Årets sista dag.

 Det känns som om detta år handlat mycket om arbete, jag bytte till arbete inom industri och H utbildade sig till undersköterska/ambulanssjukvårdare och började jobba obekväma arbetstider åt landstinget. Som en bekant påpekade "vården är för liten för oss båda".
I början av 2018 går jag tillbaka till mitt ordinarie jobb igen, jag fick möjligheten att vara tjänstledig under ett år och har kommit fram till att det är ju inom vården jag vill jobba, jag vet att det är ansträngt och tungt men jag tror att jag kan göra skillnad och längtar tillbaka till mitt ordinarie jobb. Under året har jag saknat mina arbetstider mer och mer, visst är det underbart att vara hemma varenda helg och röda dagar, men att se varje vecka mellan måndag till fredag som en transportsträcka och aldrig ha möjlighet att sväva ut med ryggsäcken, termos och smörgås i skogens lugn en helt vanlig tisdag har jag saknat så mycket att jag blivit sjuk. Efter fyra under vardagarna har jag inte fått gjort mer än middag och eventuellt skjutsat grabbarna till deras träningar sen har jag slocknat i soffan lagom till halv-åtta-hos-mig.

 Förutom jobb så cirkulerar mycket kring barnen, flickorna är båda två i Luleå och fixar sina liv där, kommer hem någon helg i månaden och det känns tryggt att ha dem där, jag känner att det går bra för dem nu. Sönernas hockey tar också tid, sen några veckor spelar de i samma lag och det underlättar vardagssituationen en hel del, från att ha träningar sex olika tider på två olika orter till att "bara" ha tre träningar på samma ställen gör att logistiken går ihop igen. Många har haft åsikter om detta, men jag skiter i det, om de båda ska kunna utvecklas i sina egna nivåer så är detta den bästa lösningen för oss alla. Jag tycker det är tråkigt med vuxna människor som inte kan se utanför boxen och förstå att nivåanpassning är det bästa inom ungdomsidrotten, och det gäller likväl de som är svagare och de som är starkare individer i sina årskullar.

Två resor hann jag med under året, vi hade planerat vännerna och jag att åka till London året vi fyllde 40 år och vi var tre stycken som fick ihop det denna gång, och det var en underbar weekend vi fick ihop. Jag var tokförkyld men vi turistade för fullt i denna fina stad. Vännerna fick läsa menyn för mig då de mörka miljöerna gjorde det svårt att läsa de små bokstäverna på menyerna. Ett av det jag minns mest var Carolinas vinbeställning, en flaska för många pengar :).

Under september åkte en del av vännerna och jag till Stockholm för att fira vår vän Kattis, det var så himla trevlig att strosa runt i huvudstaden, shoppa lite och äta massa gott.

Sommar vs Vinter

Vi ser tillbaka på årets som gått och tar med oss det goda, försöker lära oss av det som var mindre bra och vissa saker lägger vi bakom oss och önskar att det aldrig kommer åter och kommer det åter har vi en viss erfarenhet att kunna hantera det på ett bättre sätt. Mina tankar går till de som haft ett tufft år och jag hoppas att det nya året kommer att bli bättre än det som varit.

 2018 välkomnar vi med öppna armar och jag önskar att vi bokar en resa till medelhavet och att mina barn utvecklas och få ett bra år. Mest av allt önskar jag att hälsan är med oss och att vi får vara tillsammans och dela många stunder med varandra.

Sömnlös i Bigbäcken

 När det är mycket som cirkulerar i mitt huvud så försämras min sömn något kopiöst, jag har inga bekymmer att somna på kvällarna, men jag vaknar vid 02:00-03:00 och kan omöjligt somna om... 

I morse eller natt hann klockan bli 02:40 innan jag vaknade och tankarna började mala, det som stör mig nu är en händelse med sönerna som från ha varit utagerad och löst fått nytt syre och blossat upp till klimax, människor som egentligen inte har något med saken att göra har lagt sig i och det höll på att få konsekvenser utan rim och fason. Det är ju tur att vi föräldrar har kunnat samtala och reda ut saker och ting innan dessa illvilliga människor dundrar in med sina åsikter bakom ens rygg.

 Det andra som stör mig lite är arbetssituationen, valet att gå tillbaka till vården är gjort och jag ser fram emot det, det ska bli roligt att smyga omkring på natten som katten. Samtidigt som jag känner att jag sviker andra människor med att lämna den arbetsplatsen jag är på. Jag hatar att göra val i mitt liv. Det som fick mig att gå tillbaka är bland annat arbetstiderna, att jobba 7-16 vardagar och vara "ledig" varje kväll (då man ändå är helt slut som artist) och röda dagar är inte min grej. Jag saknar mina skogsturer och lediga vardagar så jag kan jobba röda dagar och kanske få mig en ledig dag under barnens skollov. Det har varit väldigt lärorikt för mig att sadla om under ett år och göra något helt annat än det jag arbetat med i hela mitt liv. Det har även fått mig att inse att det är med människor jag vill jobba, jag tycker om att ta hand om att jobba med omvårdnad i äldreomsorgen.

De resultat jag ser i det jobbet är mer värdefulla för mig.  

 Julen nalkas och jag ser fram emot min julledighet, är "arbetslös" i tio dagar så jag ska njuta för detta kommer aldrig ske igen Det ska bli skönt att bara få vara med familjen och rå om varandra, det behöver, vi en paus från skolan och alla måsten så vi får ladda upp batterierna innan vårterminen drar igång, då ska vi vara fulltankade av energi och ork :).

Eftersom jag ändå är vaken och vi ligger efter drar jag till jobbet en timme tidigare, då hinner jag förbereda för de badrummen som ska ut utan anmärkningar idag.

Underbara vintertid

På med pannlampan och skidorna sen är det bara att dra ut i skogen som ligger runt hörnet, uppför backen efter de vältrampade skoterspåren med hundarna lekandes runt mina skidor och stavar. I eftermiddag kom till och med Matilda med oss, hon konstaterade att hon inte stått på skidor sedan Strandskolans tid. På hemvägen ramlade jag två gånger i backen  ner mot Ställers-gården, ramlade mjukt i den fluffiga och kalla snön. Det är så fantastiskt underbart och harmoniskt att få vara i skogen med hundarna, en tystnad som omfamnar mig och energin fylls sakta men säkert på från reserven till iallafall halv full, men om några mer skidturer så är vi på fullt igen. 

Herre Gud vad jag har saknat detta, välkommen underbara vintertid. 

Grabbarna har hunnit ta emot Sunderbyn i Skogshallen, det blev stor förlust idag. Men vad gör väl det om hundra år??? 

100% dagtid...

I snart ett år har jag fått prova på att jobba heltid, allas rättighet, under dagtid och jag ställer mig frågan är detta vad Svensson eftersträvar???
Jag håller på att bli kvävd av att jobba så här, jag har ju ingen som helst fritid att göra någonting annat än jobba, äta, skjutsa barn och sova för att sedan nästa dag väckas av mobilens ilskna alarm klockan 05:30 FEM dagar i veckan... Jag tycker att detta är ett straff att måsta masa sig iväg vareviga vardagsmorgon. Men att alltid vara ledig röda dagar och helger är ju så underbart och speciellt då man har skolbarn, men man är ju aldrig ledig någon dag under deras skollov.
 Jag har vridigt och vänt på detta med arbetstider så jag har fått sömnproblem, eller egentligen är det inte arbetstiderna som är fått mig sömnlös, det är hur jag ska göra med min arbetssituation..
Plus och minus vägandes mot varandra, arbetsuppgifterna har studerats, organisationer och verksamheter har jämförts, kollegor och arbetsledare likaså.
Varför känns det som om det andra alltid är det bättre??? Att gräset är grönare på andra sidan...

Saras vackra änglaspel