Rosa himmel

 Då var det helg igen och vi har ännu restriktioner så vi ska inte umgås med någon annan än familjen eller åka över kommungränserna. Hundträningen på Holmens ridcenter är framflyttat till februari och hockeymatcherna är inställda/framflyttade, shoppingturer eller umgänge med bekanta är inte heller att tala om just nu. Vi ska bara försöka härda ut, men det är ganska självklart när man läser hur sjukvårdspersonalen på sjukhusen kämpar och sliter för att få människor att överleva.

 Till något trevligare så klarade Oscar AM-kortet i torsdags så nu försöker vi hitta en prisvärd epatraktor och det är inte det lättaste (www.blocket.se) Man skulle lära sig att skita pengar eller kunna plantera träd som pengar växter på. 

Nu har den brinnande himlen dragit förbi och det börjar bli dags att ta tag i dagen...

Novemberlunk

 Jag är så less dessa restriktioner, det kryper i kroppen och jag vill åka hit och dit, säkert för att jag inte får/ska resa någonstans. Vi har ställt in kalas så det känns ut som om vi bara träffar familjen, ja inte ens familjen för Matilda och Frida bor ju inte med oss så de ska vi inte heller umgås med.

 Lucas klättrar, eller håller på att riva väggarna. Han har ändå fått möjlighet att träna med Överkalix, då "onödiga" resor mellan kommunerna ska undvikas. Vi lever i en pandemi och ska givetvis göra allt vi kan men jag är så less...

 Kanske skulle jag ta tag i allt skrot som skulle behövas åka vidare till Furunäsmiljöstation, istället för att sitta här och gnälla. Förutom köket (som är alldeles för stort och dyrt projekt) skulle vi verkligen behöva tapetsera Lucas gamla rum. Han valde alldeles för galna tapeter när vi flyttade hit. Möblerna skulle också behöva bytas ut. MEN, det finns ett men och det är lite för personligt för att jag vill dela med mig...

  Jag fick en novemberkaktus av Carinas mamma och den blommade så vackert för någon vecka sen. Lampan som syns i bakgrunden fick jag också, en Strindbergslampa. Jag gillar gamla saker, de ligger på en historia sen spelar det ingen roll att man inte kan historian. Allt som finns i "Linneas stuga" är ärvda saker som vi har fått och när jag sitter där kan jag tänka på alla de människor som gett oss möblerna, de kommer i mina tankar på ett bra sätt. 

Allhelgona vs Halloween

  Hos oss firar vi Allhelgona, när barnen var mindre så klädde de ut sig och var på Halloweendiscon men det viktigaste har alltid varit att komma ihåg de personerna som inte finns med oss längre, vi tänder ljus på gravarna och berättar historier om morfar, farfar och farmor Helga. Det är så fridfullt men samtidigt sorgligt att vara på begravningsplatsen, det river upp sår som aldrig riktigt läker.

 Coronan ökar mer och mer, det är riktigt skrämmande. Jag är uppriktigt rädd att jag ska hinna smitta andra på grund av nonchalans mot tidiga symtom på förkylning...

HÄR FÅR NI NÅGOT ATT FUNDERA ÖVER !!! NÄR COVID ÖKAR.

(Kopierat från facebook)

Idag skiner solen, du lämnar ditt hus.

Du stöter på bekanta. De hostar inte, de mår bra. Ni kommer varandra lite för nära för en pratstund. Du skojar och sen åker du hem.

Du ser mig inte, du känner inte mig, ändå tog du med mig.

Mitt i din familj väljer jag lugnt mitt bo. Efter några dagar attackerar jag. Din älskade är utmattad, dennes kropp känns tung. Inget alarmerande, tror du.

Bara en vanlig förkylning.

Jag visade mig genom feber och hosta, men ni insåg inte faran.

Inne kollar jag allt. Som en trollkarl tar jag med din älskade på en sväng.

Titta... Din älskade får svårt att andas, får panik och lider. Du kontaktar akuten.

På sjukhuset är jag kung.

De pratar bara om mig där. Alla fruktar mig: sjuksköterskor, läkare, ambulanspersonal...

Jag vet. Jag skrämmer dem alla.

Din älskade blir svagare, men tyvärr... inga resurser, inga platser, ingen respirator, inga masker.

Inget stöd, ingen familj... Din älskade ligger ensam i sin sängen. Det känns som om din älskade är rädd, gråter, fryser, känner sig ensam, det är mörkt. Din älskade somnar och jag attackerar hårdare.

Allt går i beredskap: hjärtslag, blodtryck, ingen luft, och sedan inget mer....

Jag har bestämt mig för att för den du älskar kommer att somna in nu.

Du kunde inte säga adjö. Precis som alla andra tog jag din älskade i mörkret. Det kommer aldrig att bli en annan gång igen.

Mitt namn är Covid-19, och ikväll med din hjälp kan jag döda någon du älskar.

STANNA HEMMA, UNDVIK FOLKSAMLINGAR, HÅLL AVSTÅND, RESPEKTERA RÅDEN /REGLERNA, GÖR DET FÖR DIN EGEN SKULL, VILL DU INTE DET, GÖR DET FÖR DE DU ÄLSKAR OCH DE DU BRYR DIG OM, GÖR DET FÖR VÅR SKULL.