Sötsug till max.

Det är verkligen inte bra att gå hemma, mitt sötsug är enormt jag springer i skafferiet och kylen titt som tätt men inget nytt har tillkommit ändå har jag oftast något i munnen när jag går därifrån, konstigt?!
 I morgon kommer mamma hem, tre veckor gick ju fort, nu har hon varit på en resa utöver det vanliga hoppas att hon har haft det bra med faster Mirjam. Jag längtar så klart efter henne men längtar nog minst lika mycket till att hon kommer och tar Rudi, det har varit ganska påfrestande att ha en 47 kilos unghundshane i tre veckor. Han tycker nog det samma om oss. Torsdag väntar miniflytten med Frida, då tömmer vi bajslägenheten, tur att den har varit möblerad så kan Frida själv bära de kartonger som hon har där. Det blir ganska tomt i den nya lyan till på lördag då vi åker med möblerna till Luleå. Hon får sova på en luftmadrass och har endast tvn där till att börja med, men det är ju bara en natt så det får ju lov att gå. Det känns ut som om jag kommer att vara mer i Luleå nu, för jag tyckte verkligen om denna lägenhet, men när ska jag ha tid att vara där? Se hur sällan jag varit till Matilda i Kalix och den lägenheten är också mysig.

 Ryggen känns mycket bättre idag, så nu har jag utmanat den litegrann, har satt igång en tvättmaskin, sen vilade jag med Missy innan det var dags för en välbehövlig dusch, vilade igen och sen rastade jag hundarna ca 500 meter efter en uppförsbacke och nu vilar jag igen. Eftersom Henrik jobbar i skogen idag så blir det jag som ska skjutsa Oscar till träningen, så fram till körningen vilar jag. Även idag har mina tankar gått till alla de som lever med kronisk värk, att vara så begränsad i sin kropp, att allt man gör blir en smärtsam belastning. Mina tankar går till Mattias...

Vilodag 3

Nu börjar det krypa i kroppen, jag känner mig instängd i min osmidiga kropp. Känslan påminner om när jag varit nysnittad, att stiga upp från liggande till stående tas i tre lika moment, samma när man ska från sittande men nu hugger det i ryggen och inte i magen. Jag har lovat mig själv att vila till på onsdag sen får det vara bra, då ska jag börja vara igång, inte i vanligt tempo, men iallafall iväg och se folk. Jag har tänkt på alla de stackarna som lever med kronisk värk, jag förstår att livet och vardagen blir en stor del av livet.
 Eftersom jag har mycket tid över har jag börjat fundera på hur jag ska komma igång med hunderiet igen. Jag trivs inte med den hundhållningen jag har idagsläget, jag har inte köpt schäfer för att ha den som "gårdshund", men jag saknar all motivation till hundträning. Jag vet inte var jag ska börja eller hur jag ska börja. Det känns ut som om allt som vi jobbat med är borta, jag har fått in övertändning så jag ska nog jobba med stadga och koncentration med godis som belöning. Men detta får jag vänta med några dagar. Sist jag var i Kalix köpte jag en ny spårlina den är tjärad och ska vara väldigt bra, jag har inte ens provat den.
Ska nog ta och sätta upp några mål och sen sätta igång med lydnadsträning.

Mina älsklingar 2011

Decemberövernskommelsen och Mera favorit matematik 2A

Äldst och yngsta har läxor, så vi sitter och diskuterar valet vi hade i september och vad som hände efter valet som gav oss en ny regering, att vi höll på att få gå till omval på grund av att SD och Alliansen inte godkände regeringens budget, ett PM skall skrivas om detta och då skapas diskussioner i politik. På andra sidan bordet sitter den yngsta och har pannan i djupa veck och försöker räkna ut tiotal och ental till rätt summa.
Det är tvära kast då det skiljer tio år mellan barnen. Utvecklande och utmanande.
 Igår bjöd fina systeryster på middag med efterrätt, värsta lyxen. Det var den enda utflykten jag var utanför gården, hundarna fick korta gårdsrastningar till "Gulhuset" och sen lek och spring på gräsmattan. Rudi har hunnit med ett simpass på morgonen.

 Söndag och det betyder att flickorna åker "hem" till sig, jag har inte vant mig vid det ännu utan det känns väldigt tomt och tyst. Matilda har ju bott borta ett år och det känns ännu konstigt. Ändå är det de vi föräldrar ska jobba på att få våra barn självständiga och att de ska klara av vuxenlivet, men jag kan ju inte säga att vare sig Frida som bara är 15 år och Matilda trots att hon är 18 år egentligen är mogna att flytta hemifrån under veckorna så tidigt som de gjort. Nu efter ett år i eget boende är Matilda mer mogen för den uppgiften men för ett år sen var hon inte mogen, men det går inte att vrida tillbaka klockan. Huvudsaken är ju att det rätat till sig nu iallafall. Ska jag vara efterklok skulle jag ha flyttat henne till Kalix redan i augusti förra året aldrig tagit lägenheten i Bränna till henne. Men som sagt var att vara efterklok leder ingenstans just nu det som har varit har varit.

 I morgon har Lucas sin första hockeyträning och jag behöver verkligen åka på föräldrarmötet MEN som det känns ut idag kommer jag inte att kunna fara. Jag hade tänkt visa en dress som barnen kan få som lagdress, en kostnad för oss föräldrar på 390 kronor. Men det är absolut prisvärd och snyggt då hela laget har samma dressar på cuper och matcher. Vår lokala järnhandel "Larsons järn" är helt fantastiska att ha att göra med och deras priser är väldigt bra!

 

Så jäkla onödigt...

Jag har inte tid med att vara halvinvalid och jag har inte råd med att vara sjukskriven, men en olycka tar sällan hänsyn till vad jag har tid eller råd med...
 Igår när jag var på min ridtur och tänkte ha Gina med mig så jag skulle passa på att slå två flugor i en smäll innan jobbarhelgens start så slutade det med ett besök på Hälsocentralen och röntgen visade att den övre plattan till 12:de bröstkotan var intryckt och jag blev sjukskriven en vecka till att börja med och sen fick jag lite utskrivet värk- och muskelavslappnande tabletter som ska tas tre gånger om dagen i minst fem dagar. Jag som tagit extra jobb på tisdag och lovat hämta mamma från flyget på onsdag och sen på Brolle konsert med AnnaLena. På torsdag får vi nyckeln till nya lägenheten så flyttning stod på schemat under torsdag och lördag...
Allt är planerat under min långledighet, så jag ska hinna med det som ska göras, nu får vi se hur mycket som hinns med. Frida får städa ut bajslägenheten och bära in det som redan finns i Luleå sen har jag lejt in lillebror att flytta de tyngre möblerna som ska köras på lördag.
 Jag ska nog inte rida nästan vecka, men veckan efter det ska jag upp igen, men jag tror inte jag ska utmana ödet att ha med Gina, hon kan ju faktiskt bli skadad, om hästen råkar sparka henne. Det är så typiskt mig att alltid utmana ödet och liksom trycka på lite mer och lite mer tills det blir pannkaka av allt.

 Jag har anmält Oscar till en hockeycamp i Luleå under höstlovet så vi får se om han kommer med, vi anmälde honom till Kalix i augusti innan skolan skulle börja men den blev inställd eftersom någon råkade svetsa av något rör så hallen kunde inte fixa till isen till lägret skulle starta. Vi gör ett nytt försök och hoppas att han kommer med på detta istället. Om han kommer med är vi lov veckan i Luleå och kommer han inte med så blir vi nog där några dagar iallafall, vi har planerat in bio, bowling, Piteå havsbad och en hockeymatch mellan Luleå Hockey och Växsjö.

 "Man måste ge för att få"...
Det ordspråket hade vi skrivit på en anslagstavla i vår hall på Norra, det är ord som alla bör ta till sig alltid då och då för vi människor är ganska bra på att glömma bort det här med att ge.

Frågor på de?!

Som vår allas Löjtnant Moverare sa flera gånger om dagen under vår GUF till oss elever. Sitter och försöker komma ihåg om det är ett eller två år sen vi gjorde grundutbildningen men tror att det var förra året i november, jag var borta på Frida och Oscars födelsedag, hemska tider.
Om mindre än två månader fyller de år igen, tiden går fort när man har roligt -även nu....
 Jag har börjat rida hos Sanne igen, eller har bara varit en gång och har planerat in en dag till denna vecka. Det var så härligt, vi var ute i skogen under två timmar och jag vågade mig på att fatta galopp tyvärr blir det väldigt skumpigt efter några minuter. Jag kan ju egentligen inte rida utan det är mer som om jag "åker häst". Efter ridturen tog vi oss en promenad med en annan ponny för att vänja Gina att vara med hästar för målet är att hon ska med under våra ridturer då slår jag två flugor i en smäll.

 Jag är så stolt över mina gymnasieflickor, Matilda får beröm över sina analyser och tolkningar i svenska och Fridas svenska uppgift fick läraren i tårar och den lästes upp för hela klassen... Mina duktiga flickor! Det känns så bra när det flyter på i skolan för barnen, skolan är så viktig och det är i och med den grunden läggs om man sen inte blir det man har gått på gymnasiet är det ändå grunden som läggs för att sen kunna bygga det slott man en dag vill ha. När det gäller grabbarna gäller det att få dem intresserad av skolan och våga tycka att det är roligt att lära sig nya saker.

 Denna vecka har jag "jobbarvecka" och gör 50 timmar för att nästa vecka går på långledigt, då ha jag inplanerat hotellövernattning på Savoj med AnnaLena, vi ska se Brolle på Kulturenshus. På torsdag ska Frida och jag tömma hennes tillfälliga lägenhet och städa ur den för att sen hämta ut nycklar till hennes nya lya, det känns så sjukt skönt att det löste sig, som om inte det var nog med det så bor en av hennes nya vänner från klassen i porten bredvid. Just nu känns det ut som om jag också flyttar in där, jag är ganska less Överkalix och det har jag inte varit sen jag var 15 år och flyttade härifrån. Vad som gör mig less ska jag ta upp en annan gång.

 Ska jag skriva om dansken som verkar påtänd och psykiskt störd?
Tydligen är det en ensam kille med långt hår och ryggsäck som lufsar runt i Bränna, han har sovit i någons garage och lekstuga, han verkar inte ha någonstans att ta vägen och ingen vet var han kommer ifrån. Polisen är kontaktad med de har visst släppt honom igen. Jag undra bara hur är det i Sverige när sjuka människor bara lodar runt och har ingenstans att ta vägen, är han psykiskt sjuk måste han ju få vård, tvångsvård om det inte finns någon annan utväg. Han måste ju ha anhöriga och vänner som saknar honom, livet för vissa är så tragiskt, hur kan det bli så fel och var är det det skenar iväg för dessa ensamma stackars människor?

Detta evinniga tjat

Ibland blir jag så himla less min egen röst och att jag (nästa) alltid måste säga allt minst tre gånger för att det ska hända någonting, bla bla bla... Vissa dagar räcker inte ens tre gånger, idag är en sådan dag. Tyvärr verkar det inte bli bättre med åldern för det gäller alla mina barn. Nåja det hjälper inte att sitta här och gnälla. 

 I morgon har Oscar en träningsmatch mot Luleå Hockey, det blir spännande, det är så roligt att hockey är igång igen och att det löste sig med tränarstaben. Tränare växer verkligen inte på träd och man ska vara rädd om de man lyckas få tag på, tre dagar i veckan står de på isen under 1.5 timme och drillar våra barn och utöver denna tid läggs det tid på olika utbildningar förbundet kräver att alla tränare ska ha och utöver detta planeras det matcher, cuper och läger för våra barn. Tänk att det gäller båda mina söner, för det är lika bra ordnat för Lucas lag där träningarna börjar den 28 september.

 Helgen har tillbringats i hemmets lugna vrå, Matilda har gjort färdigt en svenska uppgift och Frida hade någon löpande text som skulle göras, men lördagen har varit en aningens gnisseldag, men den är ju snart slut och vi får hoppas att morgondagen blir bättre. I morgon är det redan söndag och flickorna åker iväg igen. Nu väntar ett glas vitt och lite lösgodis till en av de nyare Johan Falk filmerna.

Nu ger jag upp

Legat i mitt mörka svala sovrum i 1.5 timme utan att lyckas med mitt uppdrag att sova, det är omöjligt. Kan bero på samtalet i morse att jag gjort fel i samband med barnledigheten och blivit skyldig kommunen lön, mindre lön just nu behöver jag verkligen inte, men tillika skönt att ordna till det som blivit fel på en gång. Så Bye Bye halva september lönen, tack vare klantröven Linda...
Tacksam över min avbrutna semester och kvalnatten samt alla timmar i hemvärnets kläder, det där med pengar det löser sig alltid, vi lär varken bli hemlös, klädlös eller behöva gå och sova hungrig.

Ett var mina åskmoln har försvunnit från min himmel, jag kan andas ut och tacka min lyckliga stjärna att jag har ett kontaktnät lika stort som Norrland, jag lyckade fixa en nästintill omöjlig sak, nöjd men inte så nöjd att misstaget med sfp är glömt och ger min ro att sova...
Det andra molnet på min himmel finns kvar och det är som det är med det, där kan inte kontaktnät ordna upp saker och ting.
Rastlösheten den river och sliter i mig men jag kan kontrollera den och nu blir det ingen tripp under höstlovet, vi får hålla oss hemikring. Hockeyn har ju börjat så kanske det blir några timmar i ladan under lovet, sen blir det nog någon natt i någon av lgh i city. Bowling, bad och Luleå hockey står på sönernas "Vill-göra" lista.

Nu väntar en koppelpromenad med Gina och våra kollohundar, det blir landsvägskörning idag då brollan skickade ett sms "Jakt idag så håll dig hemma". Det var ju ett väldigt omtänksamt meddelande måste jag säga.
Eftersom sömnen hackade idag och det är dags för treje natten så är det Köket som står för middagen och jag hoppas jag får sova mellan 18-20...
Puss och Kram allihopa.

Rastlösheten sliter

i mig och jag vill iväg...
På en resa, bort på okänd mark utan med något direkt mål. Jag tror det börjar bli dags att spara på sig en slant och tanka bilen och DRRRRRRRAAAAA. Vecka 40 har jag långledigt och vecka 44 har pojkarna höstlov. Dessa veckor känns fjällen för kallt och det är ju inte tal om sol och bad precis.
Sitter och funderar ut önskeschemat för vecka 44 :)
Eventuellt en mindre flytt för en av flickorna v 40 och en tripp v 44.

 Söndag igen och familjen halverades på mindre än en timme, från buller och bång till ganska tyst och kallt. vänjer man sig med att barnen flyttar och lämnar boet?
Till veckan är det tre olika möten inplanerade som tur är på lediga dagar och inte samtidigt, få se om jag lyckas åka på alla.

Som jag säger till mina gamlingar: "Guds frid, vi ses imorgon"...

Nu är skolorna igång.

Skriver, raderar, skriver och raderar...

Markören blinkar lite hånfullt åt mig, den vet vad som rör sig i hjärnan och den vet att jag inte vågar, jag har bjudit in den i hjärnan och nu hånar den mig för att jag väljer att skiva om skitsaker istället för  det som trycker mig just nu, det kan röra sig om politiska frågor, känslor, ekonomi och allt annat som man sätter i rummet längst in, det rummet som har stängd dörr med ganska tunga gångjärn.

 Egentligen är det inga tunga hemligheter som vila där, men sådana saker som jag gärna inte vill att "alla" ska veta om, ni vet "alla känner apan, men apan känner ingen".

Forum... en kompis till mig brukar vara på olika forum, kanske jag skulle leta upp något passande forum, flickorna pratar om "flaschback" undra om det är rätt forum :) eller skulle Coopforum passa?!... 

 Höstmörkret gör sig påmind igen, september är här och luften är kyligare men vi har haft en underbar augusti med sol och värme, hoppas att september blir lika fin, skogen är så fin under höstmånaderna tyvärr blir man lite begränsad några veckor på grund av älgjakten, skogen är stor men jag vill inte stöta på någon skjutkåt jägare eller en galen jämthund. Det är tur att vi har Halljärv och Lappberget.

 Nu ska hundarna nattrastas och sen börjar det vara godnatt för denna tant...