Reagera, agera och acceptera...

För ett par veckor hände en stor förändring i mina flickors fritidsintressen, vilket gjorde att den ena med sitt lag agerade, gick till högsta hönset och hade en diskussion och ville veta varför och säga sin syn på det hela, vilket inte resulterade i någon ändring av beslut men flickorna hade fått möjlighet att framföra sin åsikt i ärendet, vilket jag tycker är bra.

Vuxna ska ha rättigheter att ifrågasätta massa beslut som tas från arbetsledare och chefer, men barnen ska allt rätta sig i allt och bara niga och följa med?! 

Två dagar efter stormen hade vi föräldrar ett krismöte, för att tillsammans arbeta fram en lösning så tjejerna skulle kunna slutföra sin säsong.

Efter att diskuterat med mina flickor om att man slutför vad man påbörjat och att man måste respektera alla människor kunde jag ganska säkert på detta krismöte säga att de flesta av tjejerna kommer att acceptera beslutet och slutföra säsongen.

" jag tror inte de är så ärliga i det de säger" .... Fick jag till svar :'( och jag blev så himla ledsen, för denna person har sen flickorna var sex år kommenterat hur dåligt kamratskap de har i sin årskull.

 Jag är så stolt över mina flickor som slutför vad de påbörjat och jag hoppas att de kommer att brinna för denna sport trots beslut som tas ovanför deras huvuden och att de har lärt sig att acceptera vissa saker.

Sen finns det vissa människor som alltid kommer att tro att de har rätt och har svårt att omvärdera sina åsikter, vilket i sin tur är beklämmande :/

Nu har jag fått skriva av mig det jag ältat i några veckor och hoppas att sömnen kommer tillbaka så jag får sova innan jag ska göra natt 2 av 2 ...

(Detta inlägg är skrivet via mobilen vilket gör det svårt att läsa hela inlägget, sorry om det är felaktigt, men jag hoppas ni förstår det)