Millimeters rättvisa

Fyra barn och alla fyra som får minst av alla, det är en ju en uträkning som inte riktigt kan stämma?! Detta ämne har legat i luften några veckor nu i familjen Eriksson-Larsson-Drugge, Ni vet den nya familjen med mina barn och våra barn, tack och lov inte dina barn också...
 Det har varit gnäll om att den ena får en ny hockeyklubba men den andras är helt brukbar hela säsongen, eller hurvida när och hur ofta man får ha sovkompisar, varje gång det kommer en inbjudan på kalas blir det gnäll hur många kalas en del får gå på, eller hur det är med frånvaron i skolan eller när de fått sitt Spotify premium först och där med 99 kronor mer i månaden i sex månader... Eller att vissa fick en hund!!! hur orättvist är det?!?!
 I morse var sönerna igång igen, innan jag fått mig morgonkaffe och då var psykbrytet ett faktum! Jag blir så irriterad att man hela tiden räknar det man inte får, man glömmer helt och hållet bort allt man får, jag kan säga att jag är ganska rättvis med alla mina barn och trots att vi är av "den nya familjen" tycker jag inte att man märker att Henrik behandlar barnen annorlunda...
När alla fyra passerar 18 år kan jag säga att deras bägare är fyllda exakt lika mycket, men påfyllnaden kanske har varit olika.
 Eftersom att jag är väldigt kortsint har jag kommit över mitt psykbryt och haft en diskussion med alla och vi hoppas på en förbättring.
 Detta ämne gör att jag kommer in på det här med att hur många barn man har. Att ha ett barn eliminerar man detta problem kan jag ju konstatera,
Syskonkärlek... jaaa.... vad ska jag skriva här?!?! Lämnar det tomt ett tag, men jag uppskattar mina syskon jätte mycket men då det är ganska stor ålderskillnad har relationen kommit med åren.

 I februari har jag inte jobbat mycket, tror det blir totalt fyra nätter, jag hade långledigt sen ledig för fackföreningens- och militärutbildning (både med och utan hund) sen blev jag sjukskriven i tre nätter, det blir inte roligt när 27:de kommer och det är dags för löning, usch jag vill inte ens tänka på hur lite jag kommer att få. Från facket får jag ju ersättning för förlorad arbetsinkomst och sjuklönen och ersättningen för militärtjänst är ju 80% av lönen men när den kommer har jag ju ingen aning om, sen har jag lite milersättning att få men när de kommer vet jag inte heller.
 Igår var jag och fick mig 30 minuters massage, enligt massören var det hårt, stelt och inte alls bra. Egentligen har jag känt av det sista tiden, det känns som om jag har en sköld mellan skuldrorna så nu har jag fått en liten rehab plan som innefattar skidåkning, simning, massage och yoga. Det är sant att krämporna kommer vid 40 år, det är bara två och ett halvt år kvar innan jag fyller år. När jag fyllde 30 år sa jag att jag skulle åka Vasaloppet och sen åka till Thailand efter avslutat lopp, men nu är det inte så länge kvar så frågan är om jag hinner samla ihop 70 000 kronor? Motionen kan man ju träna upp på två år. Men vi låter det hänga i luften ännu innan jag bestämmer hur jag ska göra... För frågan är ju om jag ska åka 2017 eller 2018.

Vilodag 4

Igår var jag mer igång och det gjorde att jag var mer yr på eftermiddagen och kvällen, så idag gäller vila och HB-rörelser.
 Jag börjar bli orolig att jag inte kommer att kunna vara med på vinterövningen, den är om en vecka. Egentligen är en vecka en lång tid och jag känner mig själv ganska bra så jag kommer att chansa, åker och provar. Vi har ju sjukvårdare runt omkring oss och tillgång till fordon...

Min syster har köpt sig en hund, en Staffordshire bullterrier, Nova heter hon.
Nova flyttade till Strömsnäs igår eftermiddag så jag har inte varit och träffat henne ännu med i helgen ska jag väl åka och umgås lite med detta söta hjärtegryn :)

En hundmänniska jag känner, schäferägare, kan gör mig så irriterad eftersom enligt henne finns bara schäfer, alla andra hundar är bara skit. Hon är en riktig åsiktsmaskin.

Jag gillar nästan alla hundraser, mindre bra tycker jag om hundar som avlas med stora hälsoproblem, men det gör ju inte hunden till en "dålig" hund. 

Blandraser är ju också ett hett diskussionforum, jag skulle nog inte köpa en blandras, men för den skull dömer jag ingen som väljer att köpa dessa hundar.

Apropå hundar har jag kommit med en träningsgrupp, det ska bli roligt att börja träna hund i grupp igen. Tyvärr är det på kvällstid och mina kvällar är ju ganska bokade men jag hoppas att jag kommer att ta mig iväg på dessa, utan att det blir ett stressmoment, men hockeyn slutar ju på ca en månad så då blir det ju betydligt lugnare :)

"Ångra har man ingenting för så länge man inte har en tidsmaskin. Näh ångra har aldrig gjort ångrat ogjort".

Vilodag 3

Lyssna på ditt hjärta som vet vad du känner

Det finns ingen annan än du som bestämmer

Lyssna på ditt hjärta du har allt inom dig

Det finns inte nån som kan ta det ifrån dig...

Det börjar bli lite påfrestande det här med vila för mig och ingen bil har jag kört på två hela dagar, det hör inte till vanligheten. Jag har inte sett Matilda sen söndag och nu saknar jag henne garnmycket. Jag sitter fast i skogen och ska vila men jag kan inte hjälpa att jag vill iväg, jag vill hälsa på folk, åka iväg med min bil, men med yrsel är jag en trafikfara så det blir en innedag till, vilodag.

 Igår hann jag planera sportlovet som ska tillbringas med mina barn, jag hoppas att H får barnledigt då kan vi vara allihopa. Matilda ska få fara till hennes egna frisör, vi andra tillbringar dagen på Dundret. Jag har tagit tag att ringa dessa tråkiga samtalen som ger mig intyg, sagt upp premunationer och bokat olika tider som ska bokas, gode nöjd känner man sig efter man betar av listan som jag tidigare glömt undan i högen med "viktiga" papper. Sen har jag gjort mina headbang's rörelser och vilat. Detta vilande var nog orsaken till att jag vaknade klarvaken klockan 03:10, men då hann jag göra frukost med kaffe till H som åkte till Stockholm med tidigaste planet. 

 Jag säger ofta "desperata människor gör desperata handlingar" och jag tror jag är på väg att falla i den kategorin, vi får se om det inte ordnar upp sig. Blir man nog pressad av vissa saker och man inte kan ordna till det man känner att man måste ordna till då är det som om hjärnan inte riktigt kan fungera som den ska, man tänker inte rationellt...

Hoppsansan nu ringer mat- och sovklockan, dags för lite hb-rörelse och sen vila...

   

Kristallsjukan

Som en blixt från klar himmel blev jag helt utslagen i Persön.
Söndagen tillbringades i Sunderbyns ishall, hejade fram "Mini Blå Maskinen" till en tredje-fjärde plats i deras cup. Körde till Persön där jag kände att jag började känna mig åksjuk fast jag själv körde, det är ju lite konstigt, fick hålla mig i bilen när jag skulle byta plats. Min medicin för det mesta är att sova sig frisk så jag skyndade att somna i passagerar sätet, vaknade i Nilles och rörde huvudet och allt snurrade i ca 30 sekunder. Exakt samma känsla som för knappt 12 år sedan då jag låg i soffan på Pox och trodde att jag drabbats av en stroke = Kristallsjukan...
 Att ringa Brännagården 18:35 och meddela sjukfrånvaro är det värsta man måste göra, jag hade försökt ringa två vikarier mellan yrsel attackerna men utan framgång. Svängde förbi min privata sjuksköterska och kollade blodtrycket, uti fall att men det var okay 105/65. Väl hemma i skogen kröp jag hulkandes uppför trapporna till sovrummet och somnade med sönerna på varsin sida <3
Vaknade några gånger under natten med skräcken att behöva röra mig vilket i sin tur resulterade att när jag vaknade 14.5 timme senare var totalt stelbryten i hela kroppen.
Jag fick en tid hos doktorn och där konstaterades det jag egentligen visste, Kristallsjukan, men jag blev sjukskriven till 23 februari, fick recept på mediciner, rörelseschema som ska få kristallerna på plats och ett hörseltest då hörseln på höger öra är nedsatt. Idag är det betydligt bättre, jag kräks inte vid varje rörelse och jag är inte lika trött.
 När mitt förstånd inte fattar att det är dags att dra ner på tempot ser kroppen till att slå ut mig totalt, göra mig helt obrukbar med denna yrsel och illamånende. Jag hatar att kräkas, det är så jag gråter som ett litet barn varje gång jag måste tillbedja toalettgudarna.
Detta känns som om jag varit tokbakis i tre dagar utan att få ha varit på någon fest...

 Kommer nu Linda ha förståndet att dra ner på tempot? Förmodligen inte, men jag har iallafall sagt bort det här inom facket. Jag har lovat mig själv att inte jobba för alla andra om det inte på något sätt gynnar min älskade familj och det här med facket gynnar dem inte alls så då får det vara.
 Att sen två utbildningsdagar var satt på sportlovet då jag gjort mig extra ledig fick mig att förstå att facket skulle bli på bekostnad för barnen och det kan jag inte låta det göra.
Ni som gillar att döma undrar säkert hur Hemvärnet gynnar min familj? Jo det är faktiskt så att jag får 14 000 kronor skattefritt med att vara på övningarna och det är pengar som går in på familjens sparkonto, så de så! *pilutta-er*
Jag hoppas att jag är fit for fight till övningen annars känns det mest lite förgävest, trots att det kommer fler tåg kommer det att kännas som "där gick tåget och Gina och jag blev kvar på perrongen". Men den 23:dje är jag ju frisk och jobbar mina nätter för att åka och försvara gränsen på torsdag!

Vi glider på en räkmacka fram

Eller ingenting är skrivet i sten, men det är på gång massa nya saker som är till det bättre, positiv för några av mina kära och jag känner mig fruktansvärt lättad över att det eventuellt till 90% löst sig för två av mina älsklingar. Samtidigt som jag är så stolt över min sambo, han är bara bäst :)
Det ska vara lite jobbigt och tråkigt ibland så det kan bli riktigt bra när det blir bättre.

Jag har kommit igång med träningen igen, styrketräning två gånger i veckan (inte på Sterk) och promenad/jogg/skidor dagligen. Det känns så skönt att vara igång med att röra kroppen, detta medför att mina sovstunder på förmiddagen förkortas eller försvinner vilket i sin tur resulterar i att jag somnar i soffan före 22:00. Idag står Lappberget och skidor på schemat, tror jag slår på bastun och badar efter skidturen, livskvalité :)
Annars är det lite mycket inplanterat under februari, det gäller att hålla stressnivån under kontroll och beta av det som ska göras. Det som står på schemat är facklig utbildning "Värdegrund", Hundförarträning inför "Atlas", introduktionsutbildning HV, Atlas, både Lucas och Oscar har två cuper i hockey på bortaplan. Jag är tacksam att vi är många i familjen som hjälps åt att få ihop vardagen, eller får ihop allt så jag kan ranta runt hela Norrbotten på olika saker.
Långledigheten börjar ta slut och det känns ut som om jag varit ledig i flera veckor, på söndag jobbar jag. Det blev ju ledig två extra nätter då jag ska på facklig utbildning och försvarsmaktens introduktionskurs.
 Nu väntar Peggan att få rulla iväg till Lappberget ;)