Klättrar på väggarna.

 Nu är karantän slut för oss, idag ska vi till Bränna för att jaga lite Pokémon och leverera jultidningar. Jocke och Sara har skottat fram en liten bana på isvägen som grabbarna vill testa, men vi har ju inte skridskorna hemma, så vi får testa den en annan gång, sen vet jag inte om en kall skridskoåkning är det bästa så här första dagen Oscar gör något? Jag är lite orolig för honom då han inte riktigt kommit igång med att äta, han har verkligen inte något extra att ta ifrån, utan tvärtom. Matilda och Johan har börjat sin hemresa, så ikväll är de hemma igen efter en härlig vecka på Teneriffa, de har haft bra väder hela veckan, men började få lite hemlängtan för någon dag sedan. Det är ju lite deras fel att min längtan efter utlandet slagit rot.

 Fullspäckat schema är det många som har i dessa dagar, det är som om man glömmer bort vad som är viktigt, man bara gasar på och tror att snart är allt klart så fort det är den 22 december så slutar tiden gå. Det är då vi bara kan vara och ta det lugnt, umgås med nära och kära men till saken hör att "allt" blir aldrig helt färdigt. Det går inte att göra bort allt för att bara vara för när julen kommer och man har jobbat arslet av sig i flera veckor, för handen på hjärtat, hur social är man då? När man är helt slut och barnen har jullov och pockar på ens fulla uppmärksamhet? Då blir schemat fyllt med aktiviteter som gynnar barnens ledighet.
Nu har bilen varit i motorvärmare i 1.5 timme så nu lämnar jag hemmet och drar till Bränna för att umgås med vänner.

Det går inte, sa Tvivlet. 
Det är farligt, sa Rädslan. 
Det är onödigt, sa Förnuftet. 
Prova ändå viskade hjärtat. <3