Som man bäddar får man ligga

ska det verkligen vara så?!!
Tänk om jag kommer på att jag vill bädda om, hur gör man då?

Mobbning, det är någonting som finns överallt.
vuxenmobbning, bland skolbarnen i alla årskullar i alla stadium, idrottmobbning och i andra fritidsintressen.
Vi kan alla drabbas av mobbning när som helst i våra liv.
Varför kan vi inte få vara den vi är och bli respekterad över det, varför kan vi inte få våra barn att förstå att alla är olika?! Vi har rätt att vara olika, mångfald är positivt och väldigt givande...

Min förhoppning som mamma är att jag ska lära mina barn att respektera ALLA människor och när vi pratar om det så säger min mun i allafall att "alla är lika mycket värda och man får inte vara dum med någon", men vad säger mitt kroppsspråk och 100% ärligt, respekterar jag, Linda-Marie Eriksson alla människor?!

Jag hoppas att jag gör det och jag vill tro att mina barn vet att man inte ska behandla någon illa, men jag vet att det jag "predikar" om vid köksbordet hemma kan vara som bortblåst när jag inte är med och barnen är med sina kompisar.
Det enda vi kan göra och som vi måste göra är att prata med barnen om hur man är en bra kompis och att man måste våga stå emot grupptrycket, vilket inte är lätt då man är en osäker tonåring eller en pyrfärsk första års elev som äntligen får vara med de stor tuffa grabbarna...

Det är okunskapen som föder fördomarna.
Varför måste alla i en klass veta om varför inte Stina är med på den årliga cykelturen???
Måste man förnedra denna lilla Stina och berätta till alla i hennes klass att hon inte kan cykla fast hon är 10 år?! Då har ju plågandarna ännu en sak att vara elak om, för en tio-åring i Sverige ska kunna cykla...

"man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad"...