Latmasken

 Känner mig så pass oföretagsam så det slår över till lathet...
Det är som om inget blir gjort och det gör mig så frustrerad jag ska börja med dagens lista. En klok medarbetare sa en natt att hon har börjat göra en lista varje dag med tre olika saker hon ska göra för det är så lätt att hon fastnar framför tv:n eller med en tidning/bok och sen passerar en hel dag utan att något sker. Visst ska man ha "slödagar" men kanske inte dagar som blir veckor och sen övergår till månader?!
 Jag skulle ha två stående punkter på min lista och det är promenad och hundträning. För vi har fått ett eventuellt datum för Anlagstestet, alltså ett test som visar hurvida Spana är lämplig för att få gå Patrullhundsutbildningen. Tanken är att ha lydnaden och spåret ganska påbörjat innan dess, eller iallafall grunderna för lydnad och spår. Sen kommer jag få jobba med Spanas gripande och figruantlek, intresset för människor finns men det kan alltid jobbas på så hon älskar människor och det är värt att leta upp dem även när orken tryter.

 Igår var jag till Luleå och såg Mia Skäringer "Avig Maria NMFTG", den var väldigt tänkvärd.

Höststök

Jockfall

Igår åkte Matilda och jag med hundarna till mina gamla skogsstigar mitt emot Jockfall. En strospromenad blev det, ca 3 kilometer som tog nästan en timme. Hundarna rusade, busade, snosade och lufsade på. 

Ösa 5 mån, Riva 2,5 år, Spana 1,5 år o. Gina 7år 8 mån 

Vi har så snälla tikar, inget bråk i ledet. Nästan så vi har blivit bortskämda då vi hittills inte haft ett hundslagsmål trots att vi har både tikar och hanar i olika åldrar och raser ändå är det ordning i ledet, hittills iallafall...

 Full fart framåt...

Jag älskar hösten, med dessa färger och luften som blir så frisk och kylig. Det enda som känns tungt med hösten är mörkret, som nattarbetare ser jag inte dagsljus när jag jobbar och sover. Det känns som om jag har för lite energi i min reservtank för att klara av denna mörka tid som kommer oss till mötes. Det känns tungt och jag gruvar mig i förtid.

 Riva

Björnen sover Björnen sover - inte ännu...

Mina fina stövlar.

Idag har vi fixat LBG:n inför vintern, takbox, extraljus och vinterdäck = check.

Nu hoppas jag att H tar med sig pärlan till jobbet och tvättar upp henne inför vintern...

LBG:n 

 "Äpplet faller inte långt från trädet"...

Innersta rummet...

Du sitter i ditt hus och längtar hem

Hem och bort, fram eller tillbaka

Bort från det lilla samhälle som håller på att dö ut

Men vad är det egentligen du längtar efter ~ för vem är det du längtar

Är det något nytt eller större

Eller är det de gamla, det som var innan allt blev för litet

Ditt liv är för trångt, du kan inte andas, hotas att kvävas

Du måste ut i världen eller så måste du välja bort saker

Du längtar bort men vill ändå stanna i det kända boet

Där ute känns det kallt och ensamt

Vet aldrig vad du vill eller vart du ska

Men längtar ändå bort

Längtar bort och längtar hem på samma gång...

Björkliden

...har haft en underbar helg i Björkliden med tre av mina bästa vänner. Vi hade superväder utom på söndag för då regnade det, men vad gjorde väl det när vi skulle åka hem.
 Vi startade från Överkalix på fredagmorgon, första stopp var en räkmacka och kaffe på cafét i Puoltikasvaara. Ett måste när man passerar denna by.
Sen stannade vi Abisko då vi glömt köpa toalettpapper, då passade vi på att stanna till vid Turiststationen och gick över E10:an för att följa Abisko Canyon en bit. Det klara vattnet och de branta stenväggarna är så vackra att beskåda.

Abisko Canyon

Lapporten 

 Lapporten, detta var utsikten från vårt vandrarhem. Målet med fredagen var upp på fjället så fort som möjligt, så vi tog oss till Kratersjön men ett litet stopp vid badsjön. Vid Kratersjön åt vi vår matsäck och underbart goda bullar som Sonja skickat med.

Kratersjön

Utsikt över Torneåträsk.

På lördag vaknade vi till dimma, vi kunde inte se Lapporten från vårt köksfönster. Planen för dagen var Trollsjön och den två mil långa bilfärd var lite läskig då vi inte visste vars parkeringen låg och dimman gjorde det svårt att se. Men vi hittade och blev inte påkörd av någon galen norskreggad bil. 

Vi började vandringen i tät dimma, men när vi tagit oss upp ca 1,5 kilometer kom vi över dimman och solen tog överhand. Det var helt magiskt att se och känna luften förändras. På grund att både C och jag var justerade i knäet och foten tog vi vandringen i sakta mak.  

Vandrarens vägvisare

En sten separation

 

Klarblå himmel

 Väl framme vid Trollsjön var inte vattnet lika turkost som det varit de tidigare gånger jag varit där, utan snön som spelades i vattnet gjorde att det var svårt att se var vattnet  övergick till bergets spegelbild. Matsäck och lite fotosession innan nedgång, nu började knäet värka, det är så mycket tyngre att gå nerför.Vi mötte en jämn ström människor på vägen ner, skymtade tre tjejer som tog sig en joggingtur fram och tillbaka till Trollsjön. 

 Tillbaka till vandrarhemmet vid fyra, för trött för en tur till Silverfallet så vi bara la oss på rygg ett tag innan bastun var varm och middagen skulle göras. Det bästa med nära vänner att man kan bara vara, ligga och bara var tyst ingen behöver säga något. 

 Älgkött fr Grelsbyskogen och potatisgratäng från Övertorneå

Middagen var fort gjord med fyra tjejer/kvinnor eller som Oscar kallar mig "mellantanter" i köket, man hinner nästan inte med så är maten på spisen, salladen hackad, bordet dukat och allt klart att förtäras. Packade ihop allt på söndagmorgon och åkte tidigare (drog en Linda och smet fr städningen) vi skulle till Malmen på MH.

Lövlunds Spana 15 månader

Min lilla grånos, hon har klarat helgen med bravur. Gått i koppel hela helgen och mött fler människor och hundar under helgen än hon gjort i hela hennes liv. Eftersom vi kom med på MH på Malmen på söndag tog jag beslutet att bara ta med Spana.