Snart är hockeysäsongen slut, två borta matcher och två cuper återstår innan grabbarna kan lägga utrustningen på hyllan under sex månader. Denna säsong blev en bra säsong för båda sönerna, och för oss föräldrar blev den ju helt perfekt. Att kunna ha dem i samma lag utan att det är på bekostnad av någon av dem har varit väldigt bra och enkelt. Jag är lite orolig inför nästa säsong, hur det kommer att se ut med lag och i vilken kommun de kommer att spela. Tyvärr blir det väldigt svårt att ha dem spelandes i olika lag i olika kommuner, om fallet blir så och det gör mig orolig. Sport är väldigt viktigt och jag vill att mina barn ska ha alla förutsättningar som finns att de ska få utöva de idrotter de vill, men samtidigt är man inte mer än människa som måste jobba och det pusslet kan bli svårt att lägga. Men nu ska jag ju inte måla fan på väggen...



Observationer från läktarplats ang hockeyföräldrar gör mig lite mörkrädd.
Frågan är ju om jag saknar all självinsikt och att mitt beteende inte heller är önskvärt på läktaren, social medier eller IRL...