Höstlov

men inte för mig inte, jag jobbar min 50 timmars vecka så det blir inte så mycket lov för mig, men en tur till Leos på torsdag ska vi hinna med och om vi har tur kan vi passa på att hälsa på våra vänner som inte bor i vår kommun. 

 Lucas har varit med sin farmor till Stockholm och Uppsala under några dagar, hem hade man med sin en Legobygge med någon polisbil, motorcykel och en sportbil. Oscar har haft "sovmys" med storasyster Matilda i lägenheten i Bränna och idag har han ränt med Jimmy hela dagen lång.

 Nu har vi tömt pappas lägenhet i Gällivare och ännu en "pappa-sak" är avslutad, jag gillade den där lägenheten men man kan inte ha en lägenhet för över 6000 kronor/månad bara för att man vill ha den, vi väntar även på avslut av pappas hemgård. Det känns som om 2014 har varit ett år med massa flyttar, vi har burit runt på massa möbler under detta år.

Jag har fortfarande kvar husvagnen och det har varit på tapeten att sälja den, men jag tror att jag ska försöka ta mig iväg med den nästa vår/sommar på korta svängar.

Vi har bott i skogen i tre månader nu och det känns som om jag sällan och aldrig är hemma, det blir många turer till Bränna, många kvällstimmar runt i Bränna men det är ett val vi har gjort och jag försöker blanda nöje med nytta och det är ju ganska bra på. 

 Inom husrenoveringen har vi kvar att göra badrummet uppe och Lucas rum utomhus är det inte satt upp alla "stenplattor" runt grunden och hundstallet är just bara påbörjat. Sen är jag inte alls nöjd med förvaringen, eller strukturen på förvaring. Egentligen skulle jag vilja leja en RUT till mitt hus, en RUT som gör allt, plockar ihop, åker till återvinningen, städar och gör det fint hos mig minst två gånger i veckan får hon gärna komma till oss, men nej det går ju inte...

Den där jävla massagestolen

har gjort mig invalid, på riktigt!
Efter jobbet på måndag satte jag mig i "stolen" och två dagar efteråt hade jag å ont i "kärringknölen" att jag inte kan röra nacken på ett normalt sätt. Det är gör riktigt ont, Oscar frågade om det tar lika ont som den gången jag spelade tennis mot Rikard, nej inte riktigt så ont för det var en nära döden upplevelse jag kan mycket väl tänka mig att det går att likna känslan med att vara överkörd av en lastbil. Nu är det "bara" nacken som är stelopererad utan bedövning.
Men inget ont har något gott med sig, denna åkomma gör det omöjligt för mig att fredagsstäda så det får vi göra tillsammans under helgen :) Hur vi nu ska hinna med det för denna helg känns som sagt var ganska uppbokad, tur att jag är ledig!!
 Ikväll ska pojkarna på disco, jag tror jag lämnar dem och passar på att handla medan, vi måste ha med oss en stor matsäck imorgon, en heldag i Fururinken och de brukar bara gå att köpa hamburgare där. Jag tror jag ska ta med mig Gina vi hinner ta oss någon promenad under dagen och jag slipper ha henne ensam hela dagen och försöka ragga någon att rasta henne, Matilda tar hand om långöronen så de behöver jag inte tänka så mycket på. Under lovet ska vi ta oss till mamma och bada hundarna, hennes badrum/dusch är som gjord för hundbadning :) Jag skulle vilja åka till Älvdalens hundhälsa och simma med Gina och samtidigt bada henne, men ekonomin är lite ansträngd denna månad det beror på att jag tagit tjänstledigt från mitt ordinarie jobb under två veckor då jag ska göra GU:F, det är draget från mig lön och ersättningen från försvaret kommer inte förrän i slutet av december, mindre bra planering av mig lagom till julen och allt. Det blir att leva på marginalen ett par månader...

 Ser på utbildningar med Henrik, yrkeshögskolan, men det han vill gå ser bara ut att gå på helfart i Stockholm under ett år, så det kan bli lite svårt att få ihop. Eftersom detta är ett bristyrke i Norrbotten har H fått lite indikationer att den eventuellt kommer att starta upp i Norrbotten med då kommer nästa problem och det är den kräver vissa särskilda förkunskaper, men det kanske går att läsa in under våren?! Jag ska hjälpa honom att kolla upp detta, för han skulle vara klippt och skuren för detta yrke. Vad det är för något säger jag inte ännu, den karamellen får Ni allt suga på :)

 Min avgiftning från det vita sockret går väl si så där, jag har inte ätit något, men är konstant sugen på allt godis, fika jag kan komma på.
 Hundträningen som skulle bli så kontinuerlig och väl planerad sket sig totalt, jag kommer inte igång med någon lydnadsträning alls, lusten till den ligger gömd långt in på den översta hyllan...
 Samma gäller den "planerade" motionen som ska hjälpa mig att fixa gu:fen.
Det känns som om tummen har fastnat och jag har inte förmågan att få ut den!!!

Trevlig helg på er alla!

Man får det man önskar sig

Förra helgen var en turbulent helg :/

En bit av mig dog under några timmar, innan jag reste mig och skrapade av mig skiten. Sen två dagar efteråt kom den lilla mörka känslan av skadeglädje över mig och tankar som Karma, Gud straffar vissa på direkten infann sig...

 Att ha tonåringar är en stor prövning och ett sätt att se hur mycket man tål innan det brister och hur man reagerar när det brister. Varsågod alla självgoda föräldrar som inte har en aning om vad jag skriver om, Ni har verkligen gjort ett fantastiskt jobb :/

 Facebook irriterar mig något fruktansvärt just nu, eller inte facebook, men en person på FB som skriver om sin nya kärlek och hur hen är värd denna underbara känsla att få vara käääär bla, bla, bla

Sen alla idioter som "gillar" dessa statusar när verkligheten är att man lämnat barnen med en människa man skriver inte är snäll, att lämna sina barn för en karl är för mig helt obegripligt, jag blir så jävla förbannad eftersom jag vet hur mycket det skadar barnen att inte ha sina föräldrar nära sig, som en naturlig del i sina liv. Jag menar INTE att man ska leva i förhållanden som inte är bra eller helt kärlekslösa, men att "flytta ifrån" sina barn kan jag inte acceptera. I första hand är man mamma eller pappa och man kan inte vara en engagerad förälder om man inte är med i deras vardag...

 Har man en gång "lämnat" barnen har man satt såna djupa sår i barnet så de kommer aldrig att kunna känna total tillit till andra människor, man har inte möjlighet att komma några år senare och tro att man kan lappa ihop det man en gång valde bort... För barnen är det ett svek de kanske aldrig kommer över... 

 I helgen är jag ledig men ack vilken kaotisk helg vi kommer att ha på hemma plan, det är Halloweendisco, hockeycup i Kalix, 15-års fest, seriematch, religionsuppsats, Lillbror ska på äventyr med farmor och 38-årskalas. Peggan kommer att ha många körningar bäst att tanka fullt :)

Tre hundar

är alldeles tillräckligt, men jag har länge haft en dröm om en Whippet som jag kan ställa ut, jag saknar utställningen i mitt hunderi, gemenskapen i alla fina färgglada tält en sommardag på en fin gräsplätt någonstans i Norden. Spänningen innan man ska in i ringen och bli bedömd och förhoppningsvis utvald till finalerna.
 Redan på den tiden då Matilda hängde i stallet på Vännesbergets ridcentra och ridläraren Anna hade med sig sina Whippet blev jag förälskad i deras utseende. Deras personligheter hann jag aldrig få en klar bild av eftersom jag inte umgåtts med dem.
De skulle verkligen passa mig med deras absolut minimala pälsvård :).
 Det känner jag med springer spanieln att det är alldeles för mycket pälsvård och denna trimning är för svår för mig att hantera, trots min fina Ostermaskin. Sen har dessa hundar ofta problem med öronen på grund av deras tunga hängande öron.
 Med den typ av schäfer som jag tycker om kommer jag aldrig att kunna prestera i en utställningsring, eftersom den rasen är helt uppdelad i utställnings- och arbetsform. Kanske sticker jag ut hakan lie väl långt när jag säger att utställningstypen inte kan prestera i spårskogen och sökrutan på samma sätt som de schäfrar som inte platsar i utställningsringen. Sen har schäfern och stora hälsoproblem i rasen. Visst kommer jag att ha schäfer det är ju den absolut bästa hunden enligt mig, men inte om man vill springa vänservarv. Jag har redan spanat in min nästa schäfer och då ska man veta att tiken till valparna kanske inte ens är född, men hanen finns och honom ska jag ha en valp efter när det än blir. Jag försöker att inte tänka så mycket på om och ifall men jag måste inse att Ginas hälsa inte är helt felfri och att hon kan komma till det att hon inte håller att tävla i de högsta klasserna, men vi lever här och nu och än så länge har hon det bra, om än en aningens mager...

Nu ska vi ju inte tro att jag kommer att köpa mig en till hund den närmsta tiden, först ska vi se hur det blir med Matilda och Fridas val av gymnasie och var i landet dessa två fröknar hamnar och om de tar med sig  Holly och Yenna på sina äventyr. Den som lever får se...

Konsum parkeringen

Mina barn och Din unge...

Jag biter ihop och tänker det är ingen idé, vi hör vad vi vill höra. men jag försöker allt snoka och ta reda på sanningen. Ringde runt och fick veta att en del var strunt. 

Det gör ju tyvärr att man misstro nästa gång man hör saker. Nej, jag känner att nu släpper jag lite på kontrollen och slappnar av en aningens, jag har ju tre till att vakta.

 Veckan har varit full med aktiviteter, igår var vi till Lapplands djurklinik Rudi opererade sitt knä som var en "rutin" åtgärd för veterinärerna men för stackars Rudi var ganska spak efter besöket. Dessa hundar, att det är tråkigt då de inte får vara friska och dyrt är det också. Jag funderar på att prova färskfoder "Pondus" på mina hundar men jag är rädd att Ginas mage inte ska palla det. Jag vill verkligen inte att hon ska tappa mer massa för då ser hon anskrämlig ut.

 Matilda och jag var upp till Klubben med hundarna i måndags och tränade. 

Positionen gick sisådär, Gina var övertaggad och trampade förskräckligt med bakbenen, men med många halter och vändningar lugnade hon ner sig. Hon plogade en aning då och då, men med längre transportsträckor vek hon in till rätt position.

Ingångarna är som för ett år sedan, ibland okay och ibland  90 grader fel. I samband med ingångar vill hon på att tjuta av frustration och vilja att det ska gå fort, pip och tjut är inte önskvärda på lydnadsplanen.

Hoppet ut är fint, avståndet på andra sidan är bra men vi hade två tillslag på uthoppet och ingången/avslutet är inte bra, men det måste jag träna för sig.

Platsliggning, 10 minuter på 10 meter, valde att backa rejält eftersom hennes platsliggning på tävlingen var mindre bra. Nu behöll hon samma position i platsen och det var bra, vi hade störning av Matilda som belönade Holly.

40 minuter aktiv hundträning fick vi ihop och det var roligt, kanske blir det träning ikväll igen, då Oscar har hockeyträning och jag skjutsar, Henrik åker till Ullatti och köper en traktor.

Mini BlåMaskinen

Nu rullar det det igång, hockeyn. Derbymöte mot Kalix i Furuvallen och första matchen slutade med vinst, 6-4 till ÖIF. "Handen på hjärtat", jag avsky att förlora även att barnens lag förlorar tycker jag inte alls om. Jag försöker föregå med gott exempel, men det är lite svårt ibland.
Våra hockey barn har utvecklas mycket sen förra året, de börjar bli ett lag istället för massa individuella spelare, det är roligt att se, sen har de koll på offside. I år är det seriespel som väntar och det ska bli så spännande.

 Jag har hunnit göra en lydnadsplanering med Gina, som jag tidigare skrivit är lydnaden en färskvara som kräver regelbunden underhåll, annars suddas den ut. Så måndagar kör vi med träning uppe på Klubben, ett moment + position ska tränas och jag ska utvärdera alla måndagspass som jag har börjat jobba med. Tanken var ju att ha fixat LP3 under 2014 men det har jag flyttat fram, målet uppflytt till högreklass och tjänstehund är dock i hamn och det är jag jäkligt glad över.

Ungdomar...
Jag vaknade imorse med en tanke på mina tonåringar, jag skulle vilja donera några kilo förstånd till dem, få de att förstå hur farligt vissa saker är och få dem att förstå konsekvenser av olika handlingar, få dem att förstå vikten att lägga tid och engagemang på skolan.
Det sista året har mycket energi gått åt till oro, oro att allt inte är bra, jag försöker göra rätt, alltid ligga minst tre steg framför. Jag försöker komma ihåg in egen ungdom, men på något sätt är tiden nu så mycket annorlunda än vad den var för 20 år sen.

GU:F

Det är med blandade känslor jag sitter vid mitt köksbord i Storbäcken och skriver under kursansökan till GU:F, två veckor borta från min familj, 14 middagar, 12 skolmorgnar, 8 träningar, 4 läsläxor, 14 nattningar och all tid i mitt hem...

Jag måste gå den för att slutföra det jag påbörjat, men jag känner mig lite tveksam, jag får dåligt samvete att lämna mina barn, Henrik och mina hundar att fixa vardagen i 14 dagar utan mig. Det kan vara tungt att dela ansvaret på två.

 Gårdagen gick i rasande fart och trevligt var det :)

Jag hann med mina dater och blev bara 29 minuter sen till Matilda och middagen blev 60 minuter sen.

Idag jagar Rödupparna så det blir ingen skog för oss utan då drar vi till Råneå på Älvdalens hundhälsa istället, Vera ska bada/riva stället. Tänkte eventuellt passa på att duscha/bada Yenna medan så är det bara att trimma henne under veckan. Hon börjar likna en pudel igen :) 

Äntligen helg

tänker jag, men jag ser på Facebook att en ung man som härstammar från Överkalix har somnat in, alldeles för många år för tidigt. Två år yngre än mig, alltså endast 35 år...
Livet är så skört, vi kan inte ens i vår vildaste fantasi förstå hur fort det kan förändras. Än en gång känner man denna sorg, sorgen alla i hans närhet måste känna, sorgen och saknaden att aldrig mer...
Överkalix är ett litet ställe där alla "känner" alla, på något sätt har man en relation till de flesta i bygden vid sådana här tragedier känner man med de anhöriga.

Äntligen hemma helg med mina fina, den här helgen började med att vi får tänka på att underbart kan vara kort, vår tid på jorden är inte för alltid, vi måste göra det vi kan för att ta vara på vår tid och göra det som känns viktigt för oss.
Idag ska jag umgås med en del av mina vänner, middag med svägerska å sambo och Matilda kommer hem. Vem fan bryr sig att sommargardinerna hänger i köket, jag får göra det jag tycker bäst om, umgås med mina nära och kära iallafall en del av dem <3

Trevlig helg och ta hand om er!

Genomförande plan

Det skulle jag behöva, helst som en biståndshandläggaren gjort åt mig (hur vet man om det heter "till mig" eller "åt mig"?).
Avvikelserapport varje gång planen inte följs och då ska det följas upp och ses över :)
Då skulle jag ha nystädat hem och göra min löprunda tre dagar i veckan innan lunch, annars blir det rapport. Nu sitter jag i soffan, alla barnen är på väg på sina skolor, hundarna fått sin mat och frukosten bortplockat och jag blev genast väldigt lat. Den här morgonen har jag en liten anledning att vara lat för jag har blivit förkyld, det är ovanligt att jag är sjuk men igår hade jag feber och somnade i soffan redan klockan åtta. Kan ju ha berott på att jag "dygnade". Känner mig sliten idag med tröttheten brukar sitta i sig några dagar.
 Blev lite irriterad idag då ungarna drack upp all mjölk till frukosten vilket resulterade i att jag inte ha någon mjölk till kaffet idag. En av få negativa saker att bo mitt i skogen, man åker inte bara på OKQ8 och köper en liter mjölk.

Har funderat lite på medlemskap på sista tiden.
Vi är med i Överkalix IdrottsFörening, med det medlemskap får barnen utöva de idrotter de är intresserade av, en försäkring hör till och utbildade ungdomsledare håller i deras träningar flera gånger i veckan, vi har tillgång till en bra ishall nästan dagligen och det samma gäller en bra sporthall. Vårt pris till detta är ideella arbeten, genom åren har det blivit fler och fler arbetspass, hockeyn kräver mest arbete, det gäller inte bara jobb som rör "vårt" lag. Förra helgen var det tre pass då Larssons järns cup anordnades och nu i helgen är det ett läger för kommande regionsläger för hockey grabbar från Norrbotten. På söndag har Oscars lag sammandrag i Kalix, det kostar oss bränsle och mat. Sen har vi pass vid marknaden, hundutställningar, andra arrangemang, cuper och läger. Hockey kan ibland kännas mycket, basketen och fotbollen är inte alls på samma sätt. Nu spelar eller tränar bara Oscar basket och jag tror att det inte är så många matcher inplanerade.

Sen är jag med i Överkalix BruksHundKlubb, eftersom jag tävlar med min hund måste jag vara med i en brukshundklubbklubb, annars får jag inte medverka vid tävlingar och/eller prov som brukshundklubben anordnar. ÖBHK har även som krav att man ska vara medlem för att gå de kurser som de anordnar, det ingår också en försäkring på mig som hundförare. Jag får inte så mycket för mitt medlemskap för 450 kronor, men det är ett nödvändigt ont att vara med i en lokalklubb i brukshundklubben eftersom att jag tävlar. Men då har jag inte i närheten så många ideella arbetspass till brukshundklubben som till idrottföreningen, men som ni märker har jag inte lika mycket ut. En gratis inomhuslokal med utbildad ledare som lägger upp träningen till mig och min hund det skulle vara något :).

Jag tycker att det är medlemmarna som är föreningen, det är för medlemmarna man ska arbeta för, vare det är att vara parkeringsvakt, servera mat till målbrott stora pojkar eller gå kilometers långa spår i ottan en söndag. På något sätt tycker jag att det är föreningens uppgift att arbeta för sina medlemmar och se till att medlemmarna gynnas i den förening de väljer att betala medlemsavgiften till. Annars ser jag ingen anledning att lösa medlemskap...
 Att bara vara medlem är ganska lugnt, man har inte så stort ansvar förutom att föregå som ett gott exempel när man representerar "sin" klubb.
Våra hockeypojkar tackar för maten, buar inte till motståndare, plockar upp efter sig i omklädningsrummet och tackar funktionärer och motståndare efter match. Det samma gäller på hundtävlingar, man hånskrattar inte till de andra tävlingsekipagen, man tackar domaren efter avslutad tävling eller sina medtävlanden vid prisutdelningen, man pratar inte skit om andra klubbkompisar eller funktionärer, man visar hänsyn till varandra under träningar och man plockar upp efter sin hund och man plockar undan de saker man använder i sin hundträning.
Det är alla medlemmars ansvar att jobba för en god stämning!!!

Nu kommer min lillkille hem och han vill ut i skogen och grilla korv, så det är bara att klä på sig och koppla hundarna och häva sig ut i skogen med unge och hundar, mitt underbara liv i skogen.