Äntligen dags för skogskidor

Med hjärnan full med tankar och sinnet betungat med bekymmer kom jag mig äntligen ut i skogen med Matildas gamla skidor från högstadiet. Helt underbart, nästan två timmar var ute i skogen, total tystnad förutom våra egna ljud och helt ensam, några skogsfåglar flög upp runt oss och vi såg spår från renar. Vi kunde behålla ordning och reda i hundledet, inget gorm bland mina och Matildas tikar.
Detta är sinnesfrid på maxnivå.

Igår hann vi också ut på en dryg timmes tur, jag kunde åka korta Norskölsrundan men mörkret hann ifatt oss. Vädret var inte lika bra, rimfrosten från skogens träd hade ramlar av och vi hade ett regn dis med oss, men ack så härligt iallafall. Riktigt nöjda hundar, det tar på dem att springa runt i snön för idagsläget är det inte så vältrampade skoterspår vi färdas efter, ofta är det helt offroad och det liknar med en skidpromenad än skidåkning. En av bästa årstiderna att bo och leva i skogen...