Microblå Maskinen

Bortamatch i Övertorneå för 06/07 i två omgångar, eftersom de var lite folk så fick Oscar möjlighet att spela med detta lag, lite för att hans åkning ligger på den nivån. Att se hans lycka i ögonen när han fick till frilägen och till slut fick göra två mål var näst intill obetalbar <3
 Att göra mål är väldigt viktigt när man är åtta år, och nu har han gjort säsongens första mål, det första han sagt till tränaren var att nu blir mamma glad när jag gjort mål, oj är det bra eller dåligt?! :)
Lucas kämpade också på bra tillsammans med hans hockeyskolkompisar, Anton och Theo.
 Det känns som ett bra beslut att inte ha dem i samma lag, visst det betyder mer tid i Isladan för oss, men det är det värt. Så fort hockeyskolan startade var det inte ett alternativ för oss att låta Lucas träna/spela med 04/06, han är inte där ännu och jag vill inte att bröderna Eriksson ska behöva konkurrera mot varandra redan nu, det misstaget gjorde jag med flickorna och det resulterade i att Fridas intresse för fotboll försvann i några år, klantigt gjort av mig!
 Det är lite svårt det här med lagindelningar, speciellt när man bo på små orter och har barnantalet inte är så högt, lättast skulle ju vara att ha renodlade årskullar, men till viss del tycker jag att man måste kunna nivåanpassa lagen också, med att ha årskullar gör att Oscars lag kommer att spela i en serie för barn födda 04 som i sin tur gör att "vårt" lag alltid kommer att möta barn som är mycket äldre än oss, eftersom vi är ett jag på mest 05 och 06 men för många 04:or för att få dispens på. Det är kruxet med dessa lag där man har ett span på tre år. Kommer ihåg Fridas serie där det blev förluster med tvåsiffriga resultat, det är ju inte heller roligt.
 Barn och ungdomsidrotten är verkligen inte en lätt fråga, men så många som möjligt så länge som möjligt!!!

På torsdag är det dax för begravning igen, min morbrors fru har somnat in för ett tag sedan och vi ska jordfästa henne i Narken på torsdag, fy vad många begravningar det blivit i år, detta blir det fjärde. I fredags var det Henriks kompis begravning, otroligt jobbigt, ingen förälder ska behöva begrava sitt barn eller litet barn behöva jordfästa sin förälder eller fru/man begrava sin man... Livet kan vara bra grymt ibland.
Det här med begravningar, jag tycker inte om att prästen menar att den som dött kommer "hem"?
Till ett evigt liv i paradiset? Jag vill väl inte att himlen ska vara det eviga livet, jag vill att man ska vara på jorden i minst 80 år...
Det känns ut som om det ena tråkiga avlöser det andra just nu, jag tycker att jag känner många människor i min närhet som har ett mindre helvete just nu :/.