En olycka kommer ensam....

Söndag hände nästa olycka, gina och Holly lekte i köket och i hög fart springer Gina in i köksinredningen och bara tjöt av smärta och kunde inte alls belasta bakbenen. När jag kom hem på måndag morgon var hon ännu halt så vi fick oss en akut tid på djursjukhuset i gammelstan. Där röntgade de Gina och kunde se att det inte var en fraktur på knäet, då gjorde de ett titthålsoperation för att se om det var inflammation i leden. Egentligen förstår jag inte riktigt varför eftersom hon inte hade några symtom på inflammation.
 Två timmar låg hon på operationsbordet och jag hann bli så himla orolig...
Så summan av kardemumman blev att hon har en rejäl svullen vadmuskel och hon fick  antinflammatorisk och smärtstillande medicin "metacam".
 Sen fick jag påtalat att Gina var väldigt mager, vilket i sin tur kan göra att hon skadar sig eftersom hon inte har något skydd som dämpar smällarna hon kan få när hon springer in i saker, så nu har jag ökat maten till Max...

Idag har snön kommit och stannat på marken, det blev genast mycket ljusare och det är ju skönt.
      

R.I.P High Score November News - Flex

Idag har Flex fått somna in för gott...

Var till veterinären idag och de konstaterade stora förändringar på hans mjälte och lever, visst kunde en operation förlänga hans liv, men det var inget de kunde garantera...

Jag har alltid sagt att jag inte vill låta mina hundar lida eller vara begränsade i sitt hundliv och med det tog jag beslutet att avsluta hans liv :`(
Jag känner mig alldeles tom!!!
Huvudet värker och ögonen svider efter alla tårar som runnit.

Min älskade Flex <3
han som fick mig att börja med hundar igen, han som var den bästa All Around hund jag vet.

När jag köpte honom för nästan åtta år sen vill jag ha en trevlig hund med lite arbetslust, tänk att systrarna Öhman kunde leverera mig det <3

Nåja, han var inte alltid så himla rolig att tas med med han anpassade sig och visste vars hans gräns gick, med åren blev han himla tjuvsmart och kom undan med en hel del...

Sista året har han inte varit sig riktigt lik, det började med att han haltade ibland vid ansträngning, sen tjorvade hans öron mycket under ca tre år, sista tiden har han kräkts väldigt mycket och i omgångar varit väldigt uppsväld över buken och haft enorma urinmängder.
Hans ork har också blivit sämre och sämre.

Idag är det sorgens dag och vi tänder ljus och kommer ihåg en av våra bästa hundkompisar med glädje och värme.

Detta är det värsta en djurägare måste göra och det skrämmer mig att jag måste göra det fler gånger :/

Less

jag känner att alla dagar är likadana...

Frukost, stressa iväg alla till skolan, plocka undan, ge hundarna mat, skogen, hämta alla från skolan, börja med middag, äta, städa bort, skjutsa till träningar, lägga småbarnen ev hinna med en koppelpromenad runt Tallvik :/

Ibland blir jag sååå less...

men oftast går det över efter några dagar och vardagen känns ganska bra trots allt.

Nu var det färdig gnällt och på återseende.

Lyxdag

idag har Lucas haft "besökdag" på dagis, det betyder att han får vara på dagis 8:00-13:00 fast jag är ledig.
det känns väldigt lyxigt, visst har jag skaffat barn för att jag vill vara med dem, men vissa saker vill Lucas verkligen inte komma med på.
Sist vi svängde in på Halljärv ropar han från baksätet
"jag vill inte till nån satta spårskog"...

Förmiddagen har jag tillbringat i skogen, först mellan Nybyn och Allsån med Linnea och Brynolf sen ringde systeryster och bad oss komma till Halljärv och gå med hundarna.
Givet!!! hundarna är nöjda och likaså jag...

nu ligger Lucas och jag under filten i soffan och myser till "Arthur" <3

Ett möte mindre ikväll så då får det bli lydnadsträning ikväll.

-10 grader

Ja gott folk nu går vi mot vinter.
Jag gillar då det bli kallt och det knarrar så under fötterna <3

En av alla bra saker med att bo i Överkalix är våra fantastiskt fina årstider.
Sommaren är varm, hösten färgfylld och hög frisk luft, vintern kalla och frostiga, vårvintern underbar och våren slaskig och blöt....

Vardagen vandrar vidare och jag börjar känna ett behov att bara ligga i soffan vissa dagar, ta igen mig helt enkelt.
Gina halkade i diket igår och fick en liten kvist i benet/låret så hon har ett sår där och veterinären ordinerade vila och att tvätta rent såret två gånger per dag.
En olycka händer så lätt.

Matilda har varit i Stockbäcken på praktik måndag-fredaghon tyckte det var bra, men jag vet inte om jag tyckte det :/
jag fick en aning om hur det kommer att vara nästa höst då hon kanske inte ens bor hemma!!!
Näää jag tror jag vill att hon sa gå natur här hemma istället :)
Eller det är ju en del av livet att barnen ska flytta hemifrån, det är ju det vi uppfostrar våra barn till, att kunna vara självständiga och kunna stå på egna ben, men kanske inte så 16 åring?!
Men jag vidhåller att jag vill kunna ge henne den utbildningen hon vill gå, men jag har ett krav och det är att hon ska läsa in de kurser så hon har möjlighet att läsa vidare på universitetet direkt efter gymnasiet.
Det är ett rimligt krav tycker jag!

Sista tidens samtalsämne runt middagsbordet har varit att alla är lika mycket värda och att man måste våga stå mot grupptycket när man vet att gruppen gör fel!!!

Nu ska jag koka mig kaffe och skvallra med min vän träsktrollet :)

Som man bäddar får man ligga

ska det verkligen vara så?!!
Tänk om jag kommer på att jag vill bädda om, hur gör man då?

Mobbning, det är någonting som finns överallt.
vuxenmobbning, bland skolbarnen i alla årskullar i alla stadium, idrottmobbning och i andra fritidsintressen.
Vi kan alla drabbas av mobbning när som helst i våra liv.
Varför kan vi inte få vara den vi är och bli respekterad över det, varför kan vi inte få våra barn att förstå att alla är olika?! Vi har rätt att vara olika, mångfald är positivt och väldigt givande...

Min förhoppning som mamma är att jag ska lära mina barn att respektera ALLA människor och när vi pratar om det så säger min mun i allafall att "alla är lika mycket värda och man får inte vara dum med någon", men vad säger mitt kroppsspråk och 100% ärligt, respekterar jag, Linda-Marie Eriksson alla människor?!

Jag hoppas att jag gör det och jag vill tro att mina barn vet att man inte ska behandla någon illa, men jag vet att det jag "predikar" om vid köksbordet hemma kan vara som bortblåst när jag inte är med och barnen är med sina kompisar.
Det enda vi kan göra och som vi måste göra är att prata med barnen om hur man är en bra kompis och att man måste våga stå emot grupptrycket, vilket inte är lätt då man är en osäker tonåring eller en pyrfärsk första års elev som äntligen får vara med de stor tuffa grabbarna...

Det är okunskapen som föder fördomarna.
Varför måste alla i en klass veta om varför inte Stina är med på den årliga cykelturen???
Måste man förnedra denna lilla Stina och berätta till alla i hennes klass att hon inte kan cykla fast hon är 10 år?! Då har ju plågandarna ännu en sak att vara elak om, för en tio-åring i Sverige ska kunna cykla...

"man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad"...