En regnig fredag

 Jag har fått kasta in handduken, nu kom min första sjukskrivning på flera år. Det är ju inte så att jag ligger och håller på att dö eller är inlagd på sjukhus, jag har problem med lite feber, bihålorna (Rinexin är grejen) och värk i de stora lederna inget allvarligt, alltså det är ju "bara" en vanlig förkylning. Egentligen är det jobbigt med förkylningar för jag har mycket mindre ork i flera veckor istället för att ligga pall fem-åtta dagar och sen är det över, mina förkylningar kan ligga och besvära mig flera månader.
Nu har Frida också fått sommarlov, Fridolina klarade sitt första år i Luleå med bravur. Att klara av allt som det innebär att bo ensam som 16-åring har hon fixat så bra. Skolan, mat, tvätt och pengar (eller nja pengar...) har hon roddat med högt betyg. På tal om betyg så är det också en fröjd att läsa, alla ämnen är höjda från Strandskolans tid och det känns så bra att det går bra för barnen för då är man som lyckligast. Det kan inte ens en förkylning eller sjukskrivning ta ifrån en.

 Jag har kommit i kontakt med en människa som älskar intriger och osämja, hur ställer man sig till en sån person? Tyvärr kan jag inte hålla mig borta från denna människa, det är en person som finns i min närhet vare sig jag vill det eller inte. Det är i nivån som gällde på högstadiet
"Linda har sagt att du har sagt att"...
"Men säg det inte till någon"...
Jag känner att detta tär på mig, LindaLagom pallar inte sånt här tjafs.

Idag inväntar jag matchen mellan Sverige-Italien. Hoppas Sverige gör en bättre match än den mot Irland.

Sommar och sol vi har kort tajt kjol...

Matildas studentfirande är över och sommarjobbet har börjat, det var en intensiv vecka för min fina dotter och jag är så stolt att hon fixade sin gymnasieutbildning. Dessa tre åren har varit en segdragen kamp och det har sett tämligen mörkt ut stundtals, men hon krigade sig igenom dessa år och tackvare hennes skärpta hjärna fick hon helt godkända betyg, älskade unge.
 Livet i Kalix är slutfört och den söta lägenheten på Valhallavägen är urstädad och väntar på nya hyresgäster, tyvärr lite krångliga sådana som inte vill betala för sig, så länge jag inte får 1700 kronor så lämnar jag inte ifrån mig några nycklar heller. Rätt ska vara rätt!!!

 Idag var det pojkarnas tur att få sommarlov, egentligen är det bara de som har ett riktigt långt sommarlov, det är bara de som inte har något avlönat arbete under sin ledighet, inget annat än det som jag hittar på att de ska göra.
Det var ju till och med sol idag och shorts väder, farmor var inkallad som resurs då jag jobbat under natten och inte kunde vara med, jag tror det är första gången som jag missar en skolavslutning med "Den blomstertid nu kommer" i vår underbart vackra kyrka och de självklara bilderna på barnen utanför kyrkan intill de fina rönnarna. Nåja, barnen verkar nöjda och det har inte gått någon nöd på dem fast jag inte var med, värre är det nog för mig.
På torsdag är det Fridas tur att bli ledig, men hennes sommarjobb börjar redan på måndag så det blir ingen lång ledighet förrän om tre veckor, då får hon njuta av sommarlov och slappardagar.

Trots att sommar, sol och semester är i antågan har jag saker i min närvaro som stör mig, jag vet inte hur jag ska komma mig ifrån dessa saker, hur jag ska komma över saker och ting.
 Jag vet sedan lång tid tillbaka att vissa saker kan man inte förändra, det är bara att finna sig i att det är som det är. Andra saker går att förändra men då krävs det att man lägger manken till och skapar förändringen själv, och de är de sakerna jag inte kan komma på om jag ska förändra eller sätta huvudet i sanden och bara göra det jag själv kan göra och leva med det.
Det sista sakerna gör att jag stör mig mer på det jag inte kan förändra...
Ringde faktiskt ett samtal häromkvällen då det kändes att nu kastar jag in handduken, ett samtal, men ingen fortsättning, inte just nu iallafall sen får vi se vad hösten har att erbjuda...
Nog med flummig text som få fattar, knappt ens jag själv förstår mina inlindade funderingar...

Den blomstertid nu kommer med lust och fägring stor...

Sommaren är på intågande, vi har fått känna riktig sommarvärme, barnen har hunnit med årets första dopp i älven inte bara en gång utan ett par dopp varje dag under sista helgen i maj. Vår student har inlett sin studentvecka med partyparty med olika slags teman, håret och fransar är förlängda och klänning inhandlat. Present, plakat och tårta beställd och det känns ganska färdigt ordnat inför stundande fredag. Först ut att få sommarlov är Matilda sen är det Oscar och Lucas tur för att till sist men inte minst bli Fridas tur att få ta sommarledigt, men det är bara sönerna som får sommarlov, för Matilda och Frida väntar sommarjobb. Jag gillar sommarjobb.


          


 Annars har jag en känsla av att tillhöra en slags cirkus, vad är det här för svammel?!
"Man saknar inte kon förrän båset är tomt"...
Katastrof, vad ska jag göra? Fortsätta stånga på och banka huvudet i väggen gång på gång och tro att det går över? Eller ska jag helt enkelt sätta huvudet i sanden och vänta ett tag, det kanske försvinner? Eller göra ett aktivt val och bara draaaaa? Alla offentliga lokaler ska ha en nödutgång, kanske man skulle använda sig av den?
 Egentligen är det för tidigt att börja nedräkningen men nu är det 16 nätter fördelat på sju veckor innan semestern och jag längtar mer än någonsin, ge mig ledigt nunu...

Jockfall

Myggen har kommit med besked, var i skogen en kväll och det enda som fick myggen att hålla sig borta var att jogga, så det gjorde att jag kom igång med promenera/lunka/jogga. Jag har lagt in schemat med "veto" när Lidingöloppet är, så tanken är att deltaga, men tanken har inte blivit målet, vi avvaktar och ser vars det slutar...