Bara massa gnäll, passera :)

Prioriterat kost, vilket svammel! Inte har jag prioriterat någon kost, jag har haft nog med att hålla skeppet flytande :/. Energin och orken lyser med sin frånvaro, känslorna spelar flipperspel i min kropp.
 Jag önskar och förlitar mig på att våren ska komma med ny energi till mig. Det är massa saker som ligger och pyr i mig, allt tjafs runt omkring mig påverkar mig. Den inre stressen att hålla ihop allt och att alla ska ha det bra och må bra gör mig alldeles matt.
Försöker stötta, trösta och lyfta upp en människa som är mentalt knäckt, en människa som står i mitt första rum, en känsla som jag inte har förmågan att sätta mig in i, jag förstår inte känslan! Jag kan inte nå fram, jag vet inte vad jag ska säga/göra, jag försöker bana väg, alltid vara steget före men jag hinner inte!

 C-höfter, löp med försämrat allmäntillstånd jag blir så frustrerad när det blir en dipp i allmäntillståndet, infekterade sår som inte läker, analsäcksproblem, oaktiverad och omotionerad hundar och jag känner mig som en dålig hundägare och hundarna blir vandringar och jobbiga.

Vårstäd??? Huset förfaller och jag orkar inte feja och dona, orkar precis dammsuga, förse diskmaskinen och tvättmaskinen med jobb, plocka när det absolut måste och till råga på det kanske jag ska ha folk att inspektera mitt hus?!

Bor med en sambo som jag snart har glömt bort hur han ser ut? Tappat bort vårt gemensamma liv, vi hinner mer om vi delar upp oss, ändå får vi inte gjort något?! 

 Men snart tar stressen slut, hockeyn och basket slutar och då tar sommaren över, fotbollen och alla hundtävlingar runt om i länet drar igång. För att klara av lägreklass och högreklass spår behövs många träningstimmar, timmar som ska delas på en eventuell flytt och iordningställa ett hus från 30-talet och slutföra allt med huset på Norra. Jag blir alldeles matt, när ska detta virrvarr lugna ner sig? Är det så här livet ska vara? Att alltid hela tiden stressa runt och veta att man glömt och missat hälften av det man tänkt/planerat in.