Genrep inför FMM-SM.

 Nu börjar det närma sig till SM detta kommer att anordnas i samband med Brukshundklubben 100-års jubileum, det är två hundförare från Gränsjägarbataljonen som kvalificerat sig till SM och det är ju helt fantastiskt bra jobbat. Jag nådde till reservlistan, men det ska mycket till för att jag ska få en plats i startfältet. Det är dåligt uppdaterat på deltagarlistan men jag tror att den femte reserven är uttagen.
Vi har ett helt fantastiskt hundbefäl och det öppnar dörrar som gör våra träningsmöjligheter väldigt lättillgängliga. I veckan har vi tränat och la upp träningen som ett slags genrep, där vi fick in alla moment under två dagars träning.

Vi började med uppletande och det har ju Gina inte riktigt koll på så vi fick backa banden till ruta ett, men då fick vi önskat resultat och kunde avancera.
Ljudet tog hon klockrent med ett fint drag ut i råterrängen, men jag släppte/tappade henne för tidigt och då sprang hon långt förbi figgen som låg under ett kamouflagenät. Gina överraskade och hade väldigt mycket ben och lite avslagen nos under träningsdagarna, men det var roligt att se för hon hade så roligt att hon glömde att använda nosen och öronen ibland.
 Spåret var stabilt och metodiskt, det var ett kortare spår med fler föremål som var på torr tallhed. Gina vill på att gå över föremålen då hon tycker att spåret är betydligt roligare att följa än att plocka upp sakerna som någon tappat efter spåret.
 Lydnaden gick det lite slarvigt, men det är svårt att träna 100% när jag inte har något att träna till. Hon kan lydnadsmomenten men inte med  precision, krypet är ju ett skämt...

 Jag kände att dessa dagar var väldigt bra inför kommande övning, att se vars vi ligger och Gina har fått bättre markeringar och det ger en större säkerhet och kunskap att se vad hon hittat. Vi har tränat mera patrullering det senaste åren och då fått bättre och tydligare markeringar i skogen. Det är mycket värt då vi ska ha med oss ett helt gäng med tveksamma gubbar med oss i skogen. 

Samvaron före och efter hundträningen är nästan lika viktig som själva hundträningen, så fika och kaffe är obligatoriskt.

Gammelstads IF cup 2018

Då har Lucas och hans gäng spelat cup i "mitt" Gammelstad, med bästa tänkbara resultat, vinst i alla matcher och en attityd som var bättre än vad det brukar vara, det var verkligen "laget före jaget" och det är så underbart att se. Det viktigaste är ju faktiskt inte att vinna utan att alla får vara med och att man har roligt på planen och runt planen, sen kan man ju inte sticka under stolen att vinsterna är som grädde på moset.

         

 Det var två nätters övernattning i skolsal och med underbara ledare och föräldrar som ställde upp och tog hand om våra barn. Enligt rapport har grabbarna skött sig bra, förutom spelande har de ätit på  restaurang och varit på badstrand och där har alla fått vara med och sånt skapar gemenskap.
Lagsport när den är som bäst...

 Oscar, Gina och jag har myst på Tuna med god mat, godis, PS4 och långpromenader. Första gången i sommar jag varit på Tuna, sommaren har gått så fort och i och med alla byten av lägenheter hit och dit har Tuna varit ett kaos. Det var trevligt att vara där men kalendern är fullbokad fram till mitten av september så det blir nog ingen mer tur till Tuna på den närmsta tiden.

Nu är TeamSportia väskan ompackad med grönkläder, hundsaker och mat för vi ska till Grubbnäs och köra ett genrep inför SM:et.

Saltoluokta

 Då har jag varit iväg på en tredagarstur till Saltoluokta med Gina, Carina.T, Svea och Gnista. Tanken från början var att gå längst Kungsleden och slå läger efter vägen mot Pietsjaur, men på grund av det totala eldningsförbudet och att det var hundförbud i Pietsjaur så bestämde vi oss för att bo i tält på fjällstationen i Saltoluokta, 150 kronor/natt och då hade vi tillgång till servicebyggnaden med dusch/bastu och kök vilket var väldigt smidigt.

 Vi tog dagsturer i närområdet, första dagen gick vi bara runt vid fjällstationen och tittade på Kyrkkåtan och gick efter stranden. Nästa dag gick till Ravinen ca 12 km, det var väldigt varmt och torrt i marken så vätskenivån var lite låg. Det var en trevlig vandring, vi passerade ett vattenhål som hundarna kunde simma i och en jokk som vi kunde fylla på vattenflaskorna i. Vid "den förfallna kåtan" fick vi hålla vänster för att inte komma in i Nationalparken, vi hittade ett fint ställe med skugga för lunchrasten.

Eftersom att turen på söndag blev lite väl lång för en unghund så valde vi att gå efter vinterleden och svänga av mot Björkudden på måndag, vi hittade en fin rastplats med utsikt mot sjön Langas.

Det är första gången Gina sover i ett litet tält, hon är ju van att sova i ett 20-manna tält som delas med ca 15 andra grönklädda gubbar. Den här gången var det bara hon och jag, Gina gick in i tältet och la sig innan mig första kvällen, snurrade ihop sig till en boll på sovsäcken och somnade, tror hon till och med har snarkat, min prinsessa.

Jag kan verkligen rekommendera detta underbara ställe, nära tillhands och smidigt att ta sig till speciellt om man har barn (eller valp) och vill komma ut till fjällen. Priserna är humana, om man inte väljer att äta på fjällstationen och det är lugn och ro på detta ställe. Det är inte speciellt branta stigningar innan man kommer sig ut på kalfjället och egentligen var det bara Kungsleden som var "söndertrampad".

  Det som uppskattas mest på fjällsemester är friden och lugnet, man går och lägger sig ganska tidigt och ser igenom mobilen innan John Blund kommer. 

M/S Langas tog oss mellan Kebnatsbryggan och Saltoluokta, Gina kändes lite stressad i samband med på- och avstigning men det gick bra. Jag tror vi var med att slå rekord för sommaren då det var sju hundar som åkte på båten från Salto till Kebnats.