Idag har jag lagt årets första spår, hittade barmark när jag var på morgon promenad så efter kaffe hos Ullis drog jag iväg och gick ut spåret, 800 meter långt med 10 föremål (pinnar) och en liggtid på 70 minuter. Jag snitslade inte spåret eftersom jag har en förmåga att styra hunden om jag kan.
Jag använde "dragselen", det var väldigt bra att spåra med Björkis selen, inget tjorv med linan. De två första pinnarna som var på samma stället markerade Gina ytterst sällsynt, jag hade verkligen svårt att se att hon markerade de alls. Men de andra pinnarna markerades och tog hon upp i munnen och jag belönade henne med godis, röst och kel, att busa/jaga pinnarna var inte så roligt enligt henne. Jag måste få henne att ha större lust att visa mig pinnarna och att hon tar upp alla pinnarna! Redan förra året var hon lite dålig på att markera de första pinnarna i spåret, men nu måste jag få henne att sluta slarva.
Det är få saker som får mig att må så gott som när hundträningen går bra, när jag ser att Gina gör allt hon kan för att lösa det jag ber henne att lösa, att hon tillsammans med mig utvecklas och går framåt i träningen. Det är som om tid och rum bara bleknar och försvinner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar