Maj, maj måne jag kan lura dig till Skåne

Vännerna åker på husmorssemester på fredag och jag blir kvar, det är lite ovanligt för jag brukar följa med. För att få suga på karamellen har jag varit med i chatten och sett deras planer för helgen i storstaden, de kommer att få det så roligt men det är de värda allesammans.
 Det har hänt många tragiska saker i vår lilla by, en pappa, son och bror förolyckades under Krisihimmelsfärds helgen , det var en kompis till Mattias. I helgen var det en dödsolycka på E10.an, en kille på 23 år som omkom. Det känns så himla onödigt att unga människor ska behöva dö, att avsluta livet i så unga år, man har ju så mycket kvar att ge och få vara med om. Jag hatar döden...
E10:an, hur många människoliv ska behövas offras innan man gör någonting åt den? "Dödens väg". Dessa tragiska händelser gör att jag börjar fundera och sakna, sakna det som en gång fanns som nu inte finns. Jag saknar min pappa så det gör ont, jag vill ha honom här och att han gör saker som pappor brukar göra. Jag vill inte att han ska vara där han är, jag vill att han ska vara här!!!
En av de som omkom var också pappa, hans son saknar nog sin pappa jätte jätte mycket.

 Men mitt psyke som inte är i balans och en massa jävla tjorv inom andra områden gör att jag är fruktansvärt less, less att medla, less att försvara, less att försöka förstå och förklara så nu skiter jag i det här. När en klubb eller förening blir till den grad då det mest är kompisar som driver den och det bara är handplockat folk som sitter på flera olika styrande stolar då måsten man lyfta blicken och ge sig av. Man kan inte driva föreningar för egen vinnings skull, det skapar inte någon utveckling för medlemmarna och föreningen är just medlemmarna och som styrande personer i en förening är man inte handplockad, man är förtroendevald och ska arbeta för andra än sig själv.
Jag fick en gång en pik att jag satt med i en "klubb med inbördes beundran", jag förstod inte alls vad personen menade, men nu några år senare och med lite mer förstånd i ryggsäcken förstår jag precis hur det uppfattades när man står på sidan om och kan se objektivt på saker och ting. Att försöka medla är ingen idé, man gör vad som är rätt och sen får de andra tolka det hur de vill.
 MEN DET ÄR INTE JAG SOM BLEV TAGEN MED HANDEN I KAKBURKEN,
inte den här gången iallafall...
En del vet vad jag menar, andra tror att de vet och de sista kommer att missuppfatta allt och det bjuder jag på.

Nu blir det lax och potatis till middag, jag ska balansera upp psyket och försöka lägga det här på hyllan, för det anses vara utagerat.