Totalt utslagen, sängliggandes i 14 dagar och ingen ork att klara vardagen, Ambulansfärder till sjukhus, misstanke om hjärtinfarkt, stroke, kärlförträgningar och förslitningsskador pga tidigare kvinnorarbete och ingen styrketräning...
Jag har hatat sjukvården, men samtidigt sett guldkornen inom sjukvården och de är dessa krigare vi måste komma ihåg varje gången en mindre lämplig tomte kommer i ens väg. Sen tidigare erfarenheter vet jag att det är svårt för sjukvården att hitta felet när prover och tester inte ger någon fingervisning på vad det kan vara.
Nu ökar smittade av Corona igen, i vissa län till och med "drastiskt", så nu gäller det att göra vad man kan för att minska smittspridningen. Vi ställde in Luleåresan under Höst(läs)lovet och försöker komma ihåg att maniskt tvätta och sprita händerna samt hålla avstånd. Lucas dundrar på med hockeyn och där har man ju sett en stor risk för spridning, hur kan man förhindra det? Min största farhåga är att de ställer in all verksamhet inom hockey som i våras, men då måste man verkligen tänka till och göra allt som står i sin makt att inte föra smittan vidare. Lästa att Luleå Hockeys A-lag hade smitta i laget.
Idag har vi solsken så jag ska packa in hundarna och massa ved i volvon och köra iväg till någon skogsdunge och bara vara, det behöver jag just nu. och där borde det vara riskfritt för smittspridning. Det känns ut som om hamsterhjulet snurrar lite väl fort för mina korta ben, men som en klok kvinna en gång sa, "vem fan är inte lite trött ibland?!"...
Det är i de svåra tiderna vi ser vad människor går för och vilka som är redo att "offra" lite av sin egen tid för andra. Ibland svider det när jag inser att andra inte riktigt prioriterar samma som mig, men samtidigt måste jag påminna mig själv att vara ödmjuk och förstå att alla människor gör det de har förmågan att göra. Alla är vi olika...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar