tisdag 17 februari 2015

Kristallsjukan

Som en blixt från klar himmel blev jag helt utslagen i Persön.
Söndagen tillbringades i Sunderbyns ishall, hejade fram "Mini Blå Maskinen" till en tredje-fjärde plats i deras cup. Körde till Persön där jag kände att jag började känna mig åksjuk fast jag själv körde, det är ju lite konstigt, fick hålla mig i bilen när jag skulle byta plats. Min medicin för det mesta är att sova sig frisk så jag skyndade att somna i passagerar sätet, vaknade i Nilles och rörde huvudet och allt snurrade i ca 30 sekunder. Exakt samma känsla som för knappt 12 år sedan då jag låg i soffan på Pox och trodde att jag drabbats av en stroke = Kristallsjukan...
 Att ringa Brännagården 18:35 och meddela sjukfrånvaro är det värsta man måste göra, jag hade försökt ringa två vikarier mellan yrsel attackerna men utan framgång. Svängde förbi min privata sjuksköterska och kollade blodtrycket, uti fall att men det var okay 105/65. Väl hemma i skogen kröp jag hulkandes uppför trapporna till sovrummet och somnade med sönerna på varsin sida <3
Vaknade några gånger under natten med skräcken att behöva röra mig vilket i sin tur resulterade att när jag vaknade 14.5 timme senare var totalt stelbryten i hela kroppen.
Jag fick en tid hos doktorn och där konstaterades det jag egentligen visste, Kristallsjukan, men jag blev sjukskriven till 23 februari, fick recept på mediciner, rörelseschema som ska få kristallerna på plats och ett hörseltest då hörseln på höger öra är nedsatt. Idag är det betydligt bättre, jag kräks inte vid varje rörelse och jag är inte lika trött.
 När mitt förstånd inte fattar att det är dags att dra ner på tempot ser kroppen till att slå ut mig totalt, göra mig helt obrukbar med denna yrsel och illamånende. Jag hatar att kräkas, det är så jag gråter som ett litet barn varje gång jag måste tillbedja toalettgudarna.
Detta känns som om jag varit tokbakis i tre dagar utan att få ha varit på någon fest...

 Kommer nu Linda ha förståndet att dra ner på tempot? Förmodligen inte, men jag har iallafall sagt bort det här inom facket. Jag har lovat mig själv att inte jobba för alla andra om det inte på något sätt gynnar min älskade familj och det här med facket gynnar dem inte alls så då får det vara.
 Att sen två utbildningsdagar var satt på sportlovet då jag gjort mig extra ledig fick mig att förstå att facket skulle bli på bekostnad för barnen och det kan jag inte låta det göra.
Ni som gillar att döma undrar säkert hur Hemvärnet gynnar min familj? Jo det är faktiskt så att jag får 14 000 kronor skattefritt med att vara på övningarna och det är pengar som går in på familjens sparkonto, så de så! *pilutta-er*
Jag hoppas att jag är fit for fight till övningen annars känns det mest lite förgävest, trots att det kommer fler tåg kommer det att kännas som "där gick tåget och Gina och jag blev kvar på perrongen". Men den 23:dje är jag ju frisk och jobbar mina nätter för att åka och försvara gränsen på torsdag!

2 kommentarer:

  1. Å hej å hå, så illa det kan gå :( Sjuktillstånd är ju aldrig med i planeringen.
    Men du behövde nog en lite tankeställare. Fast hade väl inte behövt bli så kraftigt. Klokt av dig att tillslut lyssna på kroppen och prioritera :) Hoppas kristallerna ramlar på plats å en liiiite lugnare vardag infinner sig. Kram vännen. Kom ihåg att lyssna mer inåt till dig själv. Å pilutta dig till allt onödigt tyckande av andra ;)

    SvaraRadera
  2. Å vad jobbigt, nu måste du ta hand om dig!! Krya på dig och hemvärnet är ju även bra för det ger dig positiv energi & sånt gillar vi. Sköt om dig & krya på dig! Kram <3

    SvaraRadera