torsdag 30 juli 2015

Post chock...

I förrgår fick jag ett nytt schema i brevlådan, gäller från 7/9 så det är absolut inte olagligt att ändra scheman för arbetsgivaren MEN det är ju lite osmidigt gjort. Värst med allt är att vi har fått nya arbetstider vi börjar andra olika tider så som 20:45, 20:53, 21:07, 21:02, 21:10.
 Jag känner att jag är ganska less allt svammel runt omkring i min närhet, det är som mygel på nästan alla plan jag medverkar. Jag känner att jag orkar inte ens engagera mig i det jag tycker är fel, känner att det är ingen idé, jag låter det vara, struntar i allt och "bara" gör mitt jobb...
Det är för många människor som ser till sitt eget intresse i första hand och för många som sitter på flera stolar och då blir det så här.
 Jag köper mig lite lyckligare istället, en ny bil står på inköpslistan, min trogna Peggan ska få tjänstgöra hos någon annan snart, hon är för stor och tung för oss nu när vi är en normal stor familj på 4 +2 personer :)

Det regnar idag igen, det här är nog den sämsta sommaren jag någonsin har varit med om. Det är inte många dagar vi haft med sol och värme. Jag löste ett familjekort i poolen i juni och vi har varit där två gånger, det är ju katastrofalt lite. Jag hoppas och tror att hösten kommer att bli fin, varm och lång att vi kommer att få en sådan där sagohöst med gnistande färger och underbar luft. Jag tror det blir en liten fjälltur till våra fina fjäll i september med mina pojkar och Gina, STF Riksgränsen var ett bra vandrarhem och bra strövarmark runtomkring.

Torsdag och fem dagar tills jobbet kallar igen, det är blandade känslor att börja jobba igen och nedräkning med 9.5 månader till nästa sommarsemester...

måndag 27 juli 2015

Snart är semestern slut

Nästa tisdag kl 21:00 är det dags för jobb igen, då var semestern slut och det är ca 9.5 månader till nästa semester, jag har första perioden 2016, men ska nog göra ett byte så jag får ha andra perioden igen, det är bra att vi alla är olika för jag har en arbetskollega som vill ha första perioden och jag har redan kollat läget om att byta period med henne nästa år.
 Det känns lite oklart hur det kommer att bli på jobbet till hösten. Vi har ju fått utökat personaltätheten från och med september men det låter ut som om många har synpunkter på vår arbetsordning så det blir spännande att se hur det kommer att bli. Sen blir det intressant att se om vi får ingå i Timecare med möjlighet till påverkningsbara scheman och timbanken...
Min semester har rusat iväg i en skrämmande fart, men jag ska försöka njuta av sista veckan.
 Ett stort stressmoment har dock försvunnit från min himmel, vi har fått tag i en lägenhet åt Frida, till att börja med under tre månader, vi har "köpt" oss några månader ifall att vi inte får förlängning på kontraktet på denna etta i källarplan, om ingen annan med bättre kontakter kommer i vägen tror jag att Frida har stora chanser att få förläning eftersom hon inte är så stormig av sig. Pust...

 Gina är sämre igen, hon har än en gång fällt ur sig all päls och magrats av en hel del till viss del kan det bero på kommande löp, men det är inte roligt när hon blir så här. Eftersom världens bästa veterinär kommer tillbaka har jag bokat tid för diverse blodprover så vi kollar upp henne igen.
Hunderiet har ju varit på sparlåga under en längre tid men nu har jag blivit stödmedlem i Luleå brukshundklubb och anmält mig som åhörare på en intressant kurs de anordnar i augusti och september, jag behöver lite inspiration i mitt intresse och något att skingra tankarna på. Jag har inte tävlat på ca ett år sen och jag har svårt att se oss på tävlingsplanen under detta år och det gör mig lite nedstämd.
Nu väntar Gina och Holly på kvällsmålet och promenad, de ligger intill mig och gnäller i kör och försöker få mig att första att de håller på att svälta ihjäl om de inte får sina underbara matkulor...

söndag 26 juli 2015

Sitter med tända fönsterlampor

och har en känsla av höst i mig.
Sommaren 2015 kom och vände om, livet kom och vände om... jag kan inte förstå, jag kan inte acceptera att livet får förändras på det här sättet... Det är inte rättvist på något sätt alls... Jag vill tro att allt har en mening och att vi har alla våra öden, men just nu kan jag inte förstå, jag vill inte förstå, jag vill ingenting just nu... Jag vill bara att tiden ska gå och läka allas sår, låt det bli som vanligt igen, eller är det möjligt? Nä inte för alla människor blir livet som förut.
Jag tillhör de människor som inte ser filmer där huvudpersonen dör i slutet, jag hatar dessa filmer, jag vill ha lyckliga slut, där allt ordnar sig under de sista fem minuterna och sen får alla leva lyckliga i sina dagar för evigt...
 Torsdag... den passerade, många som tog farväl och många fina blommor, många kramar och fina minnen... sen finns inte så mycket mer att säga om det, utan bara PUNKT...
Vissa frågor har inga svar, inte just nu iallafall.

 "Ni som får leva ska leva", sa pappa under sin sista tid. Jo vi ska leva, vi ska bara hitta fotfästet igen.




onsdag 15 juli 2015

I goda vänners sällskap

Igår hade brudarna och jag det årliga bastubadet med lite italienskt snacks och bubbel och ett gott lättdrucket rött vin. Vi åt, surrade, bastade, skvallrade, badade i älven, talade och tvättade håret i älv vattnet jag och mina gamla vänner som jag känt i drygt 25 år. Vi saknade Jenny och Jessika detta år.
Fast vi var tillsammans i över fyra timmar hade vi mycket mer att tala om, ni vet man går igenom vad som hänt sen sist...

 Imorgon stundar vår sommar marknad, endast två pass ideellt arbete, tyvärr är ett av passen parkeringen men inget nattpass så jag ska väl egentligen inte klaga. Som de andra åren total vägrar jag torsdagen, jag avskyr att vi har fyra dagars marknad eftersom det kräver många mer ideella pass för oss föräldrar som har idrottande barn. Imorgon ska jag och systeryster åka till Haparanda och shoppa litegrann och vi svänger vänster i rondellen så att vi totalt skippar marknadsområdet.
Jag bojkottar marknadstorsdagen!!!

Annars knallar livet vidare för oss, det känns som vi sitter i ett väntrum och väntar, men på vad vi väntar har jag inte kommit underfund med ännu. Andra semesterperioden har precis börjat men det känns ut som att sommaren är slut, eller att det aldrig blev sommar i år. Deprimerande som tusan, men jag är glad att jag tycker om alla årstider det kanske gör att jag inte går under när våra kalla mörka månader kommer...

fredag 10 juli 2015

Solen visade sig äntligen

Vilken dag vi har haft, shorts och linne hela dagen lång, ca 20 grader varmt.
Idag har jag haft en riktigt bra dag, med start klockan 08:00 med kaffe hos Carolina och hennes underbara pojkar, morgonstund har guld i mun, sen hade jag date med Ida på "Klubben" vi la spår till varandra, mitt önskemål var många vinklar på liten yta och det fick jag. Medan spåren måjnade till sig, ca 90 minuter, var vi på Klubben och tränade lydnad. Gina var lite pipig och rätt så het på gröten, positionen var ca 5 cm för långt fram, platsliggning i 20 minuter och sen var det dags för vårt spår. Här hade hon också bråttom svischade förbi nästan alla vinklar och fick ringa sig in till den rätta färdriktningen, orutin och inget jag är jätte orolig för eftersom att hon visar tydligt att hon gått bort sig och arbetar sig tillbaka till spåret.
12:00 var nästa kafferep inbokat, Byträsk och nybakad vetelängd och kubbar till kaffet, sen var det bara ett litet stopp i Vännes och plocka upp en lek kompis till bröderna Bus.
Väl hemma tog jag Fridas cykel och tog en tur till systeryster som hade Jock-främmande så hundarna och jag var lite sociala innan vi hojjade norrut vägen igen. 1.67 kilometer enkelväg mellan Storbäcken och Strömsnäs.
Med bara kaffe och lite vetebröd i magen kände jag av lite kaffedarr så vi startade grillen och bjöd till hamburgarfest, 12 hungriga gäster samlades i vår trädgård och avnöjt nygrillade hamburgare. Efter middag och vattenkrig gjorde sönerna, kusinen och vännen gjorde upp eld i bastun och tog sig en bastu innan gästen åkte hem igen.
Nu sitter jag i soffan och är tacksam över denna dag som snart har passerat...


torsdag 9 juli 2015

Stressen som infinner sig

när jag inte lyckas trolla fram boende till Frida i Luleå.
 Jag var så naiv att jag i tio års tid trott att när och om mina barn vill gå gymnasiet i Luleå har jag varit förutsägbar och stått i bostadskö i tio år så det blir ju ingen match att få bostad till mina hjärtegryn, bara för att välja den bästa och billigaste lägenheten som Lulebo har att erbjuda, ack så jag bedrog mig!!! Ett kontakt hade jag möjlighet att få men det sket sig ju eftersom behovet inte var mitt, men nu har jag ett större behov eftersom JAG söker 100% arbete i Luleå, jobbar ju BARA deltid idagsläget. Det sista jag sökt på var ett rum i en villa, bra pris och bra område och i en källare, som Fridolina stormtrivs att bo i :) egentligen skulle det vara bättre om vi lyckas få tag i något privat eller i andra hand för våren 2016 ska Matilda också bli lulebo och då behövs en till lägenhet eller en trea...
 Men vad hjälper det att planera, vem vet om man ens lever våren 2016???

Igår var vi på byssturer, vi hann avverka Västra Nybyn och träffa lilla Ämper sedan vidare till Ytterlinningen och se på H's jobbarkompis och hans familjs nyinköpta hus, det var ett fint gårdsställe med stora ängar som angränsade till Djupträsket på vägen hem svängde vi in till Zandra och Maa's hus på "Holmen". De total renoverar också ett gammalt hus som stått tomt i flera år. Jag blir imponerad på dessa ungdomar som vågar satsa på vår hembygd, lägga ner tid och pengar för att bygga upp sitt drömhus på sin drömplats... Det är dessa ungdomar som får Överkalix att leva vidare, det gör mig glad!

 Många funderingar och hur, varför och om dyker upp i mina tankar.
Vi avslutar ens liv, ser till att samla ihop det som är lämnat för att återkomma till, men det kommer inte att återkommas till... Allt har ett slut men att slutet kommer så fort är ännu ofattbart!

onsdag 8 juli 2015

Regn, Regn och åter regn

Juni blev årstidernas sämsta väder månad, en farbror i byn här brevid menade att 1953 var det en lika dålig sommar eller iallafall juni månad.
Vädret är kallt, blåsigt och nederbörd i olika styrkor, det blir många timmar inomhus just nu, så fort det regnar lite mindre är det jacka på och ut på studsmattan eller cykeln för att få sig en dos friskluft. Barnen har svårare att somna och jag undrar om det är för att de inte får utlopp för all sin energi de har i sina kroppar. Flickorna somnar med en duns på kvällen då de jobbar båda två, den äldre med jobbstart kl 05:00-05:30 och den andra kl 08:00.

 Funderar på att åka till Hamnfestivalen lördag till söndag, vädret skulle ju vara lite bättre och vi kanske skulle behöva få oss en lite resa från vardagen? Jag skulle vilja åka till Storforsen men det får vi ta en annan dag.

Vi säljer husvagnen det är en Sävsjö 612 gl från mitten av 80-talet, den har lite skavanker men är i bruksskick. Det hör till ett fint, ganska oanvänt förtält. Hör av er om ni är intresserade.
Min dröm om husvagn är lagd på hyllan, det är bara att sluta drömma, det är som flickorna säger, att det bara är jag som vill åka iväg på husvagnssemester.
Jag får ta upp denna dröm igen om ca 15 år då jag inte behöver försörja mina barn, och då köper jag en husbil, eller hur var det nu med att leva i nuet???

tisdag 7 juli 2015

Vargen ylar i nattens skog

han vill men kan inte sova...
 Snart ger jag upp, jag har legat och vänt och vridit mig på min sida av sängen i snart två timmar, ögonen svider en aningens av trötthet men mitt psyke kan inte slappna av så pass att jag kan somna om. Nåja en natt med sämre sömn gör ingen större skada.
Tisdag idag och jag har gjort en grovplaneringen för dagen, som består av återvinning, barn, matlagning och lite saker som jag verkligen borde göra, men som jag inte fått gjort. Hälsa på vänner och svägerskan sen skulle jag verkligen behöva träna hund, men det skjuts på framtiden och har gjort det den senaste veckan.
Det är som om inget någonsin kommer att bli sig likt...
Sommaren 2013 kommer i repris fast den här gången känns det nästan ännu värre och ännu mer ofattbart... Eller går det att jämföra, nä så klart inte!!! Ändå gör man det emellanåt, fast det egentligen är omöjligt eftersom det inte går att förstå.
Det känns så jävla orättvist!!! Två barn och en ung sambo blev ensam kvar, Varför???

lördag 4 juli 2015

Sorgens tid...

Morgondagen är okänd för oss alla
vi är främlingar för varje minut.
Vi planerar men vi vet så oändligt lite
om hur nästa drag i livets spel ser ut.
Vi vet inget om vad som finns där framme
allt stannar i aningens tambur ❤️ ❤️ ❤️


Ibland liksom hejdar sig tiden för ett slag
och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer ❤️ ❤️ ❤️

Alla mina tankar är hos min fina syster och hennes två underbara pojkar ❤️