Bara massa gnäll, passera :)

Prioriterat kost, vilket svammel! Inte har jag prioriterat någon kost, jag har haft nog med att hålla skeppet flytande :/. Energin och orken lyser med sin frånvaro, känslorna spelar flipperspel i min kropp.
 Jag önskar och förlitar mig på att våren ska komma med ny energi till mig. Det är massa saker som ligger och pyr i mig, allt tjafs runt omkring mig påverkar mig. Den inre stressen att hålla ihop allt och att alla ska ha det bra och må bra gör mig alldeles matt.
Försöker stötta, trösta och lyfta upp en människa som är mentalt knäckt, en människa som står i mitt första rum, en känsla som jag inte har förmågan att sätta mig in i, jag förstår inte känslan! Jag kan inte nå fram, jag vet inte vad jag ska säga/göra, jag försöker bana väg, alltid vara steget före men jag hinner inte!

 C-höfter, löp med försämrat allmäntillstånd jag blir så frustrerad när det blir en dipp i allmäntillståndet, infekterade sår som inte läker, analsäcksproblem, oaktiverad och omotionerad hundar och jag känner mig som en dålig hundägare och hundarna blir vandringar och jobbiga.

Vårstäd??? Huset förfaller och jag orkar inte feja och dona, orkar precis dammsuga, förse diskmaskinen och tvättmaskinen med jobb, plocka när det absolut måste och till råga på det kanske jag ska ha folk att inspektera mitt hus?!

Bor med en sambo som jag snart har glömt bort hur han ser ut? Tappat bort vårt gemensamma liv, vi hinner mer om vi delar upp oss, ändå får vi inte gjort något?! 

 Men snart tar stressen slut, hockeyn och basket slutar och då tar sommaren över, fotbollen och alla hundtävlingar runt om i länet drar igång. För att klara av lägreklass och högreklass spår behövs många träningstimmar, timmar som ska delas på en eventuell flytt och iordningställa ett hus från 30-talet och slutföra allt med huset på Norra. Jag blir alldeles matt, när ska detta virrvarr lugna ner sig? Är det så här livet ska vara? Att alltid hela tiden stressa runt och veta att man glömt och missat hälften av det man tänkt/planerat in.

Prioritering vecka 8

är kost.
 Ica- och Coop-bladet är inhämtat och skummat igenom och matsedeln till torsdag är gjord, visste inte hur jag skulle göra till helgen eftersom jag jobbar och då brukar vi ha förmånen att bli bjuden på middag hos våra mammor :) Men det är ju inte bara middag man ska äta, frukost och lunch ska man ju också klämma in under dagen och denna vecka jobbar jag fem nätter så det blir lite tjorv med kosten, jag har inte kommit tillrätta med hur, vad och när jag ska äta. tidigare blev det väldigt mycket smörgåsar, men nu är dessa bannlysta så då har det blivit frukt, fil och flingor under nattetid och magen känns mycket bättre med det än vitt vetebröd.
Jag har ju sjukhus-soppan i frysen, kanske det skulle vara ett alternativ att äta under natten och då jag vaknar på eftermiddagen innan middagen?
 Samtidigt som jag har en ny prioritering denna vecka ska jag inte glömma bort vecka 7 prio! sömnen ska vara bra och jag ska inte slarva med den under mina vaknätter!

"Äta bör man annars dör man, äter gör man ändå dör man"...

Hunderiets baksida :/

ZePiras Lilla-My HD A/C AD ua

Detta gör det omöjligt att avla på Gina och ZePiras planer på fortsatt avel gick i krasch, men efter tre dagars intensiv fundering och rådfrågning tillsammans med proffisionell utlåtande är "vi" på banan igen och denna gång har vi en eller två reserv planer i bagaget.

Hur påverkar detta C mig, inte ett endaste dugg! Det är endast Petra som drog den fetaste nitlotten i och med detta C, men som min livsfilosofi är så är detta på grund av en anledning. Ginas "höftfel" kommer inte att påverka henne på något sätt som är skadligt för henne med det jag har tänkt att göra och det kunde ha varit mycket, mycket värre!

HD A och B är normala höftleder

HD C är lindrig dysplasi

HD D måttlig dysplasi

HD E höggradig dysplasi

Enligt Svenska kennel klubben

C =Höftleder lindrig dysplasi - Är den lindrigaste formen, höfthålan har nästan normal storlek och form men ledhuvudet passar inte in exakt in i ledhålan.

Annars känner jag mig som en lite dålig hundägare just nu, Gina har fått stå eftersom jag jobbat mycket förra veckan och kommer även att göra det denna vecka. De två sista veckorna har jag känt mig ganska sliten och det gör jag ännu. Sömnprioriteringen var bra och jag har verkligen sovit mer än vad jag brukar, men tröttheten håller i sig ännu, jag har nog många minus på detta konto.

 Jag prioriterar sömn även denna vecka och imorgon stratar jag upp med "soppdieten" igen, målet är att hålla mig strikt i fem dagar, sen får jag se hur jag gör undder helgen, kan gå bättre denna gång eftersom jag jobbar nästa helg :).

Nu ska jag på äventyr så See you all!

Prioritering vecka 7

är sömn
 eftersom jag hade möjlighet att byta bort en natt förra veckan jobbade jag igen den här veckan, vilket i sin tur betydde fyra nätter på raken och de i sin tur kräver att jag inte slarvar med sömnen. På måndag hade jag som sagt röntgen och stygn på Gina (hon har gjort sig illa i bakbenet, som krävde fyra stygn) detta gjorde att hon måste ha "tratt" på sig när hon är utan uppsikt, när jag jobbar blir hon utan uppsikt flera timmar så jag hyrde ut henne till hennes uppfödare under dagtid, helt perfekt för i och med det har jag kunna sova riktigt bra och länge utan att behöva ha dåligt samvete, för långöronen har jag inte dåligt samvete på samma sätt. Nu jobbar jag tredje natten och det känns väldigt bra och jag känner mig pigg och alert.
 Motion har jag helt uteslutit hittills under veckan eftersom jag sovit, lagat middag och skjutsat barnen på träningar, men då får motion blir en annan veckas "Prio1".

 Höll på att anmäla intresse till förarutbildningen som anordnas här i Överkalix under ett antal veckor, men jag blev för feg och uteslöt dessa funderingar, jag har det bra här jag är och jag har svårt att se mig/oss leva på CSN under typ 16 veckor, vi har för dyra vanor för det :/. Jag har ju en liten dröm att få vara lastbilschaufför, men det får förbli en dröm ännu ett tag.

Känslostormarna hemma börjar lägga sig en del och det känns skönt, jag klarar inte av några mer känslor nu på ett tag, mina känslor är i ett virrvarr och jag måste bena upp allt och hitta tillbaka till mina vanliga känslor.

HD/AD-Röntgen

skall göras i Kalix idag, vad hemskt, detta resultat är så avgörande så det finns inte. Jag gruvar mig och är orolig ända in i märgen. Visst ett C på höfterna och lindrig pålagring på armbågarna mår Gina inte dåligt av, vi kan fortsätta med det vi håller på med, hon håller för det kommer inte att lida desto mer med ett C, men det som sker är att alla avelstankar på henne är helt uteslutet med ett C och visar det sig vara "värre" än ett C då måste jag börja vara lite mer försiktig med henne.
 Dessa röntgen plåtar gör mig alltid så nojjig, hittills har jag bara haft fria höfter på mina hundar, men eftersom jag är lite maniskt i samband med statistik är det ju verkligen inte bra i denna fråga, för någon gång kommer det ett "fel" :/
 Eftersom Gina ändå ska sövas idag så ska jag operera bort hennes sladdriga sporrar. hon besväras av dem nu när det är snö, hon går gärna inte i djupsnön utan man måste "lura" dit henne med en boll eller nåt. Det blir väl  att det skaver mot snön.

Hålla tummarna för oss idag, jag vill verkligen ha A eller B och ua!!!

Måndag och veckans första dag, denna vecka ska jag jobba fyra nätter på raken, så jag prioriterar sömn, familjen och middagar ;)

Älvdalens Hundhälsa

Lördagen började med en smärre stress att hinna med allt jag hade planerat eftersom H kom på fredag kväll att han hade brandövning hela lördagen :/ Jag hann inte omstrukturera min lördag så jag tänkte hoppa av hundsimmet, men med god vilja och snälla människor runt omkring mig lyckades jag ro lördagen i hamn!
Den började med sockerkaks bak till Fridas hemmamatch mot Vråken sen blev matchen en riktigt rysare som slutade med 39-37, till ÖIF´s fördel, Matilda fick agera andre domare. Frida gjorde en bra match och för henne är det verkligen "laget, jaget och bollen" tyvärr utmärker sig några i laget som endast "jaget och bollen". Det kan ju vara en mognadsfråga eller så är det helt enkelt så att vissa vill köra "en-mans-shower".

Äntligen tog vi oss iväg på simträning med Gina, tillsammans med vår "Friskvård" som anordnats av Överkalix brukshundklubb, jag blev inte besviken, Gina var lite osäker när hon skulle i bassängen, men med hjälp av en gul boll simmade hon fram och tillbaka, ca 5 minuter och så vila i en minuter för att sedan simma ca åtta minuter till efter simningen badade jag henne med schampoo och fönade henne innan hon fick ligga på vibrationsmatta, snacka om en spa-dag för min älsklingshund!
 När Gina klev ur bassängen var hon ganska trött i bakbenen, lite andra muskler som fick arbeta. Jag har läst någonstans att 15 minuter simning motsvarar 1 mils springtur i samband med cykel för matte/husse.



Eftersom vi var en grupp och "prova-på" så kostade det endast 120 kronor, helt klart värt det!
Om jag väljer att åka själv och simma med henne kostar det 350 kronor med instruktör och 475 kronor för två hundar med instruktör, så jag har lust att boka in Holly och Gina.

Ett snabb besök på inflyttningsfesten vi var bjudna på, åt en underbart god buffé och två glas vin, såg ett fyrverkeri surrade lite med folk och sen åkte jag snålskjuts hem vid 21:30, somnade på soffan med Matilda vid min sida.

Söndagen tillbringades i Pajala Ishall, Mini Blå Maskinen hade dubbelmöte mot Pajala idag, resultaten blev 9-4 och 5-5, matchen med oavgjort var en riktig kämpar match, ÖIF låg under med 2-5 och hämtade upp till 5-5 och under de sista 30 sekunder hade ÖIF hårt press på Pajala, de kom på att jobba på returer och lyckades att göra tre mål på returerna. Matcherna spelade på hel plan och med offside och icing, premiär för våra killar och tjejer men de klarade av det bra, några avblåsningar blev det, men inte alldra väst många och jag tyckte att alla i laget hade en jämn och bra åkning och nivå på spelet, de har blivit så duktiga.

Fredag och då jävla drar det igång igen

Aktiva barn kräver aktiva föräldrar, men nu känner jag mig inte så aktiv :/
Hundutställning, basketmatch på hemmaplan med oss som fikansvarig (=baka), hundsimning i Råneå med "Friskvården", inflyttningsfest, två hockeymatcher i Pajala + äta, sova och skita. Hamsterhjulet snurrar väldigt fort just nu och jag börjar undra när och om det ska lugna ner sig?
 Två begravningar på mindre än en vecka, dottern som blir lämnad av sin pojkvän och en son som inte vill på skolan, kvoten på vad jag pallar börjar vara nådd, ännu en fredag sitter jag och längtar till måndag då denna helg är rodd i land, denna helg som alla andra helger som känns lite mycket...
Jag känner mig som en urvriden disktrasa och alternativet att "prioritera" känns långt bort, jag vill inte vara den där som hänger med och bokar upp sig och sen inte kommer, Kommer ni ihåg den man alltid bad komma med men aldrig kom i slutändan? Det är jag och den personen vill jag inte vara!
 Det hjälper inte att sitta här och gnälla, jag ska spotta i nävarna och sen tvätta och sprita av händerna innan jag sätter igång med att baka en "Tigerkaka" som blir fikat till basketmatchen imorgon. Då kan vi checka av en sak på måste-göra-listan :).

Tigerkaka

• 50 g smält smör eller margarin
• 2 ägg
• 2 1/2 dl socker
• 1 dl mjölk eller grädde
• 1-2 msk kakao
• 1 tsk vaniljsocker
• 2 tsk bakpulver
• 3 dl vetemjöl

Gör så här:

Smörj och mjöla en av lång form, eller en kransform på ca två liter.

Vispa socker och ägg pösigt, gärna med elvisp eller i matberedare.

Smält smöret och rör ner mjölken i smöret.

Blanda vetemjöl, vanilj och bakpulver noga i en skål.

Rör samman ägg- och sockerblandningen med smör- och mjölkblandningen.

Tillsätt torrvarorna och rör slätt.

Ta undan en tredjedel av smeten och smaksätt den med kakao. Rör den slät.

Varva smeten i formen, börja med ett ljust lager, därefter chokladsmeten och sedan ljus smet igen. Drag en gaffel genom formen så att smeten blandas lite.

Grädda i 175 grader cirka 40 minuter. Känn med en sticka om kakan är fast i mitten.

Vänta några minuter efter det att du tagit ut kakan. Stjälp sedan upp och låt kakan svalna under formen på galler.

Trevlig helg på er!!!

Microblå Maskinen

Bortamatch i Övertorneå för 06/07 i två omgångar, eftersom de var lite folk så fick Oscar möjlighet att spela med detta lag, lite för att hans åkning ligger på den nivån. Att se hans lycka i ögonen när han fick till frilägen och till slut fick göra två mål var näst intill obetalbar <3
 Att göra mål är väldigt viktigt när man är åtta år, och nu har han gjort säsongens första mål, det första han sagt till tränaren var att nu blir mamma glad när jag gjort mål, oj är det bra eller dåligt?! :)
Lucas kämpade också på bra tillsammans med hans hockeyskolkompisar, Anton och Theo.
 Det känns som ett bra beslut att inte ha dem i samma lag, visst det betyder mer tid i Isladan för oss, men det är det värt. Så fort hockeyskolan startade var det inte ett alternativ för oss att låta Lucas träna/spela med 04/06, han är inte där ännu och jag vill inte att bröderna Eriksson ska behöva konkurrera mot varandra redan nu, det misstaget gjorde jag med flickorna och det resulterade i att Fridas intresse för fotboll försvann i några år, klantigt gjort av mig!
 Det är lite svårt det här med lagindelningar, speciellt när man bo på små orter och har barnantalet inte är så högt, lättast skulle ju vara att ha renodlade årskullar, men till viss del tycker jag att man måste kunna nivåanpassa lagen också, med att ha årskullar gör att Oscars lag kommer att spela i en serie för barn födda 04 som i sin tur gör att "vårt" lag alltid kommer att möta barn som är mycket äldre än oss, eftersom vi är ett jag på mest 05 och 06 men för många 04:or för att få dispens på. Det är kruxet med dessa lag där man har ett span på tre år. Kommer ihåg Fridas serie där det blev förluster med tvåsiffriga resultat, det är ju inte heller roligt.
 Barn och ungdomsidrotten är verkligen inte en lätt fråga, men så många som möjligt så länge som möjligt!!!

På torsdag är det dax för begravning igen, min morbrors fru har somnat in för ett tag sedan och vi ska jordfästa henne i Narken på torsdag, fy vad många begravningar det blivit i år, detta blir det fjärde. I fredags var det Henriks kompis begravning, otroligt jobbigt, ingen förälder ska behöva begrava sitt barn eller litet barn behöva jordfästa sin förälder eller fru/man begrava sin man... Livet kan vara bra grymt ibland.
Det här med begravningar, jag tycker inte om att prästen menar att den som dött kommer "hem"?
Till ett evigt liv i paradiset? Jag vill väl inte att himlen ska vara det eviga livet, jag vill att man ska vara på jorden i minst 80 år...
Det känns ut som om det ena tråkiga avlöser det andra just nu, jag tycker att jag känner många människor i min närhet som har ett mindre helvete just nu :/.