Idag har Flex fått somna in för gott...
Var till veterinären idag och de konstaterade stora förändringar på hans mjälte och lever, visst kunde en operation förlänga hans liv, men det var inget de kunde garantera...
Jag har alltid sagt att jag inte vill låta mina hundar lida eller vara begränsade i sitt hundliv och med det tog jag beslutet att avsluta hans liv :`(
Jag känner mig alldeles tom!!!
Huvudet värker och ögonen svider efter alla tårar som runnit.
Min älskade Flex <3
han som fick mig att börja med hundar igen, han som var den bästa All Around hund jag vet.
När jag köpte honom för nästan åtta år sen vill jag ha en trevlig hund med lite arbetslust, tänk att systrarna Öhman kunde leverera mig det <3
Nåja, han var inte alltid så himla rolig att tas med med han anpassade sig och visste vars hans gräns gick, med åren blev han himla tjuvsmart och kom undan med en hel del...
Sista året har han inte varit sig riktigt lik, det började med att han haltade ibland vid ansträngning, sen tjorvade hans öron mycket under ca tre år, sista tiden har han kräkts väldigt mycket och i omgångar varit väldigt uppsväld över buken och haft enorma urinmängder.
Hans ork har också blivit sämre och sämre.
Idag är det sorgens dag och vi tänder ljus och kommer ihåg en av våra bästa hundkompisar med glädje och värme.
Detta är det värsta en djurägare måste göra och det skrämmer mig att jag måste göra det fler gånger :/
Kram vännen. Fina gamla Flex.
SvaraRadera