Premiärtur med Sosse-sparken

Lucas, Yenna & Gina.

Funderingen under dagens sparktur var...
Sista tiden har jag läst på bloggar och facebook att människor har tagit sig friheten att ha massa åsikter om hur andra sköter eller missköter sina hundar.
Och hur hundägare blir ifrågasatt om saker som egentligen ingen annan än ägaren har med att göra!

Detta är mina åsikter om det jag hört/läst.

Som exempel kan jag nämna en som valde att kastrera sin 10 månader gamla hanhund, men vilken storm det blev på facebook om varför.... och varför ha så bråttom med kastreringen.
Om jag vet att min hanhund inte ska gå i avel eller jag har som intresse att ställa ut min hund ser jag absolut ingen vits att behålla kulorna på hunden.
I USA kastreras många hanhundar innan de blivit könsmogna och de menar att då har hunden inte hunnit få sig ett beetende som markeringspissa, jucka och annat.

Ett annat påhopp läste jag på en yngre tjejs blogg, det handlade om att hon inte rastade sin hund i Bränna och att hunden gick så förfärligt dåligt i koppel, med det var hon en dålig hundägare och hennes hund fick ingen motion...
Till saken hör att tjejen bor i en by utanför Överkalix och hennes hund tycker bättre om att springa lös i skog och mark och där kanske inte alla ser när hon motionerar sin hund.

En annan olycklig valpägare fick försvara sig varför hon klipper ner sin långhåriga hund.
Man kan ju älska en ras personlighet och därför välja att köpa rasen, men vet att man inte har en chans att hålla pälsen i trim.
Eftersom jag har nära vänner med samma ras vet jag att efter en timmes skogspromenad i vårens slask är det bad, fön och borstning som gäller.
Har man då den självinsikten att klippa ner pälsen och låter hunden rusa i skogen istället för att låta hunden tova ihop sig och få hudproblem och ont av alla tovor hunden har är väl det bra?!

Sen finns det säkert massa hundar som inte har ett bra liv på grund av deras ägare!!!