vara i hetluften och inte involvera sig tar också på krafterna.
Många anställda i den offentliga sektorn och speciellt kvinnor inom vården jobbar ofta bara 75% och den lönen blir man inte rik på, så jag förstår att många vill ha 100%, det blir en jakt på vikariaten som är på 100% och det blir en jakt på "extra turer" som ger fyllnadslön. I den här situationen är det omöjligt att vara alla till lags. Jag är glad att mitt vikariat är över och jag har också ställt mig i kön för att jaga extra turer, helst på natten...
 Nu njuter jag av min nattjänst och att få göra mina timmar på en gång och i och med det får jag mer lediga dagar, om jag vill och känner för att inte alls bry mig om något annat än mina natt uppgifter går det också bra. Jag känner att sakta, sakta håller mina batterier på att laddas upp, men det är inte något som sker under en vecka eller tre. Nu under dessa kalla vintermånaderna ska jag prioriter att vara hemma och känna lugnet i min lilla by i mitt hus. Jag måste hitta balans i min vardag.
 En arbetskamrat tyckte att jag verkade mycket okoncentrerad och jo, jag är nog ganska okoncentrerad på många sätt och vis.

 Sista jullovs veckan för barnen och jag jobbar bara en natt denna vecka, smhi "lovar" 30 grader kallt så vi kan inte göra så mycket annat än mysa på hemikring.

Verksamhetsberättelse 2015

Många olika slags verksamhetsberättelser har man varit med att skriva och ta del av, men denna tillhör en av de sämre, tillbaka blick av  2015.... så jag skiter i att skriva någon verksamhetsberättelse, för jag är vuxen och denna blogg är på skoj så då får det vara, så de så.
Jag beslutar att lägga 2015 verksamhetsberättelse till handlingarna.

Nytt År - Nya möjligheter, absolut och dessa ska jag delge så fort jag fått ihop dem på bloggen så ska jag printa ut det till alla mina fantastiska läsare :)

"Ingen familj är perfekt,
vi jämför, vi bråkar och vi sviker.
Ibland händer det att vi inte talar med varandra på ett tag.
Men hur arga och besvikna vi än är står vi varandra närmast
och när det väl gäller finns det inget som kan komma emellan oss"....