Unga människor får svåra sjukdomar, som startar en kamp för livet, andra plötsliga dödsfall då hjärtat bara slutar slå. Detta skapar tankar om livet och hur fruktansvärt oförutsägbart och skört det egentligen är. Jag känner med alla dessa människor som hamnar i dödens väntrum, ett slags vakuum där timmar känns som dygn och dygn som veckor. Inget blir någonsin sig likt...
Vissa händelser har gjort att jag blivit Blodgivare igen, det var 2004 jag lämnat blod sist och nu är det dags igen. Tyvärr har jag blivit för ofräsch, åldern har tagit ut sin rätt, så det är inte aktuellt att lämna stamceller längre.
Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och något alldeles oväntat sker.
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer....
Ingen kan göra allt men alla kan göra något
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar