2014...
Sitter ensam i köket med kaffekoppen och funderar på vad detta år har haft med sig och jag kan konstatera att det varit en berg -och dalbana. Ett sånt där lagomt år, året har bestått av mycket oro, oro för mina älskade barn. Jag har emellanåt känt mig ganska trött i själen och att känslan av misströstan har ofta infunnit sig.
Flytten till skogen har tagit mycket av vår tid, det blev ju lite överilat eftersom att planen var att flytta tidigaste sommaren 2015 och med facit i handen skulle det ha varit bättre om vi väntat, för barnens skull, jag tror inte att vi skulle ha hunnit rustat färdigt i huset, men vi var inte riktigt redo i livet att flytta. Tyvärr går det inte att göra något åt det nu, bara gilla läget att ångra det man gjort gör inte saker ogjorda, man måste gör det bästa av situationen...
Nästa år är året då Frida också ska ut i världen, söka in till gymnasiet som i dagsläget verkar vara Luleå, men det är ju inte skrivet i sten. Åren går så himla fort, det är som om man inte hinner med.
Jag är en svacka i hundträningen, jag kommer mig inte för att träna eller fysa dem ordentligt, tanken på vittringen har infunnit sig många gånger MEN motivationen att träna är bortblåst, det har den varit ganska länge. Nu har Gina magrat av igen och helt plötsligt börja fälla ur sig, hennes ohälsa lyser igenom och det gör mig också nedstämd, jag vet att detta är ett tecken på att löpet kommer igång när som helst.
Positiva klubben har Årsmöte så här på morgonkvisten :)
Apropå klubbar som leder in mig på föreningar har ÖBHK gratis inomhusträning (dock i en skitliten lokal) kanske jag kan sammanstråla hundträning med Lucas hockeyträning? Träna stadga i momenten och det skulle gå att träna apportering, kryp och vittring där. Målet med hunderiet är ju LP3 och uppflytt till Elitklass under 2015.
Nu ska jag väcka Frida, hon har tandläkartid idag, få se om jag får förvandlas till tigermamman?!
Sen ska jag hämta Emil och Adam från dagis eftersom de är de enda barnen som måste vara på dagis till fyra dagen före nyårsafton, stackars barn (eller är det fröknarna det är synd om)...
tisdag 30 december 2014
måndag 29 december 2014
Politik
svensk politik liknar ett Robinson avsnitt med massa rävspel och olika pakter mellan partierna, regeringens budget blir nedröstad och det pratas om nyval i mars. Sverige kommer och stå still i nästan tre månader och vad kostar det med nyval, även tid är pengar.
Nu blir det inte omval för vi har helt plötsligt en sammanslagning mellan alla partier utom vänstern och Sverigedemokraterna, allt för att stänga ute SD, ett parti som kom på tredje plats, valt av svenska folket. Det svenska folket gick till val en söndag i september för att göra sin röst hörd socialdemokraterna fick mest röster på andra plats kom moderaterna och det tredje största partiet i Sverige 2014 blev som alla vet Sverigedemokraterna. Redan för fyra år sen när vi hade val förra gången sa jag till Carro under en morgonpromenad att nästa val kommer ännu fler rösta på SD, Carro höll inte alls med mig, men vi lever i ett missnöjes samhälle där vi letar syndabockar, den enda frågan SD drivit i valrörelsen är om invandringspolitiken.
Jag tror inte det här är rätt väg att gå för att få SD att förlora sympatier, detta kan lika gärna göra att de får ytterligare röster i valet 2018. Hur känner en riktigt röd socialdemokrat att nu samarbeta med en blå moderat och viceversa?
Den som lever får se vad framtiden har att erbjuda, men konstigt är det i dagens politik.
Rikspolitiken liknar kommunpolitiken, den är den nya konstellationen.
Nåja den som lever får se vad framtiden har att erbjuda.
Idag har jag äntligen kommit mig för att trimma Holly, Matilda badade henne i förrgår så då passade det bra med att använda den nyinköpta Ostermaskinen, tyvärr köpte jag fel skär så det blev väldigt hackigt men nu är hennes öron lite luftigare och det behövs för hennes öron behöver veterinärvård. En blandning av allergi, fuktig utemiljö och otvättade/otorkade öron har bidragit till detta så nu blir det nog öronproppar och ev antibiotika. Stackars lilla Holly <3.
Har hunnit med en tripp till Ikea med systrarna Hansson det jag köpte var glödlampor, värmeljus, fönsterlampa och glas till systeryster. På Stadium köpte jag ett par fodrade Craftbyxa som jag suktat
över i flera månader, nu ska jag väl ta mig ut i skidspåren med nya byxor?! Som om det är det som hindrar mig, nä om jag ska vara ärlig är det nog latmasken som hindrat mig.
Fyra dagar kvar på min långledighet och äntligen varmare ute, imorgon väntar tandläkaren för Frida och träning för Oscar mellan dessa tider ska jag vara barnvakt till Emil och Adam, spännande! 😱
Nu blir det inte omval för vi har helt plötsligt en sammanslagning mellan alla partier utom vänstern och Sverigedemokraterna, allt för att stänga ute SD, ett parti som kom på tredje plats, valt av svenska folket. Det svenska folket gick till val en söndag i september för att göra sin röst hörd socialdemokraterna fick mest röster på andra plats kom moderaterna och det tredje största partiet i Sverige 2014 blev som alla vet Sverigedemokraterna. Redan för fyra år sen när vi hade val förra gången sa jag till Carro under en morgonpromenad att nästa val kommer ännu fler rösta på SD, Carro höll inte alls med mig, men vi lever i ett missnöjes samhälle där vi letar syndabockar, den enda frågan SD drivit i valrörelsen är om invandringspolitiken.
Jag tror inte det här är rätt väg att gå för att få SD att förlora sympatier, detta kan lika gärna göra att de får ytterligare röster i valet 2018. Hur känner en riktigt röd socialdemokrat att nu samarbeta med en blå moderat och viceversa?
Den som lever får se vad framtiden har att erbjuda, men konstigt är det i dagens politik.
Rikspolitiken liknar kommunpolitiken, den är den nya konstellationen.
Nåja den som lever får se vad framtiden har att erbjuda.
Idag har jag äntligen kommit mig för att trimma Holly, Matilda badade henne i förrgår så då passade det bra med att använda den nyinköpta Ostermaskinen, tyvärr köpte jag fel skär så det blev väldigt hackigt men nu är hennes öron lite luftigare och det behövs för hennes öron behöver veterinärvård. En blandning av allergi, fuktig utemiljö och otvättade/otorkade öron har bidragit till detta så nu blir det nog öronproppar och ev antibiotika. Stackars lilla Holly <3.
Har hunnit med en tripp till Ikea med systrarna Hansson det jag köpte var glödlampor, värmeljus, fönsterlampa och glas till systeryster. På Stadium köpte jag ett par fodrade Craftbyxa som jag suktat
över i flera månader, nu ska jag väl ta mig ut i skidspåren med nya byxor?! Som om det är det som hindrar mig, nä om jag ska vara ärlig är det nog latmasken som hindrat mig.
Fyra dagar kvar på min långledighet och äntligen varmare ute, imorgon väntar tandläkaren för Frida och träning för Oscar mellan dessa tider ska jag vara barnvakt till Emil och Adam, spännande! 😱
torsdag 25 december 2014
Julhelg
Juldagen, det måste vara den bästa dagen på hela året, iallafall på topp tre listan.
Barnen är glada och nöjda över alla fina klappar de fått. Vi har "bara" haft ett mindre bråk idag, O sköt L i halsen fast reglerna är inte ovanför bröstet. Jo då vi leker krig i vår familj och jag hoppas att detta inte gör mina söner till kallblodiga mördare...
Julafton tillbringades de första sju timmarna på Brännagården och arbete sen vilade jag några timmar innan det var förberedelse och iväg till systeryster för middag och tomtebesök. Det märks att vi börjar ha stora barn, det var ett behagligt lugn hemma, barnen vaknade inte vråltidigt och det var inte så mycket tjat om "när kommer tomten". Jag börjar tänka på när vi inte är samlade allihopa längre på julaftons eftermiddagen och kvällen, då flickorna börjar göra sina egna traditioner, jag har ju haft den underbara förmånen att alltid (utom ett år och då bad jag om extra pass på jobbet 7:00-21:30) få ha flickorna med mig under julaftons eftermiddag och kvällen. Matilda fick oss att tänka på alla ensamma människor som under högtider som julen får känna sig ännu mer utanför gemenskapen.
I morgon ska Lucas, Frida och jag till Luleå och på Elgiganten vi ska på mellandagsrea och köpa systemkamera, mobiltelefon och surfplatta från pengar som de fått i jullapp. Oscar har extra träning mellan 10-15 så han och Henrik blir hemma.
Nu ska jag dyka ner i Paradisasken igen :)
Barnen är glada och nöjda över alla fina klappar de fått. Vi har "bara" haft ett mindre bråk idag, O sköt L i halsen fast reglerna är inte ovanför bröstet. Jo då vi leker krig i vår familj och jag hoppas att detta inte gör mina söner till kallblodiga mördare...
Julafton tillbringades de första sju timmarna på Brännagården och arbete sen vilade jag några timmar innan det var förberedelse och iväg till systeryster för middag och tomtebesök. Det märks att vi börjar ha stora barn, det var ett behagligt lugn hemma, barnen vaknade inte vråltidigt och det var inte så mycket tjat om "när kommer tomten". Jag börjar tänka på när vi inte är samlade allihopa längre på julaftons eftermiddagen och kvällen, då flickorna börjar göra sina egna traditioner, jag har ju haft den underbara förmånen att alltid (utom ett år och då bad jag om extra pass på jobbet 7:00-21:30) få ha flickorna med mig under julaftons eftermiddag och kvällen. Matilda fick oss att tänka på alla ensamma människor som under högtider som julen får känna sig ännu mer utanför gemenskapen.
I morgon ska Lucas, Frida och jag till Luleå och på Elgiganten vi ska på mellandagsrea och köpa systemkamera, mobiltelefon och surfplatta från pengar som de fått i jullapp. Oscar har extra träning mellan 10-15 så han och Henrik blir hemma.
Nu ska jag dyka ner i Paradisasken igen :)
fredag 19 december 2014
Julefrid
Barnen har fått sitt efterlängtade jullov, Henrik lyckades få 19 dagars ledighet med endast fyra semesterdagar och jag kämpar tre nätter till innan jag går på långledigt, julaftons morgon vakar jag av :) Vi lyckas få till en perfekt julledighet det här året.
Livet går på automatik, samma saker varje dag, tankar om att är det så här det ska vara? Det är bara under de här åren i ens liv? kommer ständigt och jämt i mitt huvud. Jag lever absolut det livet jag vill, men det går lite för fort för att kunna avnjutas till 100 % och jag tror inte jag har så stor chans att påverka det just nu.
Jag har hamnat i en bubbla av total saknad av fysisk aktivitet, detta får mig att få dåligt samvete för mina hundar och stressen att jag kommer att svälla upp under julen, jag måste komma igång med lite rörelse i livet, men dagarna går och jag prioriterar annat än just det just nu. Vet inte hur jag ska komma ur denna fas och ta mig ut, för i mitt sinne ska jag ut varje dag, men dagen blir kväll och den dagliga promenaden uteblev än en gång...
Julefriden...
Jag stressar inte upp mig för den, det är som alla andra år, julklapparna inhandlas i sista minuten och det är så bra för då hinner inte barnen klämma sönder paketen eller bråka om vem som har största eller mest paket. Den 24 december kommer vare sig jag har huset kliniskt rent eller lite skit i hörnen och det känns så skönt att ha den filosofin!
Matilda har varit snäll och bakat hallongrottor till oss och på söndag när hon ska vara barnvakt hoppas jag att hon kan gör knäck och baka saffransbullar och kärleksmums/moccarutor då har vi så vi klara oss.
För på söndag åker vi till Luleå och handlar det som vi inte kan handla på orten, listan är i huvudet och ska snart skrivas ner sen är det bara att beta av den bland alla hysteriska julhandlare.
I Överkalix har det kommit "tiggare" utanför våra matvaruaffärer, det är en tragiskt bild att se två fattiga människor stå på sina knän med en kopp framför sig och be om pengar. Jag får dåligt samvete när jag passerar dem med påsar fulla med mat, jag skulle tro att jag har mat till djuren för mer pengar än vad de har till sig själva, men jag ger inga pengar till dem. Är det rätt att inte ge?
Trots att jag lever så jag gott och väl kan ge dem bidrag till mediciner, lagning av bilen och mat så känns det inte bra att ge...
Jag sänker pengar till vissa organisationer för att lätta mitt samvete men inte till tiggare, jag tror att jag misstro dessa människor. Det gör mig till en lite elak människa, men jag kan inte riktigt rå för det.
Livet går på automatik, samma saker varje dag, tankar om att är det så här det ska vara? Det är bara under de här åren i ens liv? kommer ständigt och jämt i mitt huvud. Jag lever absolut det livet jag vill, men det går lite för fort för att kunna avnjutas till 100 % och jag tror inte jag har så stor chans att påverka det just nu.
Jag har hamnat i en bubbla av total saknad av fysisk aktivitet, detta får mig att få dåligt samvete för mina hundar och stressen att jag kommer att svälla upp under julen, jag måste komma igång med lite rörelse i livet, men dagarna går och jag prioriterar annat än just det just nu. Vet inte hur jag ska komma ur denna fas och ta mig ut, för i mitt sinne ska jag ut varje dag, men dagen blir kväll och den dagliga promenaden uteblev än en gång...
Julefriden...
Jag stressar inte upp mig för den, det är som alla andra år, julklapparna inhandlas i sista minuten och det är så bra för då hinner inte barnen klämma sönder paketen eller bråka om vem som har största eller mest paket. Den 24 december kommer vare sig jag har huset kliniskt rent eller lite skit i hörnen och det känns så skönt att ha den filosofin!
Matilda har varit snäll och bakat hallongrottor till oss och på söndag när hon ska vara barnvakt hoppas jag att hon kan gör knäck och baka saffransbullar och kärleksmums/moccarutor då har vi så vi klara oss.
För på söndag åker vi till Luleå och handlar det som vi inte kan handla på orten, listan är i huvudet och ska snart skrivas ner sen är det bara att beta av den bland alla hysteriska julhandlare.
I Överkalix har det kommit "tiggare" utanför våra matvaruaffärer, det är en tragiskt bild att se två fattiga människor stå på sina knän med en kopp framför sig och be om pengar. Jag får dåligt samvete när jag passerar dem med påsar fulla med mat, jag skulle tro att jag har mat till djuren för mer pengar än vad de har till sig själva, men jag ger inga pengar till dem. Är det rätt att inte ge?
Trots att jag lever så jag gott och väl kan ge dem bidrag till mediciner, lagning av bilen och mat så känns det inte bra att ge...
Jag sänker pengar till vissa organisationer för att lätta mitt samvete men inte till tiggare, jag tror att jag misstro dessa människor. Det gör mig till en lite elak människa, men jag kan inte riktigt rå för det.
onsdag 3 december 2014
Jag kom, Jag såg, Jag segrade
Då var det gjort, militär grundutbildning "GU:F"- CHECK.
Två veckor gick i rasande tempo, jag hann inte sakna hemmet så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Det var hela dagar med "lektioner" som sjukvård, vapentjänst, värdegrund, förläggningstjänst, strid, soldatregler, CBRN-och brand, BRAK och massa andra kurser.
Hur mycket jag än försökte vara i tid kändes det som om jag var tre steg efter, kasta i sig maten, knipa igen och inte hinna på dass, hur mycket jag än förberedde packningar och material var jag i sista minuten.
Vi bodde tio stycken i logement, med mixat kvinnor och män, överslaf för mig och mat serverat varje dag (utom under de två fält dygnen). Det var spännande att se hur människor fogar sig i nya konstellationer, vilken roll man får i den stora gruppen. Vi var en av de största grupperna som försvarsutbildarna haft, 29 stycken från början med 27 som slutförde grundutbildningen. Jag har fått många nya vänner, men visst fanns det såna som jag tyckte var mindre bra, jag menar att dessa personer skulle jag nog inte valt att umgås med. Medelåldern var ca 25 år och det var från Ystad till Överkalix häften kvinnor och vi var fyra som skulle bli hundförare, var av alla utom en hade färdiga hundar. Sen var det många som skulle bli sjukvårdare. Hemvärnet i södra Sverige har en helt annan staus än i Norrbotten, där är medelåldern i plutonerna ca 35 år, det har jag svårt att tro att vi har i Överkalix, Det var nog ca 10 stycken som hade som mål att bli yrkesmilitärer och dess gjprde ju att kursen höjdes en aning, de kunde redan massa och hjälpte gärna oss noviser att göra rätt.
Det var en spännande tid men ack så skönt att få komma hem och tillbaka till vardagen.
Hemmet stod kvar och barnen var hela och rena :) Eller bara en som fått en lätt hjärnskada...
Det är ju tack vare min underbara familj som jag haft möjlighet att åka iväg på detta, alla har tillsammans hjälpts åt att fixa vardagen medan jag varit och lekt militär.
Nu vänder Gina och jag blad och får möjlighet att jobbat i skarpa lägen, inte för att jag tror att Ryssen kommer så vi måste kriga, men skarpa lägen då människor går vilse i skogen och vi blir utringd för att hitta dessa. Jag har lagt ut lite krokar och hoppas på att få komma med i någon träningsgrupp så jag får öva på detta mer än på övningar två gånger om året...
Skidspår i Lappberget, tror att jag tar med mig skidorna och Gina imorgon medan Oscar har hockeyträning och matar några kilometer i spåren, som jag har längtat!!!
Två veckor gick i rasande tempo, jag hann inte sakna hemmet så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Det var hela dagar med "lektioner" som sjukvård, vapentjänst, värdegrund, förläggningstjänst, strid, soldatregler, CBRN-och brand, BRAK och massa andra kurser.
Hur mycket jag än försökte vara i tid kändes det som om jag var tre steg efter, kasta i sig maten, knipa igen och inte hinna på dass, hur mycket jag än förberedde packningar och material var jag i sista minuten.
Vi bodde tio stycken i logement, med mixat kvinnor och män, överslaf för mig och mat serverat varje dag (utom under de två fält dygnen). Det var spännande att se hur människor fogar sig i nya konstellationer, vilken roll man får i den stora gruppen. Vi var en av de största grupperna som försvarsutbildarna haft, 29 stycken från början med 27 som slutförde grundutbildningen. Jag har fått många nya vänner, men visst fanns det såna som jag tyckte var mindre bra, jag menar att dessa personer skulle jag nog inte valt att umgås med. Medelåldern var ca 25 år och det var från Ystad till Överkalix häften kvinnor och vi var fyra som skulle bli hundförare, var av alla utom en hade färdiga hundar. Sen var det många som skulle bli sjukvårdare. Hemvärnet i södra Sverige har en helt annan staus än i Norrbotten, där är medelåldern i plutonerna ca 35 år, det har jag svårt att tro att vi har i Överkalix, Det var nog ca 10 stycken som hade som mål att bli yrkesmilitärer och dess gjprde ju att kursen höjdes en aning, de kunde redan massa och hjälpte gärna oss noviser att göra rätt.
Det var en spännande tid men ack så skönt att få komma hem och tillbaka till vardagen.
Hemmet stod kvar och barnen var hela och rena :) Eller bara en som fått en lätt hjärnskada...
Det är ju tack vare min underbara familj som jag haft möjlighet att åka iväg på detta, alla har tillsammans hjälpts åt att fixa vardagen medan jag varit och lekt militär.
Nu vänder Gina och jag blad och får möjlighet att jobbat i skarpa lägen, inte för att jag tror att Ryssen kommer så vi måste kriga, men skarpa lägen då människor går vilse i skogen och vi blir utringd för att hitta dessa. Jag har lagt ut lite krokar och hoppas på att få komma med i någon träningsgrupp så jag får öva på detta mer än på övningar två gånger om året...
Skidspår i Lappberget, tror att jag tar med mig skidorna och Gina imorgon medan Oscar har hockeyträning och matar några kilometer i spåren, som jag har längtat!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)