Matildas studentfirande är över och sommarjobbet har börjat, det var en intensiv vecka för min fina dotter och jag är så stolt att hon fixade sin gymnasieutbildning. Dessa tre åren har varit en segdragen kamp och det har sett tämligen mörkt ut stundtals, men hon krigade sig igenom dessa år och tackvare hennes skärpta hjärna fick hon helt godkända betyg, älskade unge.
Livet i Kalix är slutfört och den söta lägenheten på Valhallavägen är urstädad och väntar på nya hyresgäster, tyvärr lite krångliga sådana som inte vill betala för sig, så länge jag inte får 1700 kronor så lämnar jag inte ifrån mig några nycklar heller. Rätt ska vara rätt!!!
Idag var det pojkarnas tur att få sommarlov, egentligen är det bara de som har ett riktigt långt sommarlov, det är bara de som inte har något avlönat arbete under sin ledighet, inget annat än det som jag hittar på att de ska göra.
Det var ju till och med sol idag och shorts väder, farmor var inkallad som resurs då jag jobbat under natten och inte kunde vara med, jag tror det är första gången som jag missar en skolavslutning med "Den blomstertid nu kommer" i vår underbart vackra kyrka och de självklara bilderna på barnen utanför kyrkan intill de fina rönnarna. Nåja, barnen verkar nöjda och det har inte gått någon nöd på dem fast jag inte var med, värre är det nog för mig.
På torsdag är det Fridas tur att bli ledig, men hennes sommarjobb börjar redan på måndag så det blir ingen lång ledighet förrän om tre veckor, då får hon njuta av sommarlov och slappardagar.
Trots att sommar, sol och semester är i antågan har jag saker i min närvaro som stör mig, jag vet inte hur jag ska komma mig ifrån dessa saker, hur jag ska komma över saker och ting.
Jag vet sedan lång tid tillbaka att vissa saker kan man inte förändra, det är bara att finna sig i att det är som det är. Andra saker går att förändra men då krävs det att man lägger manken till och skapar förändringen själv, och de är de sakerna jag inte kan komma på om jag ska förändra eller sätta huvudet i sanden och bara göra det jag själv kan göra och leva med det.
Det sista sakerna gör att jag stör mig mer på det jag inte kan förändra...
Ringde faktiskt ett samtal häromkvällen då det kändes att nu kastar jag in handduken, ett samtal, men ingen fortsättning, inte just nu iallafall sen får vi se vad hösten har att erbjuda...
Nog med flummig text som få fattar, knappt ens jag själv förstår mina inlindade funderingar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar