Jajomensan, sitter och klockan har passerat 02:00, pigg som en mört för jag och barnen (alla utom M) har sovit till 10:45. Vaknade upp och sneglade på den kalla himlen utanför mitt sovrumsfönster, den var isande blå med lite rosa inslag, kallt som bara den. Temperaturen har pendlat mellan -30-35 grader under dagen och jag har många gånger känt mig tacksam över både tak över huvudet och jobb inomhus, hundarna har varit ganska nöjda med sina kortare utevistelser för några snabbrastning. Vid två tiden gick sönerna mig så på nerverna att de fick klä på sig, som tog ca 17 minuter för att få på sig alla kläder för att sen bara härda ut i den bistra kylan i 7.5 minuter. Oscars hockeyträning tar ingen hänsyn till kyla så han har klätt på sig den blåa utrustningen och harvat på i Skogshallen i ca 1.5 timmar, man blir inte bra om man inte tränar!
Henrik kompade så han kunde jobba samma tider som systeryster, hennes värmepaket i bilen mår inte så bra, man kan säga att den är halvsidesförlamad och funderar bara på höger sida.
Imorgon väntas varmare temperaturer och det välkomnar jag, ska bli skönt med en promenad och att hålla på med bilarna när det är så här kallt är inte roligt, om jag nu ska se något positiv i detta så måste det vara att jag tror att en och annan stackars skabbräv fryser ihjäl och jag har en förhoppning att smittade ställen i skogen ska saneras i och med dessa temperaturer.
Det är inte bara den låga temperaturen utomhus som får mig att frysa till, för ett år sen hände det en del saker runt omkring oss och än idag kan jag känna de hårda isande blickarna och de dömande orden, inte ens jag som ibland av min kära familj liknas med en guldfisk kommer att glömma dessa dömande elaka människor...
(Kluta ut de ni som kan ~ ni andra ringer mig nog).
Huva. Skitsnack & dömande människor ogillas. Kram till dig & hela familjen <3
SvaraRadera