När man har haft det lite jobbigare, många tankar att reda ut och många i min närhet jag inte riktigt har förstått mig på tar det ett tag innan jag är på banan igen.
Ibland har jag svårt att leva efter
ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Jag kan inte påverka de som inte vill påverkas!!!
Att ha en tonåring i huset är bland det mest underbara som finns, men det gäller verkligen att vara skärpt och ha alla sinnen på helspänn och kunna läsa mellan raderna och alltid ligga steget före...
Samtidigt som det är roligt och underbart tar det energi, vissa perioder känner jag som om jag bara anklagar och misstror, men det sitter bara i rädslan att saker och ting ska gå åt helvete för min lilla flicka....
Vad är rätt och vad är fel? Vad är normalt och onormalt? Är gränser till för att suddas ut, om än bara en lite aning?
Min kloka mor sa alltid att bara "de" kan föra sig bland folk, då kan man ta lite tjafs på hemmaplan och det är nog lite så...
Jag har en utmaning till mig själv som kommer att tas i små steg, men det första under 2012 är att jag ska lära mig tacka nej till olika "uppdrag" och inte ställa upp för alla andra på bekostnad på mig själv eller min älskade familj!!!
Allt för ofta har jag gått in och "arbetat" för andra och när jag själv behöver hjälp eller avlösning finns ingen frivillig som ställer upp för mig!
Alla är ju inte så, men jag kan säga i förväg vilka det är och dem kommer jag att neka till.
"men vi e på gång vi e laddade vi e tända"...
// Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar