Ett Barn

Ett barn som kritiseras

Lär sig att fördöma.

Ett barn som får stryk

Lär sig att slåss.

Ett barn som hånas 

Lär sig blyghet.

Ett barn som utsätts för ironi

Får dåligt samvete

Ett barn som får uppmuntran

Lär sig förtroende.

Ett barn som möts med tolerans

Lär sig tålamod.

Ett barn som får beröm

Lär sig att uppskatta.

Ett barn som lär sig rent spel

Lär sig rättvisa.

Ett barn som får känna vänskap

Lär sig vänlighet.

Ett barn som får uppleva trygghet

Lär sig tilltro.

Ett barn som blir omtyckt och kramat

Lär sig känna kärlek i världen...

Äntligen dags för skogskidor

Med hjärnan full med tankar och sinnet betungat med bekymmer kom jag mig äntligen ut i skogen med Matildas gamla skidor från högstadiet. Helt underbart, nästan två timmar var ute i skogen, total tystnad förutom våra egna ljud och helt ensam, några skogsfåglar flög upp runt oss och vi såg spår från renar. Vi kunde behålla ordning och reda i hundledet, inget gorm bland mina och Matildas tikar.
Detta är sinnesfrid på maxnivå.

Igår hann vi också ut på en dryg timmes tur, jag kunde åka korta Norskölsrundan men mörkret hann ifatt oss. Vädret var inte lika bra, rimfrosten från skogens träd hade ramlar av och vi hade ett regn dis med oss, men ack så härligt iallafall. Riktigt nöjda hundar, det tar på dem att springa runt i snön för idagsläget är det inte så vältrampade skoterspår vi färdas efter, ofta är det helt offroad och det liknar med en skidpromenad än skidåkning. En av bästa årstiderna att bo och leva i skogen...

5 november

 Helt underbart vinterväder, tyvärr är snömängden inte tillräcklig för skidåkning men man kan plumsa lite lätt i skogen. Jag tog kameran med mig på skogsturen, kände att jag behövde rensa tankarna med lite fotografering och olika inställningar. Det är svårt att fota med systemkameran, den har finesser jag inte riktigt behärskar. Men övning ger färdighet...

 Gina och Spana

 Helgen har bestått av hockeycup i Boden för Lucas som gästspelat med Kalix Hockey, vi andra har hängt i Björknäsvallen hela helgen. Tyvärr hade jag bara semester på fredagnatt så lördag missade jag sista matchen som var semifinalen mot Luleå Hockey, den vann de och final väntade mot Boden på söndag eftermiddag. Matilda ställde upp och skjutsade mig så jag tog en liten paus i sovandet och åkte och såg Boden vinna guldet i sin egna cup. Välförtjänt av dem då de gått igenom cupen obesegrade och Kalix spelade inte på topp. Kalix väg till finalen var lite mer krokig och de tog sig till semi på grund av målskillnaden i de tidigare matcherna.

 Kalix Hockey team 07.

Latmasken

 Känner mig så pass oföretagsam så det slår över till lathet...
Det är som om inget blir gjort och det gör mig så frustrerad jag ska börja med dagens lista. En klok medarbetare sa en natt att hon har börjat göra en lista varje dag med tre olika saker hon ska göra för det är så lätt att hon fastnar framför tv:n eller med en tidning/bok och sen passerar en hel dag utan att något sker. Visst ska man ha "slödagar" men kanske inte dagar som blir veckor och sen övergår till månader?!
 Jag skulle ha två stående punkter på min lista och det är promenad och hundträning. För vi har fått ett eventuellt datum för Anlagstestet, alltså ett test som visar hurvida Spana är lämplig för att få gå Patrullhundsutbildningen. Tanken är att ha lydnaden och spåret ganska påbörjat innan dess, eller iallafall grunderna för lydnad och spår. Sen kommer jag få jobba med Spanas gripande och figruantlek, intresset för människor finns men det kan alltid jobbas på så hon älskar människor och det är värt att leta upp dem även när orken tryter.

 Igår var jag till Luleå och såg Mia Skäringer "Avig Maria NMFTG", den var väldigt tänkvärd.

Höststök

Jockfall

Igår åkte Matilda och jag med hundarna till mina gamla skogsstigar mitt emot Jockfall. En strospromenad blev det, ca 3 kilometer som tog nästan en timme. Hundarna rusade, busade, snosade och lufsade på. 

Ösa 5 mån, Riva 2,5 år, Spana 1,5 år o. Gina 7år 8 mån 

Vi har så snälla tikar, inget bråk i ledet. Nästan så vi har blivit bortskämda då vi hittills inte haft ett hundslagsmål trots att vi har både tikar och hanar i olika åldrar och raser ändå är det ordning i ledet, hittills iallafall...

 Full fart framåt...

Jag älskar hösten, med dessa färger och luften som blir så frisk och kylig. Det enda som känns tungt med hösten är mörkret, som nattarbetare ser jag inte dagsljus när jag jobbar och sover. Det känns som om jag har för lite energi i min reservtank för att klara av denna mörka tid som kommer oss till mötes. Det känns tungt och jag gruvar mig i förtid.

 Riva

Björnen sover Björnen sover - inte ännu...

Mina fina stövlar.

Idag har vi fixat LBG:n inför vintern, takbox, extraljus och vinterdäck = check.

Nu hoppas jag att H tar med sig pärlan till jobbet och tvättar upp henne inför vintern...

LBG:n 

 "Äpplet faller inte långt från trädet"...

Innersta rummet...

Du sitter i ditt hus och längtar hem

Hem och bort, fram eller tillbaka

Bort från det lilla samhälle som håller på att dö ut

Men vad är det egentligen du längtar efter ~ för vem är det du längtar

Är det något nytt eller större

Eller är det de gamla, det som var innan allt blev för litet

Ditt liv är för trångt, du kan inte andas, hotas att kvävas

Du måste ut i världen eller så måste du välja bort saker

Du längtar bort men vill ändå stanna i det kända boet

Där ute känns det kallt och ensamt

Vet aldrig vad du vill eller vart du ska

Men längtar ändå bort

Längtar bort och längtar hem på samma gång...

Björkliden

...har haft en underbar helg i Björkliden med tre av mina bästa vänner. Vi hade superväder utom på söndag för då regnade det, men vad gjorde väl det när vi skulle åka hem.
 Vi startade från Överkalix på fredagmorgon, första stopp var en räkmacka och kaffe på cafét i Puoltikasvaara. Ett måste när man passerar denna by.
Sen stannade vi Abisko då vi glömt köpa toalettpapper, då passade vi på att stanna till vid Turiststationen och gick över E10:an för att följa Abisko Canyon en bit. Det klara vattnet och de branta stenväggarna är så vackra att beskåda.

Abisko Canyon

Lapporten 

 Lapporten, detta var utsikten från vårt vandrarhem. Målet med fredagen var upp på fjället så fort som möjligt, så vi tog oss till Kratersjön men ett litet stopp vid badsjön. Vid Kratersjön åt vi vår matsäck och underbart goda bullar som Sonja skickat med.

Kratersjön

Utsikt över Torneåträsk.

På lördag vaknade vi till dimma, vi kunde inte se Lapporten från vårt köksfönster. Planen för dagen var Trollsjön och den två mil långa bilfärd var lite läskig då vi inte visste vars parkeringen låg och dimman gjorde det svårt att se. Men vi hittade och blev inte påkörd av någon galen norskreggad bil. 

Vi började vandringen i tät dimma, men när vi tagit oss upp ca 1,5 kilometer kom vi över dimman och solen tog överhand. Det var helt magiskt att se och känna luften förändras. På grund att både C och jag var justerade i knäet och foten tog vi vandringen i sakta mak.  

Vandrarens vägvisare

En sten separation

 

Klarblå himmel

 Väl framme vid Trollsjön var inte vattnet lika turkost som det varit de tidigare gånger jag varit där, utan snön som spelades i vattnet gjorde att det var svårt att se var vattnet  övergick till bergets spegelbild. Matsäck och lite fotosession innan nedgång, nu började knäet värka, det är så mycket tyngre att gå nerför.Vi mötte en jämn ström människor på vägen ner, skymtade tre tjejer som tog sig en joggingtur fram och tillbaka till Trollsjön. 

 Tillbaka till vandrarhemmet vid fyra, för trött för en tur till Silverfallet så vi bara la oss på rygg ett tag innan bastun var varm och middagen skulle göras. Det bästa med nära vänner att man kan bara vara, ligga och bara var tyst ingen behöver säga något. 

 Älgkött fr Grelsbyskogen och potatisgratäng från Övertorneå

Middagen var fort gjord med fyra tjejer/kvinnor eller som Oscar kallar mig "mellantanter" i köket, man hinner nästan inte med så är maten på spisen, salladen hackad, bordet dukat och allt klart att förtäras. Packade ihop allt på söndagmorgon och åkte tidigare (drog en Linda och smet fr städningen) vi skulle till Malmen på MH.

Lövlunds Spana 15 månader

Min lilla grånos, hon har klarat helgen med bravur. Gått i koppel hela helgen och mött fler människor och hundar under helgen än hon gjort i hela hennes liv. Eftersom vi kom med på MH på Malmen på söndag tog jag beslutet att bara ta med Spana.

Lövlunds kennelläger 2019

Vi kom till Katrineholm ca 06:30 på onsdagmorgon, lägret började 18:00 med korvgrillning och mingel. Grabbarna åkte med snabbtåget till Göteborg efter vi fått oss lite frukost från Pressbyrån. Jag åkte ut till brukshundklubben och bäddade ner mig i baksätet och sov/vilade till ca 11:00, mycket välbehövligt och faktiskt ganska skönt.

Vädret var växlande med mycket blåst, det regnade en dag men inte så mycket så man inte kunde vara ute. Skogen där var väldigt mossig, gigantiskt stora blåbärsris och de hade även skvatran men där kallades det för "fossor" eller något sånt. Skogen var uppbökad av vildsvin och de hade en hel del mygg och massa fästingar. Jag har plockat ca 15 fästingar från Spana efter vi kommit hem. 

Vi har roat oss med spår, uppletande, patrull och lydnad (vi hoppade över söket). Efter torsdagens skogsarbete kändes det nattsvart, jag har tränat Spana helt fel. Jag har totalt missbedömt min unghund, men efter ett nederlag är det bara att spotta i nävarna och tänka om. Jag har fått så mycket hjälp av matten till Spanas syster. Vi har backat bandet och börjar om från början, på fredagen roade vi oss med jaktspår, uppletande med minnesbild längst ner i rutan och mycket lek med föremål både med jakt- och kamplekar. Så på lördag kände jag mig väldigt taggad och ivrig på träning igen.  

En av kvällsaktiviteterna var "Skojuppletande", massa olika leksaker, hundgodis och även andra saker låg utspridda i en uppletande ruta sen fick alla hundar springa ut och hämta in en sak. Spana fick med sig en rosa boll men matchande snöre.

Vi hade verkligen lyxigt boende, en luftmadrass i klubbens sekretariat. Nära till både köket och dusch/toalett. All mat ingick, det var verkligen god mat alla dagar och enklare hotellfrukost. Man var indelad i olika matlag så jag ingick i fredagens middagslag, så klart tacos. 

Vi lever...

men har inte tid att stanna upp, livet kändes hetsigt för ca fem-sex år sen, men det blir bara värre och jag tror eller hoppas att det är som värst just nu. Men som jag brukar säga:

"Det växer ingen mossa på den sten som rullar"...

Vi har roat oss med att klättra upp på olika berg sista tiden.

Vi började med en tur upp på Brännaberget, utsikten är mot Djupträsket. Tyvärr hittade jag massa skräp, ölburkar och ciderflaskor i ett av vindskydden, ska det vara så svårt att ta med sig skräpet man tagit med sig?! Det måste ju vara lättare att bära hem flaskor/burkar för de var ju tomma...

Brännaberget är ett utflykt som passa alla slags åldrar, man kan köra ända upp i gamla slalombacken om man har ben som inte riktigt orkar gå så långt eller så går man från Bränna och då får man en lite pulshöjande promenad. 

Nästa tur gick upp till Lappberget, jag hittade en stig som gick bredvid slalombacken som vi kunde följa hela vägen upp på toppen. 

I lördags fick jag med mig Matilda, Oscar och Lucas på en liten tur upp på Vännesberget, denna tur var lite längre och tyngre än Bränna- och Lappberget, men med trevligt sällskap gick det som på räls.

Sista turen för denna gång gick Henrik och jag upp på Kippingberget, och denna tur blev en riktigt pärs för mig. Jag trodde seriöst att jag skulle svimma på vägen upp. Min underbara sambo har långa ben och en fysik utan dess like så han stegade iväg, rakt upp (typ) mot toppen, här ska vi inte "snedda" utan rakt upp. Men den finaste utsikten när vi väl kom upp.   

        

Jag är vansinnigt glad att vi varken sett ormar eller björnar på någon av våra bergsturer. Jag har ju lite fobier för just dessa djur.

Fick lov att vika in årorna

 och lägga mig pall i soffan, sjukskrivning på grund av migrän och lyckades sova drygt 13 timmar.
 Sista veckorna har varit fyllda av jobbnätter och fast de flesta verkar tro att våra kära gamlingar sover på natten så är det inte riktigt så, vi snittar ca 50 "larm" per natt och går mellan 8000-11000 steg under våra tio timmar och vi är ensam som ska lösa alla problem som uppstår. Problemen kan vara enkla som toalettbesök, extra medicinering eller vädra i sovrummet men det kan även vara att kvinnorna tror att barnen (som är små) gått genom isen, att mamma har dött, maken har försvunnit dagen före och har inte kommit hem ännu, kanske korna i ladugården inte fått sig mat och vi måste ut och ge dem mat innan de svälter ihjäl.  Eller kanske någon kvick gamling lyckas ta sig ut i friska luften och då gäller det att vara snabb. Summan av kardemumman är att det är en hel del att göra även på natten och det är priset för mina lediga underbara dagar.

      

Idag är det mulet och jobb väntar i natt så idag ska jag bara gå i mysbyxorna hela dagen och inte göra så mycket. Imorgon ska jag på massage och det ska bli underbart.

Underbara dagar

Vårvintern är här och jag njuter av att ha skogen intill husknuten, det är nu det blir skidturer i skogen så fort möjlighet finns.

      

Men trots att skogen finns intill min husknut så börjar jag känna att Överkalix är aningens litet. Det finns för få barn i Överkalix, skolan är som den är och det är svårt att få ihop lag till grabbarnas intressen, vi har försökt få in dem på skidor men det går inte riktigt hem, eller de kan åka skidor men det är för att få kondition till hockeyn och fotbollen...
 Till alla som vill testa sina vingar säger jag "Go for it", stigen hem är alltid vältrampad, men själv är jag ganska feg, skulle jag våga testa mina vingar någon annanstans?
Det är frågan det, trots att min stig hem också är vältrampad...