63 kilometer i benen

Och rekord många skavsår runt mina fötter.
I två dagar har vi traskat runt i skogen runt Gammelstan och Arcus, tillsammans med 111:e HV. Tyvärr utan resultat, stundtals känns det hopplöst som att leta en nål i en höstack.
Gina jobbade i tre pass om dagen, förmiddag, eftermiddag och tidig kväll arbetstid mellan 08:00-20/00. Trots långa dagar har Gina kämpat på bra, vi har jobbat i stugområde så Gina har fått vindmarkeringar och några belöningar för att hålla uppe motivationen att hitta och visa människan i skogen.
Under dessa dagar har vi jobbat med skallgångskedja och Gina har gått i koppel, men det har gått bra, i Harrån gick hon som löshund. Det är skönt att se att hon fungerar både som lös- och patrullhund.
Dag 2 gick vi med flera hundar i skallgången och det fungerade också bra, min underbara stjärna!
Ofta ber Gruppcheferna oss hundförare om råd och tips om sökområden, sen finns det ju grchefer som kör helt sitt eget race och då försämras nog resultatet.
För att bibehålla Ginas förmåga att vilja hitta okända människor mitt i skogen behöver man träna, träna och träna. Så vi får se hur vi löser detta. I 112:e HV finns snart bara jag som hundförare, en har begärt förflyttning, en är redan förflyttad och den tredje är snart pensionär. Det känns ju lite tråkigt att vara själv utan hundbefäl iallafall när vi åker på övning.

I natt tjänstgör jag på mitt vanliga jobb, det känns bra. När jag ute på eftersök hör jag hur bra arbetsgivare jag har, de har aldrig nekat mig att åka på eftersök flera dagar efter varandra, de ordnar vikarier för mig utan gnäll.
 Egentligen hade jag tänkt ha en vilodag men jag längtar ut i skogen så det får bli en liten promenad med mina halvnya joggingskor i Gore-Tex 👍🏻.