Ett par ytliga bekanta och jag satt en kväll och samtalade om intressen var på vi kom in på mitt intresse, hundsport. Kvinnan konstaterade att hundarna tar ganska mycket tid från mig, ja jo minst två timmar om dagen lägger jag nog ner på dem.
Då kom kommentaren som kändes kyligare än en iskall dusch till mig "får alla dina barn två timmar var om dagen själv med sin mamma?!" Öhh, nej inte det...
Nu är det några kvällar sen det här hände, men jag kan inte släppa det, jag har en förmåga att älta vissa saker.
Är det sjukt att hundarna får mer egentid med mig än mina barn?!
Jag försöker pussla så att hundträningen inte ska tid från familjen, somrarna tränar jag sent på kvällen och på vintern tränar jag då barnen är på skolan och Lucas får ofta följa med, till hans förfäran...
Hade en man fått samma fråga som mig om hans fritidsintresse? Eller de som väljer att jobba 60 timmar i veckan?
Det är lite konstigt hur det kommer sig att alla möjliga ska ha möjlighet att få ifrågasätta och ha synpunkter på hur andra väljer att leva sina liv och vem ger mig rätten att döma hur andra väljer att prioritera sin tid?
"Alla är vi olika"...
Apropå hundar blev det ingen hundträning för mig idag SM-finalen i hockey gjorde att sinnesstämningen var som bortblåst, men måste ändå säga att SAIK spelade jävligt bra idag och se känns ganska svårslagna :/.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar