tisdag 7 juli 2015

Vargen ylar i nattens skog

han vill men kan inte sova...
 Snart ger jag upp, jag har legat och vänt och vridit mig på min sida av sängen i snart två timmar, ögonen svider en aningens av trötthet men mitt psyke kan inte slappna av så pass att jag kan somna om. Nåja en natt med sämre sömn gör ingen större skada.
Tisdag idag och jag har gjort en grovplaneringen för dagen, som består av återvinning, barn, matlagning och lite saker som jag verkligen borde göra, men som jag inte fått gjort. Hälsa på vänner och svägerskan sen skulle jag verkligen behöva träna hund, men det skjuts på framtiden och har gjort det den senaste veckan.
Det är som om inget någonsin kommer att bli sig likt...
Sommaren 2013 kommer i repris fast den här gången känns det nästan ännu värre och ännu mer ofattbart... Eller går det att jämföra, nä så klart inte!!! Ändå gör man det emellanåt, fast det egentligen är omöjligt eftersom det inte går att förstå.
Det känns så jävla orättvist!!! Två barn och en ung sambo blev ensam kvar, Varför???

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar