Ibland, trots att åren går och går känns det ut som om vissa händelser i ens liv inte riktigt har avslutats, i alla fall inte på "rätt" sätt, det finns människor som försvinner ur ens liv på ett sånt sätt att man inte riktigt kan gå vidare. Alltid då och då poppar dessa människor upp i ens medvetna för att pockar på ens uppmärksamhet. Inte att man ångrar det som varit, men på något sätt undrar man vad som hade hänt om om hade funnits?!
Andra gånger är det som om vissa människor bara kommer på en snabb visit i ens liv, man umgås intensivt under en tid för att sedan vika av till varsitt håll utan någon större eller djupare tanke på varför det blev så. Hur kommer det sig att dessa människor känner man bara att "det blev som det blev", nu umgås vi inte något mera?
Sen har man de människorna som alltid funnits där och ens förflutna gör att man håller ihop, minnen och de gamla gör att när man ses spelar det ingen roll hur många år det är sen man sågs sist, man hittar tillbaka till varandra, det är som om tiden stått still sen man sågs.
Det är konstigt hur man skapar relationer till varandra och hur allt man varit med om och olika människor i ens närhet påverkar en här och nu...
Klockan är slagen sedan länge och här sitter jag och funderar hur livet blev :)
God natt och sov gott!!!
Du är så klok och bra på att förmulera dej Linda. Kram
SvaraRadera