Julefrid och bloggtorka

Jag vet inte vad jag ska skriva om.
Det har låst sig litegran och det känns som om jag har ett filter som gör att det inte känns ärligt och bra att skriva just nu, alla inlägg känns ytliga och onödiga att skriva om, alltså vem bryr sig egentligen om väder och vind då det finns så mycket större och viktigare saker att lyfta fram?
Varför jag inte skriver det från hjärtat är för att jag inte vill att alla ska veta det man tänker och känner och för att jag är lite feg och inte vill behöva förklara och försvara mina tankar och åsikter då det gäller vissa saker som berör mer som typ A-kassa, sjukskrivningar, sjukvård, psykiskt ohälsa, sorg och/eller andra personliga saker.
Vi får se hur det blir och kanske slutar jag grubbla så mycket och blir mitt vanliga ytliga jag så då kommer det inlägg om Lappberget och andra vardagliga händelser eller så blir jag en modig våghals som skriver allt som kommer i min hjärna, vi får väl an se :)

God fortsättning på julhelgen...

Upphängd och nersläppt

Jag har varit ledig i två dagar och varit alldeles utslagen, sovit på soffan två hela dagar.
Känner mig en aningens förkyld som om någonting är på gång men för pigg för att vara sjukskriven men det är någonting som inte riktigt är som det ska, jag brukar inte vara så här trött. Medan jag legat på soffan och dvalat har Henrik haft semester två dagar och börjat med Lucas rum, nu har han fått upp gipsskivor och extra isolering, vi har beställt tapeter, köpt takfärg och golv. Målet är att rummet ska vara klart innan julafton, det är en pappa som har dåligt samvete som arbetar på i 190 km/h.

 Jag har börjar rota efter bra schäferlinjer, bara utifall att.
Först fastnade jag för en kennel och en speciell tik och av en händelse skulle tiken paras till våren, jag hade möjligheten att träffa tiken i skarpt läge och tyckte om hennes arbetsinsats, men inte hur det var utanför arbetet, tyvärr! Annars hade detta varit en suverän kennel att ta ifrån, men det föll mig inte i smaken och jag vet så väl vad jag inte vill ha. Då lyftes blicken till en annan ung tik som jag sett arbeta i Tåme som påminner väldigt mycket om Gina, en förarvek mindre tik som arbetar på bra, lugnt och metodiskt, har kontaktat tjejen som har tiken och det kommer att komma en parning under 2017. Jag har dragit ut MH och MT diagram, veterinärstatus och tävlingsresultat på tik, föräldrar och syskon till tiken och föräldrarna, det ser bra ut. Hane är ännu inte bestämd så jag kan inte gräva i hans stamtavla ännu.

Nattöppet ikväll och Vippabacken stod för middagen, det är nya tider nu för mig och Henrik. Ingen av barnen följde med en stannade i Kalix och de andra tre valde kompishäng på Bränna istället för att äta med oss, det är nya tider nu och våra barn börjar blir stora.

Minnesstund för en medarbetare...

Förlåt kära Du

Förlåt för att  jag inte sett igenom dina nattliga samtal om sjukdom,

 jag borde ha vetat bättre

 att det är på nätterna hjärnspökerna kommer

att det är ett tecken på att någonting inte är bra,

att de vakna timmarna på natten fylls av oro, ångest, panik och mörker.

Att jag inte såg igenom,

kanske hade en fråga om ditt välbefinnende lättat upp din natt

fått demonerna att skingra sig i alla fall en aningens

Förlåt Kära Du...

 

Jag hoppas Du funnit frid

 och att allt mörker nu lämnat dig i fred,

vi här nere på jorden får gå med ett ljust och fint minne av dig.

Vi misstänker att det var du som var och sa

 Adjö på söndagnatt.

 

 

Ibland liksom hejdar sig tiden

sig för ett slag

och någonting alldeles oväntat sker.

Världen förändrar sig varje dag

men ibland blir den aldrig densamma mer.

 

 

 

Vila i Frid...

 

 

 

 

 

 

 

 

Ytligt...

Börjar skriva, men har raderat tre gånger så jag har nog inget nytt eller gammalt att komma med. 

* Julefriden lyser med sin frånvaro.

* Det är mycket jobb just nu innan jag får gå på julledigt.

* Jag har fått en ny chef som tillträder i januari.

* Har hunnit med 12 kilometer skidåkning hittills i år.

* Blir bjuden på två middagar nästa vecka, kommunal på måndag och kommunen på torsdag.

* Henrik har fått sin julklapp lite tidigt i år, en Yamaha Apex.

* Vi har fått ganska mycket snö.

* Firmafest igår som var trevlig, eftersom livet är som det är tog jag bilen, behändigt.

* Hockeymatch idag, Haparanda/Torneå är motståndet.

* Ska försöka hinna åka och hälsa på familjen idag.

* Matilda har varit hemma, Frida haft "Öppet Hus" med NTI.

* Mina nya julgardiner var för smala, nä jag hade inte mätt dem....

 

Allt för idag!

Segt som Karlssons kalasklister

Det går som segt just nu, kan bero på mycket jobb och lite solljus, under november-februari det är tyngst att arbeta natt det är som om man missar solljuset det är mörkt när man går och lägger sig och det är mörkt när man stiger upp. Sen har min rygg kraschat ihop, jag har börjat ta massage men det räcker inte, jag måste tänka på någon slags regelbunden träning och det gäller framförallt i praktiken. Har bokat in privata yoga-pass efter jul, en gång i veckan 90-60 minuter sen är tanken att jag jobbar med det passet hemmavid, men under det ledda passet blir det väldigt mycket fokus på avslappning, hemma blir det nog med så att jag harvar igenom övningarna, det känns långt borta det där med meditation, andning och avslappning MEN jag måste ju börja någonstans. Nu ska jag försöka ta tag i fenomenet stress, men jag känner mig verkligen i underläge...
 Från och med 1 januari går jag ner till 85% igen, det känns väldigt skönt. Det har varit roligt att göra något nytt men jag vill inte jobba 100% då man blandar natt och dag. Sen har det garn tjorvat med min lön, jag har inte fått betalt för november utan "bara" min vanliga nattjänst. Lönekontoret hotade med att göra dubbel betalning nästa månad men det känns ju APDÅLIGT, ekonomin var ju den främsta anledningen till varför jag utökar tjänsten i november och december, irriterande som tusan!

 "Nu får det vara nog".... ang vikten det gick ju väldans bra i fem veckor sen började fusket med fika och gosaker nästla sig in igen och nu står det still och jag "hinner" inte motionera - Årtusendens bästa bortförklaring! Tanken i morse var att åka några varv i Lappberget medan pojkarna tränar, men nu har jag redan duschat och åker på kaffe på Mejerigatan istället.  Orkar inte åka skidor ikväll!
I morgon ska jag på firmafest, trerätters middag och livemusik står på programmet, det blir ju trevligt.
Sen har Oscar match mot Narvik både på lördag och söndag.

Nu ringer taxiklockan och körningen innerfattar Storbäcken - AnnaWikmansvägen :)

Sköna söndag

har bytts ut till ångest söndag,  det är dagen då flickorna åker "hem" och ännu en hektisk veckan väntar på att få starta. Jag börjar se fram emot vår julledighet, då vi ska mysa och tjafsa i flera dagar med varandra. Igår grovplanerade vi julhelgen med våra familjer, vi kommer att vara i Storbäcken på julafton och alla som vill och har tid kan komma förbi under dagen och umgås. Julafton är ju en dag då man väntar på jultomten och bara äter hela dagen så det blir en lugn och fridfull jul, tänk hur våra julaftnar såg ut för några år sedan...
Då hann flickorna vara hos "alla" och inkassera julklappar, bilen gick i ett och det var två timmars paus och alla upplevde att de fick vänta på oss och vi var sena till nästa ställe.
 Inte en enda julklapp är inhandlad och jag har inte heller riktigt någon plan på vad jag ska hitta på till alla. Vi tillhör den typen av familj som köper klappar till alla, men det tycker jag om att göra, men jag hörde av resten av familjen att vi står inför en förändring i klappjakten och de pratades om "julklappspel" för oss vuxna, att man köper en julklapp för en kostnad man kommit överens om, typ 300 kronor sen ska man via tärning "spela" till sig en julklapp. Det kanske skulle underlätta klappjakten men jag tycker verkligen om att visa sin uppskattning till sina närmaste med en fin julklapp, fast jag har ju även blivit besviken ett par gånger då jag köpt något till någon och sen använder de inte den eller till och med har "städat" bort saken, så det kanske är löjligt att vuxna människor som har allt ska byta saker med varandra...

 Igår var en lite hektisk dag med våra hockeysöner, Oscars lag hade träningsmatch i Haparanda och Lucas hade träningsmatch mot Kalix i Skoghallen. Det är så många spelare i Lucas lag och de spelar på halvplan så tränarna hade delat upp laget i Gul och Blå så barnen fick spela riktigt mycket, Kalix kom också med två lag så de fick spela tre matcher igår. Lucas kämpade och slet som ett djur under sina matcher. Han gjorde riktigt fina assist och kämpade hemåt, men till och från fick han lite egofasoner för sig, MEN han är ett barn och det är väldigt viktigt att göra mål.
 Oscars lag åkte på en förlust och tyvärr kunde varken Henrik eller jag följa med honom, eftersom jag vakade av vågade jag inte sätta mig och köra till Haparanda. Som tur var kunde Oscar åka med Josef och Felix dit och hem. Jag läste ett blogginlägg som var skrivet av "vårt" A-lag om skador och att fortsätta spela fast man egentligen inte ska spela. Hockey ÄR en fysisk sport med många hårda närkamper, tacklingar är som tur är förbjudna än så länge för både O och L ålder, men spelarna börjar ju se fram emot att få börja tacklas och det känns ju mindre bra när man har "små" söner med låg vikt...

Vi hann ha kalas till Frida och Oscar för hela vår familj igår, än en gång hade jag turen att Brännvalls hade osålda tårtor som såldes till ett väldigt förmånligt pris klockan 14:30 på lördagen, man kan kalla det en "win-win" situation. Linnea hade med sig Ämper så Matilda fick se lite hur hon är för individ, Matilda är ju lite svag för Aussie och 2017 ska en aktiv engagerad uppfödare i Norr avla på två fina hundar som har bra resultat på brukstävlingar och ettor på skotten. Att resultaten i bruksprov är viktigt kan man återkoppla till att hunden har ett positivt föremålsintresse och att hunden då har viljan att leta upp det man vill att den ska finna då det gäller människor i skogen eller saker inom ett stort sök område. Hundar som inte fungerar spontant i spårskogen är svåra att träna upp, det måste finnas inbyggd i hunden, det är iallafall MIN uppfattning och känsla.
 Nu ska Frida skjutsas till bussen och medan sönerna friåker ska Adam och jag hälsa på Siri.

Nya utmaningar

Jag har fått några (25%) nya arbetsuppgifter under dagtid fram till nyår, jag jobbar administrativt 10 timmar per veckan och det är ju lite annorlunda men roligt att göra någon annan. Lite kruxigt att kombinera dag och natt, men absolut inte omöjligt och det är ju inte för alltid. Nu när jag jobbar dagtid och 100% är jag ännu mer säker på att nattjobb passar oss mycket bättre än om jag hade gått dagtid, jag förstår inte hur familjer hinner med jobb, barnens skolgång, träningar, middagar, handlingar, tvätt, städ och att ha ett eget socialt liv??? Detta blir en stor besparing för oss att ha mig att jobba heltid, jag hinner ju inte ens ranta runt + att lönen är aningens högre.

 Barnens iup-samtal börjar närmas sig, alla tre som jag får gå på är bokade och ett genomfört, den minsta var första ut och det går i det stora hela bra, lite att tänka på och lite att ta till sig sen är det bara att köra på för minioren. Fridas iup blir ju väldigt spännande eftersom hon bytt skola och går ett högskoleförberedande program, inte "bara barn- och fritid" som mig.

 Terrordåd i Paris, ondskans makter gör sig påmind, var är vi på väg i världen?
Denna utveckling gör mig rädd...

Snabb uppdatering, men nu ska jag kila vidare, idag väntar derby för MicroBlå Maskinen i Skogshallen mot Kalix Vit och Kalix Röd, MiniBlå har träningsmatch i Haparanda, Lilla Blå spelar i Jokkmokk och den "riktiga" Blå Maskinen har seriematch i Luleå. Alla maskiner tuffar på idag, vi hoppas på massa mål och vinster i vår favör :).

Köp och köp det är det enda jag ser

Nu under två veckors tid, minst har vi konsumenter matats med reklam om Halloween. Leksaksaffärer har visat vad de har i reklamblad i massor gissar att massa fina träd gått åt till att få fram allt papper som visar den ena otäcka dräkten efter den andra. Vi har fått reklam från olika blomsterbutiker om ljusbrickor, blomster arrangemang, gravprydning och massa annat skit. Halloween var igår och idag matas vi av att köpa något fint till Farsdag, mail från lyko, nordic feel och kicks var i min inkorg på hotmailen. Kom ihåg far på sin dag, hur ska alla barn och ungdomar som inte har någon far att fira göra? Eller de som har en far men hatar eller fruktar denna människa mer än de kan säga?! Vem ska dessa sötnötar rita sina teckningar till?!
Nä Farsdag har blivit ännu ett tillfälle för affärerna att tjäna pengar och de som redan känner sig misslyckade får känna sig lite mer utanför och misslyckade ännu en dag...
"Nääää jag är inte bitter jag"....

 Idag ska sönerna få friåka och lille Adam ska få hälsa på dagiskompisen Siri, det blir en bra dag. Imorgon börjar jag jobba 100% jag har fått erbjudande att utöka min tjänst med 25%, detta i sin tur ger mig andra uppgifter och en utmaning i mitt annars ganska invana arbete. Det ser jag fram emot.

 Målet med fläsket känns lite svårare att nå, jag hade ett bakslag under lovveckan och gamla ovanor kom tillbaka, så nu får jag ta nya tag och kämpa lite hårdare de 8 veckorna som är kvar.

Luleå hockey camp

Oscar har varit på sin första hockeyskola/läger eller camp, ensam krigare från Överkalix med 19 andra Luleåbor, jag är än en gång stolt över mina barns sociala kompetens. Han har fått nya vänner bland hockeykillarna i Luleå.
Tre dagar fyllda med övningar för att göra dem säkrare på skridskoåkning och klubbteknik, de har även haft fyspass i Luleå Hockeys gym med A-lagets gymtränare och ett teoripass där de gick igenom "tavlans olika symboler" men det viktigaste ledarna tryckte mycket på var kamratskap, att man tar hand om hela laget trots att man är från olika föreningar i Norrbotten, att de uppträder artigt i matsalen och mot de man möter. Vid klagorop i samband med matcher blåste ledare av spelet och talade om att så låter man inte mot domare och domarbeslut.
 Tv-pucken har ju dragit igång på torsdag och det är ju en tråkig följetång där ungdomar i tidig ålder sållas bort och ofta får känna misslyckande och skam i och med att man inte blir vald eller att man inte får någon speltid i någon match, man har rollen som "bänkvärmare". Det pratas mycket nu om hockeyn elitsatsning från mycket tidig ålder, Micke Renberg tog upp diskussionen i höstas och det skapade ju en del reaktioner både positiva och negativa. men med den lilla inblick jag har i denna värld blir jag lite mörkrädd...
 Det var trevligt att vara i Luleå söndag till torsdag, jag saknar Luleå ibland...

Trött och mkt jobb

För att kunna vara hemma med barnen under deras höstlov blir det lite intensivt med jobbnätter veckorna före, men det är ju självförvållat och jag har ju varit sjukskriven tre veckor innan denna mastiga period och sen blir jag långledig 11 dygn efteråt så det blir ju perfekt. Jag gillar detta med Timecare att jag som anställd för se över och inom vissa ramar planera in min arbetstid till min fritid och inte tvärtom.
 I helgen väntar vin och bubbel hos min gamla vän AL(ko) med några andra gamla vänner, det ska bli himla trevlig för det är länge sen jag umgicks med dem och väldigt länge sen jag drack vin och bubbel. På söndag väntar en hockeycup i Kalix med Oscars gäng, tre matcher och sedan eventuella placerings matcher, enligt spelprogrammet blir det en lång och utdragen cup med matcher 9:00, 12:30 och 16:00, finalerna drar igång efter 19:00. Oscar kom ju med på Höstcampen som Luleå Hockey anordnar så vi åker från Kalix till Luleå och är där till på torsdag, mycket hockey blir det för stor sonen. Det ska blir roligt att vara i Luleå några dagar, att få se något nytt och göra lite andra saker än vad vi annars gör. Lucas har önskat sig rampen på Örnäset, bad i Nordpoolen och fika på stan.

 Motion eller bara en timmes promenader varje dag och endast godis/sött på lördag kör jag med sen förra veckan och det går bra, så det är bara att fortsätta även denna vecka. Jag vet att det går bra för en av mina medberoende så det är ju bra att vi kan följas vid och peppa varandra, kanske till och med tävla lite mot varandra, man vill ju inte vara den som är sämre ;)
 Tröttheten visar sig med att jag är väldigt känslig och mina känslor är som kulan i ett roulette. För mycket tankeverksamhet under kvällstid göt att sömnen får sig en törn. Nåja det ger väl med sig så småningom, tur att jag inte kräver åtta timmars sömn.

Nu får det vara nog!!!!

Jag såg det komma, men har valt att blunda för det nu i nästan sju månader. På något sätt är det lättare att fly än illa fäkta. I hopp att vilseleda mig själv har jag på ett skämtsamt sätt lurat in mina vänner i denna onda cirkel, fått dem att hoppa på tåget och vara med. Grejen har växt och byggts på sig och snart är det ohanterligt det värsta är att detta är inte första gången jag gör så här. Istället för att ta saker och ting på allvar har jag invaggat mig själv och andra i en falsk förhoppning om framtiden och olika arrangemang en framtidstro på mina gamla förmågor....
STOP, stanna nu är det nog, jag har insett att detta inte försvinner av sig själv det är dags att spotta i nävarna och börja agera, vågen har tickat upp alldeles för mycket hittills åtta kilo och den verkar inte stanna och vända av sig själv utan fortsätter i samma riktning som tidigare. Kan upplysa intresserade läsare att ALLA mina byxor som är utrustad med knapp är på gränsen till för små eller så har de helt enkelt redan blivit för små, förstår ni känslan?!?!??!
 Det finns ju en hel djungel med dieter men jag kommer att köra på en kombination med focus på tallriksmodellen och Viktväktarna för det är den metod jag tror på. Ska anlita min arbetskompis som är värsta proffset på just den metoden. Målet är högt och än så länge hemligt bara mina medberoende vänner vet om det och så får det vars ett tag till..,

Alla ni läsare som hänger med mig snälla bjud inte på något sött och gott när jag kommer på besök, inte ens när jag drägglar som en blandning mellan labrador och Sankt bernadshund...

Hela världen är i kaos och mitt största problem är att jag blivit tjock(are) i-landsproblem och egoistiskt gjort av en mindre bra medmänniska.

Första sjukintyget sen 1996

Fallet för snart två veckor sen blev lite långdraget, har fortfarande ont både vid vila och ansträngning. Jag blev sjukskriven tre veckor, men nog är det tjorvigt att vara sjukskriven, det ska ringas och besökas hälsocentralen där personalen redan går på knäna. Jag tror att försäkringskassan kommer att bli inkopplad då det är tre veckor, om det är som jag tror så betalar arbetsgivaren ut de två första veckorna av sjukskrivningen sen belastar frånvaron försäkringskassan.
 Flytten gjorde ju inte min rygg bättre, fast jag inte lyfte tungt var jag igång hela dagen, nu vilar jag och tar en promenad om dagen, det tar dubbel så lång tid än vad det brukar ta men vi har haft fina dagar så det är bara underbart att få vara ute i friska luften.
#geborttillsport på TV4 får mig att tänka på hur bra vi faktiskt har det. I snitt lever tre barn i varje klass i fattigdom, alltså inte lite dåligt med pengar i slutet av någon månad utan där pengar inte räcker till någon månad. Barnen har inte möjlighet att gå på kalas, åka på klassresor, ingå i ett idrottslag eller sånt som vi anses vara en självklarhet. Hockey och ridning anses vara de dyraste sporterna men när man jämnför i landet skiljer ju dessa avgifter enormt mycket. Öif har byggt upp sin verksamhet med ideellt arbete och vi har en medlemsavgift på 300 kronor för en hel familj, inga andra utgifter (förutom personlig utrustningar) finns men då har vi några arbetspass om året att göra. Om man jämnför ridavgiften med andra kommuner tror jag även den ligger i underkant och även där finns det möjlighet att få en lägre avgift om man "jobbar" i stallet en helg/termin.
Nä dags att nypa mig i armen och inse hur bra jag har det!

"Den som ger och tar tillbaka är tjuvens bästa vän"... 

Hösten

När sommaren lyste med sin frånvaro trots att tidpunkten var rätt startades en förhoppning och längtan av en härligt fin höst och redan i augusti kom fin vädret och ännu idag den 5 oktober är det fint väder, på morgonen hade vi -4.8 men några timmar senare har vi lite varmare och strålande sol med klarblå himmel. Idag ska jag lunka på en liten promenad, jag har inte promenerat sen förra fredagen men idag ska jag ta en lugn promenad efter landsvägen. Gina och jag behöver lufta lungorna och röra påkarna

Jag väntar på att Hälsocentralen ska återkomma till mig, men har lämnat mitt mobilnummer så jag kan ju lämna soffan innan de ringer. Sötsuget river i mig och jag vill äta något smarrigt go fika!!! 

Flyttning

Frida och jag lyckades tömma källarlägenheten som planerat och klockan 17:00 var det vi hade med oss till Tuna uppackat och på rätt ställe, eftersom det inte bott någon där på några månader så luktade det avlopp och lägenheten var inte urstädad sedan den var tapetserad så vi fick börja med att städa den, men det gick relativt bra och det blev så fint när vi var färdig. Imorgon har vi bokat släp på OKQ8 så då åker vi med soffa, bord, fåtölj, säng, matbord och andra småsaker. Jag älskar lägenheter, blir som kär i flera stycken, först Matildas och nu Fridas, jag skulle lätt kunna bo i de om jag var själv (med Gina så klart). Synd att jag inte hinner vara hos dem lika mycket som jag hade velat, det hade nog varit bättre om jag varit mer hemmakär...
 Brolle var lika bra som alltid, AnnaLena hade två biljetter till hans show på Kulturens Hus och eftersom hennes egentliga sällskap fick förhinder fick jag bli hennes reserv kompis. Vi hade dubbel lyxat till det och bokat hotellrum på Savoj och middag på Clarion Sens. Ryggen fixade det ganska bra, jag har ont på nätterna, men idag har jag inte tagit några värktabletter, min förhoppning är att jobba på tisdag-fredag.
 Rudi har åkt hem så nu har vi bara Gina här hemma, det är en stor skillnad att ha fyra hundar mot en snäll lydig Gina. Mamma var nöjd med sin resa, men glad att vara hemma igen.
Helgen består av lugn och ro och en lite tripp till Luleå i morgon, annars ska vi bara ta det lugnt och vara hemma. Ska försöka lägga spår till Gina, om de inte jagar hela helgen. Kanske skulle ta och fara på allmänträningen å söndag och träna platsliggning med skott, jag måste ju börja någonting med denna hundträning.

Sötsug till max.

Det är verkligen inte bra att gå hemma, mitt sötsug är enormt jag springer i skafferiet och kylen titt som tätt men inget nytt har tillkommit ändå har jag oftast något i munnen när jag går därifrån, konstigt?!
 I morgon kommer mamma hem, tre veckor gick ju fort, nu har hon varit på en resa utöver det vanliga hoppas att hon har haft det bra med faster Mirjam. Jag längtar så klart efter henne men längtar nog minst lika mycket till att hon kommer och tar Rudi, det har varit ganska påfrestande att ha en 47 kilos unghundshane i tre veckor. Han tycker nog det samma om oss. Torsdag väntar miniflytten med Frida, då tömmer vi bajslägenheten, tur att den har varit möblerad så kan Frida själv bära de kartonger som hon har där. Det blir ganska tomt i den nya lyan till på lördag då vi åker med möblerna till Luleå. Hon får sova på en luftmadrass och har endast tvn där till att börja med, men det är ju bara en natt så det får ju lov att gå. Det känns ut som om jag kommer att vara mer i Luleå nu, för jag tyckte verkligen om denna lägenhet, men när ska jag ha tid att vara där? Se hur sällan jag varit till Matilda i Kalix och den lägenheten är också mysig.

 Ryggen känns mycket bättre idag, så nu har jag utmanat den litegrann, har satt igång en tvättmaskin, sen vilade jag med Missy innan det var dags för en välbehövlig dusch, vilade igen och sen rastade jag hundarna ca 500 meter efter en uppförsbacke och nu vilar jag igen. Eftersom Henrik jobbar i skogen idag så blir det jag som ska skjutsa Oscar till träningen, så fram till körningen vilar jag. Även idag har mina tankar gått till alla de som lever med kronisk värk, att vara så begränsad i sin kropp, att allt man gör blir en smärtsam belastning. Mina tankar går till Mattias...

Vilodag 3

Nu börjar det krypa i kroppen, jag känner mig instängd i min osmidiga kropp. Känslan påminner om när jag varit nysnittad, att stiga upp från liggande till stående tas i tre lika moment, samma när man ska från sittande men nu hugger det i ryggen och inte i magen. Jag har lovat mig själv att vila till på onsdag sen får det vara bra, då ska jag börja vara igång, inte i vanligt tempo, men iallafall iväg och se folk. Jag har tänkt på alla de stackarna som lever med kronisk värk, jag förstår att livet och vardagen blir en stor del av livet.
 Eftersom jag har mycket tid över har jag börjat fundera på hur jag ska komma igång med hunderiet igen. Jag trivs inte med den hundhållningen jag har idagsläget, jag har inte köpt schäfer för att ha den som "gårdshund", men jag saknar all motivation till hundträning. Jag vet inte var jag ska börja eller hur jag ska börja. Det känns ut som om allt som vi jobbat med är borta, jag har fått in övertändning så jag ska nog jobba med stadga och koncentration med godis som belöning. Men detta får jag vänta med några dagar. Sist jag var i Kalix köpte jag en ny spårlina den är tjärad och ska vara väldigt bra, jag har inte ens provat den.
Ska nog ta och sätta upp några mål och sen sätta igång med lydnadsträning.

Mina älsklingar 2011

Decemberövernskommelsen och Mera favorit matematik 2A

Äldst och yngsta har läxor, så vi sitter och diskuterar valet vi hade i september och vad som hände efter valet som gav oss en ny regering, att vi höll på att få gå till omval på grund av att SD och Alliansen inte godkände regeringens budget, ett PM skall skrivas om detta och då skapas diskussioner i politik. På andra sidan bordet sitter den yngsta och har pannan i djupa veck och försöker räkna ut tiotal och ental till rätt summa.
Det är tvära kast då det skiljer tio år mellan barnen. Utvecklande och utmanande.
 Igår bjöd fina systeryster på middag med efterrätt, värsta lyxen. Det var den enda utflykten jag var utanför gården, hundarna fick korta gårdsrastningar till "Gulhuset" och sen lek och spring på gräsmattan. Rudi har hunnit med ett simpass på morgonen.

 Söndag och det betyder att flickorna åker "hem" till sig, jag har inte vant mig vid det ännu utan det känns väldigt tomt och tyst. Matilda har ju bott borta ett år och det känns ännu konstigt. Ändå är det de vi föräldrar ska jobba på att få våra barn självständiga och att de ska klara av vuxenlivet, men jag kan ju inte säga att vare sig Frida som bara är 15 år och Matilda trots att hon är 18 år egentligen är mogna att flytta hemifrån under veckorna så tidigt som de gjort. Nu efter ett år i eget boende är Matilda mer mogen för den uppgiften men för ett år sen var hon inte mogen, men det går inte att vrida tillbaka klockan. Huvudsaken är ju att det rätat till sig nu iallafall. Ska jag vara efterklok skulle jag ha flyttat henne till Kalix redan i augusti förra året aldrig tagit lägenheten i Bränna till henne. Men som sagt var att vara efterklok leder ingenstans just nu det som har varit har varit.

 I morgon har Lucas sin första hockeyträning och jag behöver verkligen åka på föräldrarmötet MEN som det känns ut idag kommer jag inte att kunna fara. Jag hade tänkt visa en dress som barnen kan få som lagdress, en kostnad för oss föräldrar på 390 kronor. Men det är absolut prisvärd och snyggt då hela laget har samma dressar på cuper och matcher. Vår lokala järnhandel "Larsons järn" är helt fantastiska att ha att göra med och deras priser är väldigt bra!

 

Så jäkla onödigt...

Jag har inte tid med att vara halvinvalid och jag har inte råd med att vara sjukskriven, men en olycka tar sällan hänsyn till vad jag har tid eller råd med...
 Igår när jag var på min ridtur och tänkte ha Gina med mig så jag skulle passa på att slå två flugor i en smäll innan jobbarhelgens start så slutade det med ett besök på Hälsocentralen och röntgen visade att den övre plattan till 12:de bröstkotan var intryckt och jag blev sjukskriven en vecka till att börja med och sen fick jag lite utskrivet värk- och muskelavslappnande tabletter som ska tas tre gånger om dagen i minst fem dagar. Jag som tagit extra jobb på tisdag och lovat hämta mamma från flyget på onsdag och sen på Brolle konsert med AnnaLena. På torsdag får vi nyckeln till nya lägenheten så flyttning stod på schemat under torsdag och lördag...
Allt är planerat under min långledighet, så jag ska hinna med det som ska göras, nu får vi se hur mycket som hinns med. Frida får städa ut bajslägenheten och bära in det som redan finns i Luleå sen har jag lejt in lillebror att flytta de tyngre möblerna som ska köras på lördag.
 Jag ska nog inte rida nästan vecka, men veckan efter det ska jag upp igen, men jag tror inte jag ska utmana ödet att ha med Gina, hon kan ju faktiskt bli skadad, om hästen råkar sparka henne. Det är så typiskt mig att alltid utmana ödet och liksom trycka på lite mer och lite mer tills det blir pannkaka av allt.

 Jag har anmält Oscar till en hockeycamp i Luleå under höstlovet så vi får se om han kommer med, vi anmälde honom till Kalix i augusti innan skolan skulle börja men den blev inställd eftersom någon råkade svetsa av något rör så hallen kunde inte fixa till isen till lägret skulle starta. Vi gör ett nytt försök och hoppas att han kommer med på detta istället. Om han kommer med är vi lov veckan i Luleå och kommer han inte med så blir vi nog där några dagar iallafall, vi har planerat in bio, bowling, Piteå havsbad och en hockeymatch mellan Luleå Hockey och Växsjö.

 "Man måste ge för att få"...
Det ordspråket hade vi skrivit på en anslagstavla i vår hall på Norra, det är ord som alla bör ta till sig alltid då och då för vi människor är ganska bra på att glömma bort det här med att ge.

Frågor på de?!

Som vår allas Löjtnant Moverare sa flera gånger om dagen under vår GUF till oss elever. Sitter och försöker komma ihåg om det är ett eller två år sen vi gjorde grundutbildningen men tror att det var förra året i november, jag var borta på Frida och Oscars födelsedag, hemska tider.
Om mindre än två månader fyller de år igen, tiden går fort när man har roligt -även nu....
 Jag har börjat rida hos Sanne igen, eller har bara varit en gång och har planerat in en dag till denna vecka. Det var så härligt, vi var ute i skogen under två timmar och jag vågade mig på att fatta galopp tyvärr blir det väldigt skumpigt efter några minuter. Jag kan ju egentligen inte rida utan det är mer som om jag "åker häst". Efter ridturen tog vi oss en promenad med en annan ponny för att vänja Gina att vara med hästar för målet är att hon ska med under våra ridturer då slår jag två flugor i en smäll.

 Jag är så stolt över mina gymnasieflickor, Matilda får beröm över sina analyser och tolkningar i svenska och Fridas svenska uppgift fick läraren i tårar och den lästes upp för hela klassen... Mina duktiga flickor! Det känns så bra när det flyter på i skolan för barnen, skolan är så viktig och det är i och med den grunden läggs om man sen inte blir det man har gått på gymnasiet är det ändå grunden som läggs för att sen kunna bygga det slott man en dag vill ha. När det gäller grabbarna gäller det att få dem intresserad av skolan och våga tycka att det är roligt att lära sig nya saker.

 Denna vecka har jag "jobbarvecka" och gör 50 timmar för att nästa vecka går på långledigt, då ha jag inplanerat hotellövernattning på Savoj med AnnaLena, vi ska se Brolle på Kulturenshus. På torsdag ska Frida och jag tömma hennes tillfälliga lägenhet och städa ur den för att sen hämta ut nycklar till hennes nya lya, det känns så sjukt skönt att det löste sig, som om inte det var nog med det så bor en av hennes nya vänner från klassen i porten bredvid. Just nu känns det ut som om jag också flyttar in där, jag är ganska less Överkalix och det har jag inte varit sen jag var 15 år och flyttade härifrån. Vad som gör mig less ska jag ta upp en annan gång.

 Ska jag skriva om dansken som verkar påtänd och psykiskt störd?
Tydligen är det en ensam kille med långt hår och ryggsäck som lufsar runt i Bränna, han har sovit i någons garage och lekstuga, han verkar inte ha någonstans att ta vägen och ingen vet var han kommer ifrån. Polisen är kontaktad med de har visst släppt honom igen. Jag undra bara hur är det i Sverige när sjuka människor bara lodar runt och har ingenstans att ta vägen, är han psykiskt sjuk måste han ju få vård, tvångsvård om det inte finns någon annan utväg. Han måste ju ha anhöriga och vänner som saknar honom, livet för vissa är så tragiskt, hur kan det bli så fel och var är det det skenar iväg för dessa ensamma stackars människor?

Detta evinniga tjat

Ibland blir jag så himla less min egen röst och att jag (nästa) alltid måste säga allt minst tre gånger för att det ska hända någonting, bla bla bla... Vissa dagar räcker inte ens tre gånger, idag är en sådan dag. Tyvärr verkar det inte bli bättre med åldern för det gäller alla mina barn. Nåja det hjälper inte att sitta här och gnälla. 

 I morgon har Oscar en träningsmatch mot Luleå Hockey, det blir spännande, det är så roligt att hockey är igång igen och att det löste sig med tränarstaben. Tränare växer verkligen inte på träd och man ska vara rädd om de man lyckas få tag på, tre dagar i veckan står de på isen under 1.5 timme och drillar våra barn och utöver denna tid läggs det tid på olika utbildningar förbundet kräver att alla tränare ska ha och utöver detta planeras det matcher, cuper och läger för våra barn. Tänk att det gäller båda mina söner, för det är lika bra ordnat för Lucas lag där träningarna börjar den 28 september.

 Helgen har tillbringats i hemmets lugna vrå, Matilda har gjort färdigt en svenska uppgift och Frida hade någon löpande text som skulle göras, men lördagen har varit en aningens gnisseldag, men den är ju snart slut och vi får hoppas att morgondagen blir bättre. I morgon är det redan söndag och flickorna åker iväg igen. Nu väntar ett glas vitt och lite lösgodis till en av de nyare Johan Falk filmerna.

Nu ger jag upp

Legat i mitt mörka svala sovrum i 1.5 timme utan att lyckas med mitt uppdrag att sova, det är omöjligt. Kan bero på samtalet i morse att jag gjort fel i samband med barnledigheten och blivit skyldig kommunen lön, mindre lön just nu behöver jag verkligen inte, men tillika skönt att ordna till det som blivit fel på en gång. Så Bye Bye halva september lönen, tack vare klantröven Linda...
Tacksam över min avbrutna semester och kvalnatten samt alla timmar i hemvärnets kläder, det där med pengar det löser sig alltid, vi lär varken bli hemlös, klädlös eller behöva gå och sova hungrig.

Ett var mina åskmoln har försvunnit från min himmel, jag kan andas ut och tacka min lyckliga stjärna att jag har ett kontaktnät lika stort som Norrland, jag lyckade fixa en nästintill omöjlig sak, nöjd men inte så nöjd att misstaget med sfp är glömt och ger min ro att sova...
Det andra molnet på min himmel finns kvar och det är som det är med det, där kan inte kontaktnät ordna upp saker och ting.
Rastlösheten den river och sliter i mig men jag kan kontrollera den och nu blir det ingen tripp under höstlovet, vi får hålla oss hemikring. Hockeyn har ju börjat så kanske det blir några timmar i ladan under lovet, sen blir det nog någon natt i någon av lgh i city. Bowling, bad och Luleå hockey står på sönernas "Vill-göra" lista.

Nu väntar en koppelpromenad med Gina och våra kollohundar, det blir landsvägskörning idag då brollan skickade ett sms "Jakt idag så håll dig hemma". Det var ju ett väldigt omtänksamt meddelande måste jag säga.
Eftersom sömnen hackade idag och det är dags för treje natten så är det Köket som står för middagen och jag hoppas jag får sova mellan 18-20...
Puss och Kram allihopa.

Rastlösheten sliter

i mig och jag vill iväg...
På en resa, bort på okänd mark utan med något direkt mål. Jag tror det börjar bli dags att spara på sig en slant och tanka bilen och DRRRRRRRAAAAA. Vecka 40 har jag långledigt och vecka 44 har pojkarna höstlov. Dessa veckor känns fjällen för kallt och det är ju inte tal om sol och bad precis.
Sitter och funderar ut önskeschemat för vecka 44 :)
Eventuellt en mindre flytt för en av flickorna v 40 och en tripp v 44.

 Söndag igen och familjen halverades på mindre än en timme, från buller och bång till ganska tyst och kallt. vänjer man sig med att barnen flyttar och lämnar boet?
Till veckan är det tre olika möten inplanerade som tur är på lediga dagar och inte samtidigt, få se om jag lyckas åka på alla.

Som jag säger till mina gamlingar: "Guds frid, vi ses imorgon"...

Nu är skolorna igång.

Skriver, raderar, skriver och raderar...

Markören blinkar lite hånfullt åt mig, den vet vad som rör sig i hjärnan och den vet att jag inte vågar, jag har bjudit in den i hjärnan och nu hånar den mig för att jag väljer att skiva om skitsaker istället för  det som trycker mig just nu, det kan röra sig om politiska frågor, känslor, ekonomi och allt annat som man sätter i rummet längst in, det rummet som har stängd dörr med ganska tunga gångjärn.

 Egentligen är det inga tunga hemligheter som vila där, men sådana saker som jag gärna inte vill att "alla" ska veta om, ni vet "alla känner apan, men apan känner ingen".

Forum... en kompis till mig brukar vara på olika forum, kanske jag skulle leta upp något passande forum, flickorna pratar om "flaschback" undra om det är rätt forum :) eller skulle Coopforum passa?!... 

 Höstmörkret gör sig påmind igen, september är här och luften är kyligare men vi har haft en underbar augusti med sol och värme, hoppas att september blir lika fin, skogen är så fin under höstmånaderna tyvärr blir man lite begränsad några veckor på grund av älgjakten, skogen är stor men jag vill inte stöta på någon skjutkåt jägare eller en galen jämthund. Det är tur att vi har Halljärv och Lappberget.

 Nu ska hundarna nattrastas och sen börjar det vara godnatt för denna tant...

63 kilometer i benen

Och rekord många skavsår runt mina fötter.
I två dagar har vi traskat runt i skogen runt Gammelstan och Arcus, tillsammans med 111:e HV. Tyvärr utan resultat, stundtals känns det hopplöst som att leta en nål i en höstack.
Gina jobbade i tre pass om dagen, förmiddag, eftermiddag och tidig kväll arbetstid mellan 08:00-20/00. Trots långa dagar har Gina kämpat på bra, vi har jobbat i stugområde så Gina har fått vindmarkeringar och några belöningar för att hålla uppe motivationen att hitta och visa människan i skogen.
Under dessa dagar har vi jobbat med skallgångskedja och Gina har gått i koppel, men det har gått bra, i Harrån gick hon som löshund. Det är skönt att se att hon fungerar både som lös- och patrullhund.
Dag 2 gick vi med flera hundar i skallgången och det fungerade också bra, min underbara stjärna!
Ofta ber Gruppcheferna oss hundförare om råd och tips om sökområden, sen finns det ju grchefer som kör helt sitt eget race och då försämras nog resultatet.
För att bibehålla Ginas förmåga att vilja hitta okända människor mitt i skogen behöver man träna, träna och träna. Så vi får se hur vi löser detta. I 112:e HV finns snart bara jag som hundförare, en har begärt förflyttning, en är redan förflyttad och den tredje är snart pensionär. Det känns ju lite tråkigt att vara själv utan hundbefäl iallafall när vi åker på övning.

I natt tjänstgör jag på mitt vanliga jobb, det känns bra. När jag ute på eftersök hör jag hur bra arbetsgivare jag har, de har aldrig nekat mig att åka på eftersök flera dagar efter varandra, de ordnar vikarier för mig utan gnäll.
 Egentligen hade jag tänkt ha en vilodag men jag längtar ut i skogen så det får bli en liten promenad med mina halvnya joggingskor i Gore-Tex 👍🏻.

Skolstart och vardag

Alla utom Frida har börjat skolan, en del med större förväntan än en annan. Men skolan är ett måste så det är bara att gilla läget. Frida börjar på måndag i en helt ny klass i en helt ny stad, min lilla flicka flyttar, precis som sin storasyster, åh vad det kommer att bli tyst och tomt på veckodagarna tur att helgen kommer fort!
 I och med att skolan börjar brukar vardagen ramla in och rutinerna kommer tillbaka igen. Det välkomna vi, kanske kommer middagar och motion också tillbaka?! Jag hoppas det...
Om en månad utökas min tjänst, med 5% det blir ju inte illa, jag lär ju bli stormrik.

 Gina och jag fick vara med om vårt första skarpa eftersök, helikopter färd mitt ute i ingenstans, avsökte ett ganska stort område med två till hemvärnsmän som kunde karta och kompass. Tyvärr hittade vi inget utan kammande noll, bitvis kändes det som om vi letade en knappnål i en höstack. Gina jobbade på bra och tack vare sökupplägget kunde vi lägga ut en material lega som hon fick hitta och i och med det fick hon sin belöning - den fina grönbollen.

Nu är lördagen slut och sängen väntar på mig, jag är ganska trött och sliten just nu, men det har nog med ålder att göra :)

Lucas 8 år

Lillebror fyller åtta år idag, han säger att han är nöjd med dagen som började med skönsång och frukost på sängen, sen hade vi bjudit Jock-klanen på tårta vid ett efter det var det ett vuxenkalas i Vinnäset från 16:00. Massor med fina presenter har han fått och jag tror han är tacksam för alla. Imorgon väntar lek och bus på Leos, det blir ju enkelt för mig :)
 Frida hänger med till Luleå, hon vill vara i sin lägenhet under tiden, jag tror Frida gillar den under nästa vecka ska vi försöka packa ihop vad hon behöver ta med sig för att flytta till Luleå. Tänka sig att snart är detta sommarlov slut, Lucas, Oscar och Matilda har två och en halv vecka kvar och Frida har tre veckor kvar innan höstens allvar drar igång igen. Mitt alvar började igår, 21:15 ringde "de" ut mig på jobb, tvekade och funderade eftersom jag legat i yrsel halva dagen och sovit fyra timmar på eftermiddagen men jag vet den stressen man har när det är körigt så va faaan. Fick tillbaka en semesterdag och fick 10.5 timmars kvaltid för det så jag klagar inte.

 Nu ska jag läsa min nya bok som jag fick av min vän C i sommarpresent "Vår egna lilla hemlighet".

Post chock...

I förrgår fick jag ett nytt schema i brevlådan, gäller från 7/9 så det är absolut inte olagligt att ändra scheman för arbetsgivaren MEN det är ju lite osmidigt gjort. Värst med allt är att vi har fått nya arbetstider vi börjar andra olika tider så som 20:45, 20:53, 21:07, 21:02, 21:10.
 Jag känner att jag är ganska less allt svammel runt omkring i min närhet, det är som mygel på nästan alla plan jag medverkar. Jag känner att jag orkar inte ens engagera mig i det jag tycker är fel, känner att det är ingen idé, jag låter det vara, struntar i allt och "bara" gör mitt jobb...
Det är för många människor som ser till sitt eget intresse i första hand och för många som sitter på flera stolar och då blir det så här.
 Jag köper mig lite lyckligare istället, en ny bil står på inköpslistan, min trogna Peggan ska få tjänstgöra hos någon annan snart, hon är för stor och tung för oss nu när vi är en normal stor familj på 4 +2 personer :)

Det regnar idag igen, det här är nog den sämsta sommaren jag någonsin har varit med om. Det är inte många dagar vi haft med sol och värme. Jag löste ett familjekort i poolen i juni och vi har varit där två gånger, det är ju katastrofalt lite. Jag hoppas och tror att hösten kommer att bli fin, varm och lång att vi kommer att få en sådan där sagohöst med gnistande färger och underbar luft. Jag tror det blir en liten fjälltur till våra fina fjäll i september med mina pojkar och Gina, STF Riksgränsen var ett bra vandrarhem och bra strövarmark runtomkring.

Torsdag och fem dagar tills jobbet kallar igen, det är blandade känslor att börja jobba igen och nedräkning med 9.5 månader till nästa sommarsemester...

Snart är semestern slut

Nästa tisdag kl 21:00 är det dags för jobb igen, då var semestern slut och det är ca 9.5 månader till nästa semester, jag har första perioden 2016, men ska nog göra ett byte så jag får ha andra perioden igen, det är bra att vi alla är olika för jag har en arbetskollega som vill ha första perioden och jag har redan kollat läget om att byta period med henne nästa år.
 Det känns lite oklart hur det kommer att bli på jobbet till hösten. Vi har ju fått utökat personaltätheten från och med september men det låter ut som om många har synpunkter på vår arbetsordning så det blir spännande att se hur det kommer att bli. Sen blir det intressant att se om vi får ingå i Timecare med möjlighet till påverkningsbara scheman och timbanken...
Min semester har rusat iväg i en skrämmande fart, men jag ska försöka njuta av sista veckan.
 Ett stort stressmoment har dock försvunnit från min himmel, vi har fått tag i en lägenhet åt Frida, till att börja med under tre månader, vi har "köpt" oss några månader ifall att vi inte får förlängning på kontraktet på denna etta i källarplan, om ingen annan med bättre kontakter kommer i vägen tror jag att Frida har stora chanser att få förläning eftersom hon inte är så stormig av sig. Pust...

 Gina är sämre igen, hon har än en gång fällt ur sig all päls och magrats av en hel del till viss del kan det bero på kommande löp, men det är inte roligt när hon blir så här. Eftersom världens bästa veterinär kommer tillbaka har jag bokat tid för diverse blodprover så vi kollar upp henne igen.
Hunderiet har ju varit på sparlåga under en längre tid men nu har jag blivit stödmedlem i Luleå brukshundklubb och anmält mig som åhörare på en intressant kurs de anordnar i augusti och september, jag behöver lite inspiration i mitt intresse och något att skingra tankarna på. Jag har inte tävlat på ca ett år sen och jag har svårt att se oss på tävlingsplanen under detta år och det gör mig lite nedstämd.
Nu väntar Gina och Holly på kvällsmålet och promenad, de ligger intill mig och gnäller i kör och försöker få mig att första att de håller på att svälta ihjäl om de inte får sina underbara matkulor...

Sitter med tända fönsterlampor

och har en känsla av höst i mig.
Sommaren 2015 kom och vände om, livet kom och vände om... jag kan inte förstå, jag kan inte acceptera att livet får förändras på det här sättet... Det är inte rättvist på något sätt alls... Jag vill tro att allt har en mening och att vi har alla våra öden, men just nu kan jag inte förstå, jag vill inte förstå, jag vill ingenting just nu... Jag vill bara att tiden ska gå och läka allas sår, låt det bli som vanligt igen, eller är det möjligt? Nä inte för alla människor blir livet som förut.
Jag tillhör de människor som inte ser filmer där huvudpersonen dör i slutet, jag hatar dessa filmer, jag vill ha lyckliga slut, där allt ordnar sig under de sista fem minuterna och sen får alla leva lyckliga i sina dagar för evigt...
 Torsdag... den passerade, många som tog farväl och många fina blommor, många kramar och fina minnen... sen finns inte så mycket mer att säga om det, utan bara PUNKT...
Vissa frågor har inga svar, inte just nu iallafall.

 "Ni som får leva ska leva", sa pappa under sin sista tid. Jo vi ska leva, vi ska bara hitta fotfästet igen.

I goda vänners sällskap

Igår hade brudarna och jag det årliga bastubadet med lite italienskt snacks och bubbel och ett gott lättdrucket rött vin. Vi åt, surrade, bastade, skvallrade, badade i älven, talade och tvättade håret i älv vattnet jag och mina gamla vänner som jag känt i drygt 25 år. Vi saknade Jenny och Jessika detta år.
Fast vi var tillsammans i över fyra timmar hade vi mycket mer att tala om, ni vet man går igenom vad som hänt sen sist...

 Imorgon stundar vår sommar marknad, endast två pass ideellt arbete, tyvärr är ett av passen parkeringen men inget nattpass så jag ska väl egentligen inte klaga. Som de andra åren total vägrar jag torsdagen, jag avskyr att vi har fyra dagars marknad eftersom det kräver många mer ideella pass för oss föräldrar som har idrottande barn. Imorgon ska jag och systeryster åka till Haparanda och shoppa litegrann och vi svänger vänster i rondellen så att vi totalt skippar marknadsområdet.
Jag bojkottar marknadstorsdagen!!!

Annars knallar livet vidare för oss, det känns som vi sitter i ett väntrum och väntar, men på vad vi väntar har jag inte kommit underfund med ännu. Andra semesterperioden har precis börjat men det känns ut som att sommaren är slut, eller att det aldrig blev sommar i år. Deprimerande som tusan, men jag är glad att jag tycker om alla årstider det kanske gör att jag inte går under när våra kalla mörka månader kommer...

Solen visade sig äntligen

Vilken dag vi har haft, shorts och linne hela dagen lång, ca 20 grader varmt.
Idag har jag haft en riktigt bra dag, med start klockan 08:00 med kaffe hos Carolina och hennes underbara pojkar, morgonstund har guld i mun, sen hade jag date med Ida på "Klubben" vi la spår till varandra, mitt önskemål var många vinklar på liten yta och det fick jag. Medan spåren måjnade till sig, ca 90 minuter, var vi på Klubben och tränade lydnad. Gina var lite pipig och rätt så het på gröten, positionen var ca 5 cm för långt fram, platsliggning i 20 minuter och sen var det dags för vårt spår. Här hade hon också bråttom svischade förbi nästan alla vinklar och fick ringa sig in till den rätta färdriktningen, orutin och inget jag är jätte orolig för eftersom att hon visar tydligt att hon gått bort sig och arbetar sig tillbaka till spåret.
12:00 var nästa kafferep inbokat, Byträsk och nybakad vetelängd och kubbar till kaffet, sen var det bara ett litet stopp i Vännes och plocka upp en lek kompis till bröderna Bus.
Väl hemma tog jag Fridas cykel och tog en tur till systeryster som hade Jock-främmande så hundarna och jag var lite sociala innan vi hojjade norrut vägen igen. 1.67 kilometer enkelväg mellan Storbäcken och Strömsnäs.
Med bara kaffe och lite vetebröd i magen kände jag av lite kaffedarr så vi startade grillen och bjöd till hamburgarfest, 12 hungriga gäster samlades i vår trädgård och avnöjt nygrillade hamburgare. Efter middag och vattenkrig gjorde sönerna, kusinen och vännen gjorde upp eld i bastun och tog sig en bastu innan gästen åkte hem igen.
Nu sitter jag i soffan och är tacksam över denna dag som snart har passerat...

Stressen som infinner sig

när jag inte lyckas trolla fram boende till Frida i Luleå.
 Jag var så naiv att jag i tio års tid trott att när och om mina barn vill gå gymnasiet i Luleå har jag varit förutsägbar och stått i bostadskö i tio år så det blir ju ingen match att få bostad till mina hjärtegryn, bara för att välja den bästa och billigaste lägenheten som Lulebo har att erbjuda, ack så jag bedrog mig!!! Ett kontakt hade jag möjlighet att få men det sket sig ju eftersom behovet inte var mitt, men nu har jag ett större behov eftersom JAG söker 100% arbete i Luleå, jobbar ju BARA deltid idagsläget. Det sista jag sökt på var ett rum i en villa, bra pris och bra område och i en källare, som Fridolina stormtrivs att bo i :) egentligen skulle det vara bättre om vi lyckas få tag i något privat eller i andra hand för våren 2016 ska Matilda också bli lulebo och då behövs en till lägenhet eller en trea...
 Men vad hjälper det att planera, vem vet om man ens lever våren 2016???

Igår var vi på byssturer, vi hann avverka Västra Nybyn och träffa lilla Ämper sedan vidare till Ytterlinningen och se på H's jobbarkompis och hans familjs nyinköpta hus, det var ett fint gårdsställe med stora ängar som angränsade till Djupträsket på vägen hem svängde vi in till Zandra och Maa's hus på "Holmen". De total renoverar också ett gammalt hus som stått tomt i flera år. Jag blir imponerad på dessa ungdomar som vågar satsa på vår hembygd, lägga ner tid och pengar för att bygga upp sitt drömhus på sin drömplats... Det är dessa ungdomar som får Överkalix att leva vidare, det gör mig glad!

 Många funderingar och hur, varför och om dyker upp i mina tankar.
Vi avslutar ens liv, ser till att samla ihop det som är lämnat för att återkomma till, men det kommer inte att återkommas till... Allt har ett slut men att slutet kommer så fort är ännu ofattbart!

Regn, Regn och åter regn

Juni blev årstidernas sämsta väder månad, en farbror i byn här brevid menade att 1953 var det en lika dålig sommar eller iallafall juni månad.
Vädret är kallt, blåsigt och nederbörd i olika styrkor, det blir många timmar inomhus just nu, så fort det regnar lite mindre är det jacka på och ut på studsmattan eller cykeln för att få sig en dos friskluft. Barnen har svårare att somna och jag undrar om det är för att de inte får utlopp för all sin energi de har i sina kroppar. Flickorna somnar med en duns på kvällen då de jobbar båda två, den äldre med jobbstart kl 05:00-05:30 och den andra kl 08:00.

 Funderar på att åka till Hamnfestivalen lördag till söndag, vädret skulle ju vara lite bättre och vi kanske skulle behöva få oss en lite resa från vardagen? Jag skulle vilja åka till Storforsen men det får vi ta en annan dag.

Vi säljer husvagnen det är en Sävsjö 612 gl från mitten av 80-talet, den har lite skavanker men är i bruksskick. Det hör till ett fint, ganska oanvänt förtält. Hör av er om ni är intresserade.
Min dröm om husvagn är lagd på hyllan, det är bara att sluta drömma, det är som flickorna säger, att det bara är jag som vill åka iväg på husvagnssemester.
Jag får ta upp denna dröm igen om ca 15 år då jag inte behöver försörja mina barn, och då köper jag en husbil, eller hur var det nu med att leva i nuet???

Vargen ylar i nattens skog

han vill men kan inte sova...
 Snart ger jag upp, jag har legat och vänt och vridit mig på min sida av sängen i snart två timmar, ögonen svider en aningens av trötthet men mitt psyke kan inte slappna av så pass att jag kan somna om. Nåja en natt med sämre sömn gör ingen större skada.
Tisdag idag och jag har gjort en grovplaneringen för dagen, som består av återvinning, barn, matlagning och lite saker som jag verkligen borde göra, men som jag inte fått gjort. Hälsa på vänner och svägerskan sen skulle jag verkligen behöva träna hund, men det skjuts på framtiden och har gjort det den senaste veckan.
Det är som om inget någonsin kommer att bli sig likt...
Sommaren 2013 kommer i repris fast den här gången känns det nästan ännu värre och ännu mer ofattbart... Eller går det att jämföra, nä så klart inte!!! Ändå gör man det emellanåt, fast det egentligen är omöjligt eftersom det inte går att förstå.
Det känns så jävla orättvist!!! Två barn och en ung sambo blev ensam kvar, Varför???

Sorgens tid...

Morgondagen är okänd för oss alla
vi är främlingar för varje minut.
Vi planerar men vi vet så oändligt lite
om hur nästa drag i livets spel ser ut.
Vi vet inget om vad som finns där framme
allt stannar i aningens tambur ❤️ ❤️ ❤️


Ibland liksom hejdar sig tiden för ett slag
och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer ❤️ ❤️ ❤️

Alla mina tankar är hos min fina syster och hennes två underbara pojkar ❤️

Glad Midsommar

Glad midsommar

Ytterligare ett år har passerat och vi har midsommarafton idag, i morse hade vi lite varmare så jag kunde dricka morgonkaffet på bron, det kändes underbart. Matilda hjälpte mig att göra en rulltårta som jag har dekorerat med jordgubbar och grädde, den smakade ljuvligt till kaffet. 

Flickorna har "krigsmålat" sig inför kvällens aktiviteter, pojkarna åkte till bilutställningen med farmor och jag har bara tagit det lugnt, ska inte iväg på bilutställning eller öltält jag ska bara vara idag, för det är skönast. Frida ska hem vid sju så då ska sönerna och jag ta finbilen och ta oss några ragg åka upp på graven innan vi åker hem till skogen igen.

 Hundarna ska få sig en lång skogspromenad innan, tyvärr har myggen kommit som över natten exploderade alla myggägg och nu är de här för att plåga oss hela sommaren... Jag hatar verkligen alla mygg, hoppas vår nya myggmaskin kommer att göra nytta så vi slipper några av dem iallafall.

Glad midsommar och var rädd om er i helgen.

8 arbetsdagar kvar

snart eller omedvetet har nedräkningen till årets semester börjat, åtta pass kvar den 3 juli smäller det, men jag ska höra med Stina om hon kan byta ett pass med mig för jag behöver vara pigg och glad och körklar den 3 juli för då startar sönerna och jag vår semester, vi ska bila ner till Västerås och gå på "träffen" på Power Big Meet, eller bara på lördagen då är de öppet till 18:00, sen åker vi till Karlstad och bor på Scandic Winn en natt, sen är lyxen slut och STF-vandrarhem väntar.
 Stockholm har vi inte riktigt beslutat oss för hur vi ska göra, kanske vi drar ner på semestern och åka hem och jobba med allt som måste göras?! Jag vet att vi brukar få akut hemlängtan packa ihop och dra hem :)

 Midsommar....
Bilutställning som Ratpack anordnar, men som jag dissar. Jag funderar på att gå upp på Laxforsberget med barnen, ta med matsäck och ha det mysigt i skogen. Tvivlar på att gossarna vill komma med mig om jag säger att det bilutställning.

Skolavslutning och teoriprov - check

"Sommar sommar och sol, havet och vinden och doft av kaprifol"...
(jag har alltid undrat hur kaprifol luktar och vad det egentligen är för något?)
Men sommaren lyser ännu med sin frånvaro, idag 16 juni är det moln och en kall hård vind som går igenom märg och ben. Jag är glad att jag inte har min semester nu och tycker synd om de som har sin nu. Hur det än är so vill man ju ha värme på sin sommarsemester. Nästa år har jag första perioden semester och nu är mina latmansdagar slut, Lucas blir 8 år i augusti så från och med nästa år är det bara fyra veckors semester bundet till de perioder som finns... Det känns lite trist, men jag brukar bara ha fyra veckor ändå, men jag gillar inte första perioden. Men jag har haft en plan, så under tre år har jag sparat semesterdagar så nu har jag 39 sparade semesterdagar, nästa år när jag har första perioden så tar jag semester efter andra perioden i augusti.

 Skolavslutningen gick bra, Frida höjde några betyg och i och med det säkrade hon sitt gymnasieval, vi fortsätter med lägenhetsjakten och hoppas och tror att det har löst sig till skolstarten.
Matilda klarade sitt tunga andra år på gymnasiet, i julas och till sportlovet såg det nattsvart ut, men flytten till Kalix och lite mer jävla annamaa gjorde att kurserna klarades och ett tredje och sista år väntar Matilda på Furuhedsskolan.
Båda två ha fått sommarjobb, Matilda byter banan efter tre år inom handels till städerska och Frida har fått via kommunen tre veckors jobb på förskolan.
Teoriprovet klarade Matilda igår så nu är det bara körprovet kvar att göra sen har hon fått nya vingar att flyga med, en stor frihet att ha körkort och en bil att köra runt med, bilen har hon fått av moster och Mattias, lite småfix och en besiktning så är det bara att tanka och köra.

Annars.... ja annars händer det en hel del och det ena värre än det andra, men det är något vi får ta en annan gång. Vi har alla våra ryggsäckar att bära, den ena lättare just för stunden och den andra tyngre just nu. Vissa sätter lätt på sig den berömda "offerkoftan" vissa andra gör allt för att bränna upp den, men så är det med människor, vi är alla olika!!!

Sverige utställningen

Det var länge sen jag sprang vänstervarv med långöronen men idag var det dags att damma av sig kavajen eller det var bara en kofta denna gång.
 I måndags genomgick Holly en rejäl genomgång av pälsen, hon blev så fin och jag 700 kronor fattigare, det är det som är det tråkiga med att ställa ut springer spaniel, att jag måste åka så långt eller minst 10 mil och sen betala minst 500 kronor för själva klippningen, om jag inte går var sjätte vecka till byns hundfrisör? men det kostar också 500 kronor men jag skulle slippa milen.
Jag har saknat utställningen, det var så roligt när vi var iväg med Esko, han var så rolig att visa då han trivdes som fisken i vattnet.



 Holly skötte sig bra, var tyst och lugn i buren och hade focus i ringen, tyvärr lite otålig när jag skulle ställa upp henne, flyttade tillbaka bakbenet och hade svårt att stå still länge, men med tanke på att det är första utställningen för henne är jag nöjd. Vi blev BIS men Hp och en plats i finalen där klarade vi första gallringen med till andra fick vi inte vara med nå längre.
 Hollys kritik:
"Tilltalande helhet, utmärkta proportioner, vackert huvud, fina ögon och öron. Mycket bra hals och överlinje. Rör sig bra fram och bak, väl från sidan. Kunde ha längre steg fram. Bra päls". Domare Ann Carlström
Steget... det berömda steget som ofta är den vinstrika ingrediensen, den måste vi finslipa på, Holly går väldigt lätt över i galopp så nu är det travträning som gäller.
 Sen ska jag se var det finns någon utställning, vill ta någon inoffare och kanske Överkalix utställningen i augusti? Eller då jobbar jag nog.
 Tyvärr har jag inte en enda "ringbild". Men detta är inte sista gången vi springer vänstervarv :)

Matilda 18 år

Vart tar åren vägen??

18 år, min underbara Matilda blir myndig, hon är nu på god väg att bli vuxen. Vilken resa vi har haft ihop. Jag önskar jag kunde ge henne paket fyllda med tro, hopp och kärlek, istället får hon körkort och en jacka, lagomt materiellt :)

 Jag har ännu lite svårt att förstå att hon är 18 år, eftersom jag tycker att det nyss det var jag som var 18 år eller iallafall 25 år, åren bara rusar förbi och jag hinner inte med...

Skulle nästan vilja uppfinna ett stoppur, men det vill nog inte barnen, de längtar att bli vuxen bestämma över sig själva och göra vad de vill, för det är det de är att bli 18 år :)

Pussa och krama era barn lite extra idag för de blir snart stora och vuxna och då blir det inte riktigt samma. Vi, mor och barn, blir på samma villkor, jämnställda. Jag kan inte riktigt förklara hur jag menar???

SÖF

M90 färgen

Då var det dags för årets andra övning, SÖF, denna gång blev det lite speciellt eftersom vi i 112:e kompaniet saknar hundbefäl och "de" hade inte fått tag i någon till oss. I och med det fick vi klara oss själva en hel del, men som välstrukturerade ansvarsfulla soldater som vi är la vi upp en plan på övningar vi skulle göra under helgen, men vi hann även "prova" på andra saker :)

Gina och mamma Phira

Dessa två har hängt gäng hela helgen utan tjafs eller bråk, det är finfina hundar som ska försvara vår byggd om Ryssen kommer eller vara till undsättning när/om någon går vilse i skogen.

 Torsdag gick vi igenom eftersök, ritade upp på kartor hur man praktiskt ska lägga upp skallgången, hur man tänker i förhållande till vegetation, manskap och vind. 

 Vi fick också vara med bandvagnsförarna och lasta bandvagn på bästa sätt efter en ritning, väldigt genomtänkt, denna ritning skulle vi haft tillgång till i februari när vi skulle ut och försvara gränsen mot Finland. Jag vågar inte lägga upp bilden från denna övning, vill ju inte att fiender ska veta vilken vagn vi är i!!! :)

Fredag morgon fick vi hänga med mc-ordinansen, vi fick tyvärr inte köra motorcykel utan förmiddagen gick åt till att lära oss radion och radiospråket, "AdamBertil till BertilAdam". Till lunch var hjärnan överhettad av detta språk så vi fick övergå till hundtjänst :)

Efter lunch gick vi ut ett spår, 800 meter på Halljärv, en fredag, det var korkat gjort av oss!!! 

Klockan hann bli vid 15:00 när vi väl skulle gå spåret och då hade vi både ljud, vind och spår i spåret. Gina gick rövdåligt i början men det visade ju att hon hade "ljud" på en löpare som kom offroad, jag såg aldrig Tuula med Petra hann skymta hennes ryggtavla, sen hade jag David.F swischandes förbi alldeles vid spårslutet, så mitt i spåret gjorde vi en stillasittande markering och efter han passerat hade Gina svårt att ta upp spåret igen som var i ett sandtag, det var ett enda virrvarr så jag kopplade lös henne och gick i riktning mot spårslutet och lär henne "söka" sig till slutet.

När vi satt och utvärderade spåret får hundarna en till fin ljudmarkering så vi satte oss i "pass på" ställning och helt plötsligt kommer en kommunalare på friskvård ut genom skogen, duktiga hundar! Vi frågar mannen om vi kan släppa hundarna när han kommit upp för halva backen för lite puschning i backen men han nekar vår hjälp men säger att det kommer snart en till kommunalare som vi kan ta istället så vi ställer upp hundarna i fast bevakning och väntar, tyvärr blir Gina lite ivrig och röjjer oss med två skall, tur att det inte var Ryssen utan bara en joggare som kom... detta måste jag ha i åtanke V33 när det blir en "riktig" övning i G-udden. 

 Efter spårskogen stod det lydnad och skott på schemat, men vi var inte ensam på klubben så vi gjorde kväll lite tidigare på fredag.

Sjukvård på lördag morgon, en snabb utbildning i avstrypande förband innan vi fick gå över till förrådsgubbarna och vi inventerade ett oanvänt hundtält som bara hade en kort tid inom försvaret, vi kan nog förstå varför när vi såg tältet i sin helhet,

                

Efter "förläggningstjänsten" åkte vi och la spår igen, dock inte på Halljärv denna gång. Spåret blev 600 meter och innehöll en tillbakagång och lite myrmark som avslutades med torrhed, Gina spårade bra, men tog inte första pinnen och blir trött eller slarvig i slutet av spåret??? En liten nöt för mig att knäcka. Efter spåret gjorde vi vindmarkering till Phira och ljudmarkering till Gina, det gick väldans bra, 17:30 var det dags för trerättersmiddag för Hemvärnet fyller 75 år, vi var lite sena så klart med vi kom precis till förrätten.

Söndag var det kompetensprovet för AK4 så vi hundförare roade oss med uppletande och material lega, innan lunch hann Gina och jag med en offroad tur på ett berg.

Lunchen intogs på skjutbanan och hundarna fick träna passivitet i samband med skott, vilket är väldigt viktigt för vi vill inte ha skottpositiva hundar. För våra hundar lär sig snabbt att det händer något roligt då skottet nyss gått av, därför är det viktigt att få hundarna att inte förvänta sig något i samband med skott.

Passivitetsträning för både hund o förare 

Det var den övningen och nu är mitt kontrakt slutfört, men jag ska hoppa på en övning med 111, för att få möjligheten att träna med ett hundbefäl, denna övning var väldigt simpel då vi fick sova hemma och hade lagt upp allt själva. Jag ser fram emot att åka en gång till, det känns som om jag är väldigt "grön" och vill lära mig så mycket jag bara kan och får. 

Sommarvädret 2015

"Urban, Wilhelmina och Blenda så skola sommaren lända"...

 Iallafall enligt "Bondepraktikan", så hur tolkar vi dessa tre dagar som har passerat?
Strålande sol juni, juli och augusti, så vill jag att sommaren ska bli!
Jag har bokat boende för vår Sverigeresa i sommar, eller iallafall i Sunne, det blev på ett STF-vandrarhem, som kostade 600 kr/natt för ett familjerum för 4 personer.

.

 

I Stockholm vet jag har inte riktigt var vi ska bo, tanken är att vara där i två nätter, coophotellpremie har ju bra erbjudande för familjerum, vet inte om flickorna kommer ner till Stockholm och joinar oss. Norweigan hade bra priser till Stockholm men sämre priser tillbaka, men då kan man ju boka med SAS de har ju ungdomspriser. Vi får se hur det blir med det.

 Frida har det bra i England, lite hemlängtan tror jag. Jag har då Fridalängtan iallafall :)

Vi fortsätter leta lägenheter i Luleå, via blocket och privata aktörer, men det går lite mindre bra, rent utsagt har vi inget napp än så länge, men nog löser det sig.

Grönkläderna är packade, imorgon har vi övning, under fyra dagar ska vi försöka hitta "Ryssen" i den stora skogen, vi har lite lyxigare denna gång, mindre snö och vi får sova hemma om vi vill :)

Enligt Klart.se "ska" det spricka upp till imorgon kväll, hoppas det inte blir regn hela helgen iallafall. 

Det kommer att vara en övning med skytte i focus, det blir mycket skotträning för Gina och eftersom vi inte har tillgång till Hundbefäl får vi nog roa oss själva lite denna helg, så målet är att få träna spår och spårupptag, genomsök, Ljud och vind markeringar och så passivitet och arbete i samband med skott. Sen vill jag också prova skjuta lite stora vapen :)

Regn och Rusk

Regnet det bara faller ner...
Hur mycket regn finns det egentligen? Vår ojämna geggiga gräsmatta fylls upp med små sjöar runtom på gården. Så fort hundarna varit ute på gården kommer en "svag" lukt av blöt hund, men vad gör väl det när det finns Ikeas doftljus?!
 Jag har jobbarhelg så egentligen är ju detta det perfekta sovvädret men jag har lite svårt att sova just nu, jag måste sluta dricka kaffe kl 04:00, det måste ha med det att göra, sen ska jag inte dricka så mycket vatten efter 24:00, det är som på krogen barstopp från 24:00 :)
 Det är för lite att sova 07:45-11:30 jag vet att det kommer igen och jag blir dödstrött. Det är som om hjärnan vaddas in i bomull och jag fattar inte vad som sägs, glömmer bort allt som ska göras och är allmänt väldigt flummig människa att ha i sin närhet. Så imorgonbitti skippar jag kaffe, jag får inte dricka kaffet som smakar så underbart gott just precis då när man är lite trött och morgonrusningen startar, jag får inte för det är inte värt det!

 Tanken med dagen var ju 2 km joggingtur, men vädret gör att jag drar på det, jag ätit frukost och sitter och väntar på att regnet ska ge sig lite iallafall. Men innan middagen blir det iallafall, har funderat om jag skulle springa en liten "rund" slinga, jag avskyr att springa fram och tillbaka efter samma väg, det är så himla tråkigt. Jag har hittat ett par skor jag skulle vilja köpa, det är som en slags "terräng-sko".

Salomon speedcross 

 Ett klick bort och ett väldigt bra pris hittade jag på av alla närbutiker.

"Bara för att jag är värt det"...

Dags att rycka upp sig

"Det löser sig sa han som sket i vasken"

"Det är bara att bryta ihop och komma igen"

"It ain´t over till the fat lady sing"

Nu klär pojkarna och jag på oss och går ut i skogen, stövlar på och så följer vi den överfulla Storbäcken upp i berget, det är livskvalité som inte Äckel Lulebo kan ta ifrån mig!!!

 Imorgon fyller systeryster år så då blir det tårta i Strömsnäs, mumsfillibabba.

Jag menar lyckades jag trolla fram en skit fin etta i Kalix på en vecka borde väl en etta i Luleå på två månader vara lätt som en plätt?

"Nå då kör vi"

Jenny jag saknar din blogg och dina fina energifyllda foton!

Lulebo

För tio år sen ställde jag mig i Lulebos bostadskö, det är kostnadsfritt och man får poäng för varje dag man står, så min poäng är 3618. Jag ställde mig i kö så jag skulle ha möjlighet att hyra en etta till barnen OM de vill gå gymnasiet i Luleå, alla Fridas val är i Luleå och det största frågetecknet är om hon ska komma in, trodde jag. För bostad skulle ju inte vara något problem eftersom jag stått i bostadskö så länge.
 Lyckan var total när vi låg trea för att få en etta på Tunastigen 82, på 42 kvm och en hyra på 2850 kronor, allt kändes väldigt lovande. Tills lägenhetsuthyrningen ringde igår och sa att vi nu stod på tur eftersom de två före oss tackat nej till erbjudandet, men vad är syftet med lägenheten???
 "Min dotter har kommit in på gymnasiet så vi ska flytta till Luleå"
Detta blev mitt fall! Kvinnan bad sin kollega ringa upp efter lunch för det var andra regler vid övernattningslägenheter??? Jag började förstå att detta lät inte bra!
Vid två ringde kollegan från lägenhetsuthyrningen och attityden var väldigt benhård. Jag blir nekad att teckna hyresavtal på denna lägenheten eftersom det inte är för mitt behov, utan min 15-åriga dotter, jo men min dotters behov är ju mitt behov tills hon är 18 år iallafall, nä inte enligt Lulebo, då ska Fridas behov täckas av hennes egna kötid hos dem, alltså hon har fått stå i kö från 15 år så Frida har 48 dagar i kötid, enligt Luleåbo måste man vara 18 år för att teckna hyresavtal och en stabil ekonomi...
 För att jag ska få teckna avtal behöver jag uppvisa varför jag har ett behov av en lägenhet i Luleå, det kunde vara ett arbetsintyg som ska lämnas in senast på torsdag.
Kvinnan på lägenhetsuthyrningen var bland det värsta jag behövt tala med det enda hon kunde säga var att det var deras rutiner, men får man teckna avtal när man är under 18 år?
Ska jag inte få ha en lägenhet i Luleå, fast jag bara nyttjar den när jag är ledig? Är inte mitt barn mitt ansvar? Jag blev så himla besviken så det var som om något bara slog bort mina ben, jag tappade fotfästet helt, varför ska det bara tjorva? Nu står vi på ruta ett och jag måste försöka trolla fram en billig etta i Luleå på mindre än tre månader...
 Livet gick ner i moll.

16 maj 2015

Lördag och ledig, vi har tagit det ganska lugnt idag.
Matilda hade sin tredje körlektion i Övertorneå, förutom resan dit har jag bara varit hemma.
Henrik och pojkarna är i Kalix och hjälper släkten så jag har passat på att räfsat nordöstra sidan av gården. Av en händelse blev jag bjuden på middag av systeryster och efter det dammande jag av mig träningsvästen och började med inlärningen på "uppletande" med min fantastiska hund. Efter coaching av min kennelmamma gjorde /vallade jag en "korridor" som var 30 meter djup och fem meter bred längst ner/in i korridoren (skogen) la jag Ginas älsklingsboll. Gina hade fint driv ut, kollade igenom spåret runt korridoren och in och ströletade lite, efter ca fyra minuter hittade hon bollen och snabbt tillbaka till mig, där lekte vi med bollen, andra skicket gick mer rakt ut på bollen, jag lämnade den på samma ställe igen och gick sicksack ut ur korridoren/rutan.
När jag fått fem fina raka skick ut och snabba avlämningar bytte jag ut favvobollen mot en kamprulle, nu fick jag mer letande och inte alls lika fina avlämningar, hon tog kamprullen och sprang 1/3 av sträckan tillbaka till mig då släppte hon "rullen"???
Då fick jag klia mig lite i huvudet och gjorde om det och en tvekande Gina kom tillbaka till mig med den fina farten till avlämningen var borta. Då tog jag fram favvobollen och hade den som belöning när hon kom tillbaka och hipsvips var farten tillbaka :)
Lydnadspasset fick innehålla kryp som går i 190 och blir snett, men efter att vi hade kört uppletandet i ca 20 minuter fick jag ner tempot i krypet men hon vill på att krypa ur position, baken blir utåt och hela hon blir sned, detta beror på att henne position är så även vid fria följet och förstärks även i krypet. Sen körde jag inkallning med ställande vilket sitter som smäck med synlig bakåtbelöning, vet inte hur/när jag ska ta bort belöningen?
 Vårt mindre starka kort i lydnaden är tyvärr apporteringen som i denna klass är med en tung apportbock.

Nu har ett 900 meters spår med mycket ängsmark legat i 60 minuter så det är dags att ta sig an det, detta blir årets första spår, få se om jag gjorde det för svårt, det ligger sex pinnar och ett slut.

En härlig lördag har jag haft :)

Arbetsplatsträff och avslutningsmiddag

och information från tjänstemännen...
Allt styrs av pengar och Överkalix har inte en bra ekonomi så om den ena indragningen stoppas vet vi att vi måste sparas på annat håll. Få se om det blir vikariestopp, omkonstulation av något annat boende eller uppsägningar av personal den som lever får se. Jag är än en gång glad att jag jobbar på natten och vi fick klara direktiv att från och med den 21 september 2015 kommer vi att bli fyra baspersonal och sjuksköterska kommer att vara akutjourhavande sjuksköterska, min sysselsättningsgrad kommer inte att påverkas av omorganisationen.
 Några kort i skjortärmen hade våra tjänstemän som fick många av oss att hajja till...

 Ulrika har varit förbi mig på förmiddagen, kaffe ute i solsken och hopp om sommaren infann sig, Ullis är så fin, en vän man pratar om livet med. Jag skulle behöva lite av hennes sinneslag.
 Hon är en av de vänner som jag vet att det vi talar om stannar där hos henne och jag hoppas att hon känner likadant.

 Nu ska Frida och jag göra oss klara för "Niornas avslutningsmiddag", det ska bli så roligt. Min fina Fridolina går ut grundskolan, var tar tiden vägen?
Om några veckor bor hon inte heller här med mig, jag får bara se henne på helgerna och då får jag konkurrera med många andra människor om hennes sällskap, min lilla flicka <3
Enligt Lucas beräkning är det 20 skoladagar kvar till sommarlovet, helt fantastiskt.

Nystart

Leva Livet - kom så ska vi leva .

Snön är nästan borta och jag har börjat räfsa det är nu jag inser skillnaden mellan att ha en tomt och en gård, jag har börjat i veckan och tror att jag bara har räfsat 10 %.  Jag har även funderat på hur många löv finns i en björk som vuxit i 40 år det måste vara miljoners miljoner. 

 Den här veckan har jag gått på långa promenader och fyllt på energiförrådet, hundarna har sinat i skogen, Matilda har tagit med sig Holly, första veckan gnällde, eller ylade Holly, det var lite klagomål och en av grannarna erbjöd sig dagrasta Holly medan Matilda var på skolan och hade hel/lång dag. Det var ju verkligen snällt! Mamma som på kort tid fick ta bort två av sina hundar tyckte att gulingen blev så ensam och hemma hos oss blev Yenna väldigt nedtryckt av de andra hundarna så på prov flyttade Yenna till mamma och Rudi och hittills går det väldans bra, mamma tog även Yenna till bya frissan och klippte en väldigt härlig sommarfrisyr på min fina utställningsstjärna.

 Nu börjar Fridas intensiva sista tid på Strandskolan, nationellaprover börjar vara gjorda och avslutningsmiddagen är på måndag, fjällen papper är ifyllda och utrustningen och undertecknade alla papper som ska med på språkresan i en mapp. Nu är Strandskolan snart ett minne blott, jag kommer ännu ihåg min avslutningsvecka på Strandskolan.

 Vi har anmält intresse på två ettor, den ena är vi tredje reserv på och den andra vet vi ännu inte hur vi ligger till. Tyvärr var den ena på markplan och det känns mindre bra.

Lördag idag och imorgon hoppas jag på bättre väder så jag kan fortsätta räfsa min stora gård :). 

Hjulet snurrar men hamstern är död...

Jag lever, vi har varit på två weekend semesterar till vinerskrud, jag älskar vintern men börjar se fram emot våren.
Oroar mig för framtiden, men den kommer vare sig man vill eller inte.
Gör som min vän Jenny Loggar Ut i alla fall just nu.

Lovet är slut

Imorgon är det skola igen. Lovet har gått i lugnets tecken, vi har bara varit till Luleå en shopping tur med grabbarna, de har vuxit ur en storlek så det var bara att köpa några nya byxor och tröjor åt dem var. Frida gjorde sitt pass inför hennes kommande språkresa, en vecka i England och Brighton väntar henne och några av hennes klasskompisar, jag tror att det är 14 stycken som ska med, så tyvärr är det ganska många som väljer att inte komma med.. Denna resa är jobbat ihop till och vi har månadsparat 200 kronor per månaden i nästan tre år hittills har hon fått ihop cirka 13000 kronor. Det blir ju inte så stor kostnad i och med att vi jobbat ihop hela resan och en del fickpengar också. När Matilda pratar om sin tyskaresa är det något hon kommer ihåg med glädje, en resa med några av klasskompisarna i ett främmande land och med ett språk de behärskar litegrann, lycka!
Apropå Frida blev det ett hallåande i samband med hennes iup-samtal, bra men samtidigt lite jobbigt att dra igång det här igen, nu väntar möten, klagomålshantering och samtal med politiker, tjänstemän och personal. Allt detta som Frida inte ville ha igång, men nu är stenen i rullning och det är bara att köra på. Ibland skulle jag vilja att jag bara kunde hålla käften, bara förlika mig i hur det är och acceptera att det blir fel ibland...

 Sitter och funderar hur jag ska förhålla mig till allt detta som händer på mitt jobb...
Agera eller bara göra mitt jobb och inte se utanför skyddslapparna?
Imorgon ska jag och mina "nattare" träffa en konsult på grund av den dåliga psykosociala arbetsmiljön på Brännagården. Denna anmälan var jag inte riktigt beredd på men det är så när man jobbar natt det är så mycket vi "missar", sånt vi inte riktigt hänger med i, ett exempel är att "alla" ville förskjuta semesterperioderna??? WHAT?!?!
Det var inlämnat ett önskemål från personalen till tjänstemännen att personalen önskade skjuta på sin semester en vecka från och med i år??? Det gick inte att genomföra på grund av dålig framförhållning och det tackar jag för!

 Missy brådas och det är nog det äckligaste jag sett! Hur hon håller på att bjuda ut sig till allt och alla, stackars Holly hon förstår inte den nya "leken" Missy bjuder upp till. Oscar den stackaren trodde Missy skadat benen då hon la sig platt på golvet med böjda bakben samtidigt som hon jamade konstigt. Det är inte lätt att vara barn i en familj med djur, samma är det när tikarna löper och sätter på varandra på köksgolvet...

 På onsdag drar vi iväg, Björkliden och underbara fjällen. Skotrarna är fixade och ledighets ansökan inlämnad, åh så jag längtar!!!

Jag, eller Vi hann

Början av denna vecka gick åt till att oja mig och stressa upp mig om Föreningsgatan 3, hur skulle jag hinna packa, köra saker till Kalix, packa och tömma lgh och få allt överblivet till systeryster samtidigt som min bättre hälft var i Malmö på utbildning från tisdag till sent på torsdag. Redan på tisdag sket det sig då Lucas skadade sig på skolan, inget allvarligt MEN besök på hälsocentralen och årets första VAB, stressade iväg till Kalix för att låsa upp M´s lgh och med Peggan full men kläder och saker, en mobil fartkamera stod på ett olämpligt ställe och framtiden för utvisa hur fattig jag kommer att bli, onsdagen gick åt att gruva sig för att hinna med allt och ingenting blev egentligt gjort, torsdag Lucas hemma med nackspärr, men ett besök på hälsocentralen för att kolla upp så det inte hade med den första skadan att göra, snabbt och packa på föreningsgatan innan Oscar ringer att han ramlat in i en stolpe och känner sig yr och konstig, sambon skickar en bild på gröna gräsmattor medan jag känner stressen ånga på och humöret sjunker i botten... hur i helvete ska jag hinna???



Fredag förmiddag och puls på 249

 Släpet bokat, åker till föreningsgatan från morgonen på fredag, skulle egentligen behöva vila eftersom det väntas helgjobb, 30 timmar, men allt måste vara packat till 16:15 så det bara är att bära allt i släpet och Peggan hunner jag fylla  med "Kalix-sakerna" innan 16, samtal med Strandskolan kommer emellan och lunch med flickorna ¨på Sang´s. Klockan 16:30 är hela lägenheten tömd och allt är på/i släpet som ska till Strömsnäs. Fatta vi hann?! två starka killar och tre minst lika starka tjejer :)
 Pust så underbart! Att sen städpatrullen kom till undsättning på söndag gjorde allt helt perfekt för nu är det snart måndag och lägenheten på föreningsgatan är redo att kontrolleras och besiktas, fy fan vad jag är bra, och min underbara familj som än en gång släppt allt för att hjälpa mig och göra detta!!!
 Jag är så nöjd! Tänk bara att måndag, tisdag och onsdag gick åt att gruva mig för vad komma skall då det gick så bra när bollen väl blev i gungning?!

Jag ser ett slut och puls på 63

 Med detta i bakspegeln är det dags att kavla upp ärmarna och ta mig an källaren i Storbäcken som måste röjas och organiseras upp, var sak på sin plats!!!
Nå då kör vi :)....