Måndag, tisdag

Måndagen kändes så tung, 10-20 stycken inom äldreomsorgen ska få lämna sina arbeten, avdelningar som är de små och trevliga ska läggas ner, alla gamla människor ska på "stora" avdelningar, stora avdelningar som hela Sverige försöker komma bort från, all forskning visar att dementa och äldre människor med större vårdbehov ska bo i små, hemlika miljöer även då de måste flytta till särskilda boenden. Vår senaste utbildning vi fått förmånen att gå via arbetet "värdgrundsutbildningen" känns med ett som ett hån, hur ska vi kunna jobba med värdegrund när vi inte kan påverka den yttre boende miljön ett endaste dugg eller när alla slags människor med tusen olika diagnoser ska samsas under samma tak? Socialtjänstlagen säger ett och plånboken något helt annat, det känns som om avståndet är flera hundra mil ifrån varandra. I samband med dessa indragningar kommer ovissheten för många människor, är det jag som har mindre år, är det min tur nu? Det känns skönt att få tillbringa arbetstimmarna på natten, det gör att man som personal kommer en bit från ovissheten och stämningen som kommer när någonting förändras till det sämre.

Jag har flera egna val, min rösträtt i valen, som jag personligen inte tror har så stor inverkan, jag tror att alla parter känner/tänker likadant sen har jag mitt fria val att jobba kvar och se till att springa fortare gena ännu mer i alla kurvor eller välja att lämna tågen (jag väljer att inte skriva "innan skeppet sjunker") Mitt val blir ganska enkelt, jag stannar kvar och försöker göra det bäste av situationen och hoppas att Sverige ska vinna storvinsten och allt blir som i min drömvärld :). Hoppet är det sista som lämnar människan.

Men idag är det tisdag och känslan jag bär inom mig känns inte lika tung, det blir som det blir!

Första natten av fyra är gjord och jag har sovit bra idag, nästan sju timmars sammanhängande sömn, det är bra! Middagen är i ugnen och kvällens planer är inplanerade, tisdag två träningar och läxläsning innan en 5 kilometers sparktur med hundarna sen kallar jobbet igen. Snacka om att allt går på rutin måndag-torsdag ser exakt samma ut, bara lite olika sporter som ska utövas. 

 Ibland när ekorrhjulet snurrar lite väl snabbt brukar jag tänka "ska det verkligen vara så här stressigt och jävligt nu" men sen lugnar jag med tanken att det är ju bara just nu "var sak har sin tid". vi hinner iallafall äta middag tillsammans under veckorna och jag hinner hjälpa alla med lite av läxorna iallafall och hundarna får sina stunder under dagtid då jag är ledig och alla barnen är på skolan.

 Med all stress och press människor lever med idag är det kanske inte så konstigt att stroke, hjärt- och kärlsjukdomar, demens och andra otrevligheter kommer lägre och lägre ner i ålder.

Hörde senast i morse om en man i 55 års åldern som dött hastigt av en hjärtinfarkt, lämnar efter sig fru och fyra utflugna barn :´(.

Jag ser fram emot helgen, Frida och Oscar har matcher, på fredag kväll ska jobbet på "Köket" och fira en arbetskompis som fyllt 60 år och på lördag ska brukshundklubben ha medlemsfest på Älgfarmen. Tur att jag har ledig helg :)