Redan på den tiden då Matilda hängde i stallet på Vännesbergets ridcentra och ridläraren Anna hade med sig sina Whippet blev jag förälskad i deras utseende. Deras personligheter hann jag aldrig få en klar bild av eftersom jag inte umgåtts med dem.
De skulle verkligen passa mig med deras absolut minimala pälsvård :).
Det känner jag med springer spanieln att det är alldeles för mycket pälsvård och denna trimning är för svår för mig att hantera, trots min fina Ostermaskin. Sen har dessa hundar ofta problem med öronen på grund av deras tunga hängande öron.
Med den typ av schäfer som jag tycker om kommer jag aldrig att kunna prestera i en utställningsring, eftersom den rasen är helt uppdelad i utställnings- och arbetsform. Kanske sticker jag ut hakan lie väl långt när jag säger att utställningstypen inte kan prestera i spårskogen och sökrutan på samma sätt som de schäfrar som inte platsar i utställningsringen. Sen har schäfern och stora hälsoproblem i rasen. Visst kommer jag att ha schäfer det är ju den absolut bästa hunden enligt mig, men inte om man vill springa vänservarv. Jag har redan spanat in min nästa schäfer och då ska man veta att tiken till valparna kanske inte ens är född, men hanen finns och honom ska jag ha en valp efter när det än blir. Jag försöker att inte tänka så mycket på om och ifall men jag måste inse att Ginas hälsa inte är helt felfri och att hon kan komma till det att hon inte håller att tävla i de högsta klasserna, men vi lever här och nu och än så länge har hon det bra, om än en aningens mager...
Nu ska vi ju inte tro att jag kommer att köpa mig en till hund den närmsta tiden, först ska vi se hur det blir med Matilda och Fridas val av gymnasie och var i landet dessa två fröknar hamnar och om de tar med sig Holly och Yenna på sina äventyr. Den som lever får se...
Å är det så där en whippet ser ut. Söt! =)
SvaraRadera