******

"Linda, det finns alltid någon som har det värre än dig"...
Mina föräldrars ord ploppar alltid då och då upp i mitt medvetna, nu har jag ett munsår lika stort som den nya regionen "Norrland" och det är rött, svullet och hemskt, MEN.... det hade varit värre att ha en vårtklase på hakan, psoriasis i hela ansiktet eller riktigt besvärlig acne, det hade varit värre för detta äckliga munsår försvinner ju på mindre än en vecka så egentligen är det inget att gnälla över...
Det gnälls en hel del i vår värld, om saker som för mig verkat obetydliga men för andra är av stor betydelse, "Alla är vi olika".
 Jag var på promenad efter en upplogad skogsväg, Furubergsvägen, för några dagar sedan och fotade en bild på en lång raksträcka, den bilden fick symbolisera mitt liv just nu. När jag var framme vid bilen igen kände jag: "fy fan vilken tråkig promenad detta blev" och då kom tanken på livet igen, det känns ut lite tråkigt just nu, långtråkigt som en del filmer blir då handlingen som dör ut. Det har varit lite mycket sista tiden och egentligen skulle denna raksträcka behöva kännas välbehövlig, men det känns trist. Nu kom jag in på gnäll om mitt ointressanta liv, det finns flera som skulle göra mycket för att ha det lite tråkigt.


 Jag ska ju få åka på utbildning till Stockholm med jobbet - Palliativa registret.
Trodde att det skulle handla om palliativ vård men det verkat handla om ett redskap för dokumentation i samband med palliativ vård. Nåja en utbildningsdag i Stockholm blir ju trevligt.
Appropå utbildning tar H steget att förverkliga en arbetsdröm, vi får se hur långt det räcker och vad framtiden har att erbjuda, men jag är jätte glad att han vågade hoppa på tåget som på något sjukt sätt kom precis i rättantid, ibland kan man ju råkas bli kvar på perrongen.


Vårvintern, en underbar årstid som tillbringas mycket utomhus i skogen.






Laxforsberget.