Frågor på de?!

Som vår allas Löjtnant Moverare sa flera gånger om dagen under vår GUF till oss elever. Sitter och försöker komma ihåg om det är ett eller två år sen vi gjorde grundutbildningen men tror att det var förra året i november, jag var borta på Frida och Oscars födelsedag, hemska tider.
Om mindre än två månader fyller de år igen, tiden går fort när man har roligt -även nu....
 Jag har börjat rida hos Sanne igen, eller har bara varit en gång och har planerat in en dag till denna vecka. Det var så härligt, vi var ute i skogen under två timmar och jag vågade mig på att fatta galopp tyvärr blir det väldigt skumpigt efter några minuter. Jag kan ju egentligen inte rida utan det är mer som om jag "åker häst". Efter ridturen tog vi oss en promenad med en annan ponny för att vänja Gina att vara med hästar för målet är att hon ska med under våra ridturer då slår jag två flugor i en smäll.

 Jag är så stolt över mina gymnasieflickor, Matilda får beröm över sina analyser och tolkningar i svenska och Fridas svenska uppgift fick läraren i tårar och den lästes upp för hela klassen... Mina duktiga flickor! Det känns så bra när det flyter på i skolan för barnen, skolan är så viktig och det är i och med den grunden läggs om man sen inte blir det man har gått på gymnasiet är det ändå grunden som läggs för att sen kunna bygga det slott man en dag vill ha. När det gäller grabbarna gäller det att få dem intresserad av skolan och våga tycka att det är roligt att lära sig nya saker.

 Denna vecka har jag "jobbarvecka" och gör 50 timmar för att nästa vecka går på långledigt, då ha jag inplanerat hotellövernattning på Savoj med AnnaLena, vi ska se Brolle på Kulturenshus. På torsdag ska Frida och jag tömma hennes tillfälliga lägenhet och städa ur den för att sen hämta ut nycklar till hennes nya lya, det känns så sjukt skönt att det löste sig, som om inte det var nog med det så bor en av hennes nya vänner från klassen i porten bredvid. Just nu känns det ut som om jag också flyttar in där, jag är ganska less Överkalix och det har jag inte varit sen jag var 15 år och flyttade härifrån. Vad som gör mig less ska jag ta upp en annan gång.

 Ska jag skriva om dansken som verkar påtänd och psykiskt störd?
Tydligen är det en ensam kille med långt hår och ryggsäck som lufsar runt i Bränna, han har sovit i någons garage och lekstuga, han verkar inte ha någonstans att ta vägen och ingen vet var han kommer ifrån. Polisen är kontaktad med de har visst släppt honom igen. Jag undra bara hur är det i Sverige när sjuka människor bara lodar runt och har ingenstans att ta vägen, är han psykiskt sjuk måste han ju få vård, tvångsvård om det inte finns någon annan utväg. Han måste ju ha anhöriga och vänner som saknar honom, livet för vissa är så tragiskt, hur kan det bli så fel och var är det det skenar iväg för dessa ensamma stackars människor?