Jag har blivit sittandes vid köksbordet med kaffe koppen, planerna för dagen är gjorda, men jag kommer mig inte för att ta tag i den, än iallafall. Jag är alldeles ensammen, L och F är hos kompisar O följde med M på jobbet, hans skulle jobba till sig en tröja, H är på vuxendagis i garaget på Vinab, hundarna är nyätna och rasade ligger under bordet vid mina fötter. Tänk vad några år gör?! Sitter och tänker än en gång att mina barn börjar bli stora :)
Var sak har sin tid och hur kommer min tid att se ut om några år? Jag kommer ju alltid att vara mamma i första hand, men ju mer barnen slår sig fria ju annorlunda blir min mamma roll. Hela barnens liv har vi som föräldrar försökt förbereda dem för vuxenvärlden, att de ska kunna stå på egna ben och fixa att vara vuxen, nu med Matilda börjar jag känna att det börjar bli dags att släppa taget lite mer, ge henne mer ansvar och lita på att hon klarar av att leva med frihet under ansvar. Undra om den optimala föräldern egentligen finns? Sen är det ju så att vi alla familjer har olika syner på vad vi tycker är viktigt. Mina värderingar är ju inte samma som någon annans.
Frida har varit på praktik denna vecka, på Älvens daghem, Sländan. Hon fixade platsen alldeles själv, ringde och pratade med personalen och frågade om hon fick komma dit under sin praovecka. Utlåtande som personalen skrivit till henne fick mitt moders hjärta att smälta som glass i solsken, min fina goa Frida <3
En av hennes "kompisar" hade rynkat på näsan och frågat varför hon valt dagis??? Är det något fel med det eller?! Som tur var hade Frida inte tagit någon större skada av den kommentaren (tonläget eller minspelet) utan stod på sig att hon haft en jättebra prao och att hon gärna hade varit där en vecka till.
Nu ska jag packa iväg mig mot skogen, lagom till solen gömt sig bakom massa moln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar