Årets sista dag.

 Det känns som om detta år handlat mycket om arbete, jag bytte till arbete inom industri och H utbildade sig till undersköterska/ambulanssjukvårdare och började jobba obekväma arbetstider åt landstinget. Som en bekant påpekade "vården är för liten för oss båda".
I början av 2018 går jag tillbaka till mitt ordinarie jobb igen, jag fick möjligheten att vara tjänstledig under ett år och har kommit fram till att det är ju inom vården jag vill jobba, jag vet att det är ansträngt och tungt men jag tror att jag kan göra skillnad och längtar tillbaka till mitt ordinarie jobb. Under året har jag saknat mina arbetstider mer och mer, visst är det underbart att vara hemma varenda helg och röda dagar, men att se varje vecka mellan måndag till fredag som en transportsträcka och aldrig ha möjlighet att sväva ut med ryggsäcken, termos och smörgås i skogens lugn en helt vanlig tisdag har jag saknat så mycket att jag blivit sjuk. Efter fyra under vardagarna har jag inte fått gjort mer än middag och eventuellt skjutsat grabbarna till deras träningar sen har jag slocknat i soffan lagom till halv-åtta-hos-mig.

 Förutom jobb så cirkulerar mycket kring barnen, flickorna är båda två i Luleå och fixar sina liv där, kommer hem någon helg i månaden och det känns tryggt att ha dem där, jag känner att det går bra för dem nu. Sönernas hockey tar också tid, sen några veckor spelar de i samma lag och det underlättar vardagssituationen en hel del, från att ha träningar sex olika tider på två olika orter till att "bara" ha tre träningar på samma ställen gör att logistiken går ihop igen. Många har haft åsikter om detta, men jag skiter i det, om de båda ska kunna utvecklas i sina egna nivåer så är detta den bästa lösningen för oss alla. Jag tycker det är tråkigt med vuxna människor som inte kan se utanför boxen och förstå att nivåanpassning är det bästa inom ungdomsidrotten, och det gäller likväl de som är svagare och de som är starkare individer i sina årskullar.

Två resor hann jag med under året, vi hade planerat vännerna och jag att åka till London året vi fyllde 40 år och vi var tre stycken som fick ihop det denna gång, och det var en underbar weekend vi fick ihop. Jag var tokförkyld men vi turistade för fullt i denna fina stad. Vännerna fick läsa menyn för mig då de mörka miljöerna gjorde det svårt att läsa de små bokstäverna på menyerna. Ett av det jag minns mest var Carolinas vinbeställning, en flaska för många pengar :).

Under september åkte en del av vännerna och jag till Stockholm för att fira vår vän Kattis, det var så himla trevlig att strosa runt i huvudstaden, shoppa lite och äta massa gott.

Sommar vs Vinter

Vi ser tillbaka på årets som gått och tar med oss det goda, försöker lära oss av det som var mindre bra och vissa saker lägger vi bakom oss och önskar att det aldrig kommer åter och kommer det åter har vi en viss erfarenhet att kunna hantera det på ett bättre sätt. Mina tankar går till de som haft ett tufft år och jag hoppas att det nya året kommer att bli bättre än det som varit.

 2018 välkomnar vi med öppna armar och jag önskar att vi bokar en resa till medelhavet och att mina barn utvecklas och få ett bra år. Mest av allt önskar jag att hälsan är med oss och att vi får vara tillsammans och dela många stunder med varandra.

Sömnlös i Bigbäcken

 När det är mycket som cirkulerar i mitt huvud så försämras min sömn något kopiöst, jag har inga bekymmer att somna på kvällarna, men jag vaknar vid 02:00-03:00 och kan omöjligt somna om... 

I morse eller natt hann klockan bli 02:40 innan jag vaknade och tankarna började mala, det som stör mig nu är en händelse med sönerna som från ha varit utagerad och löst fått nytt syre och blossat upp till klimax, människor som egentligen inte har något med saken att göra har lagt sig i och det höll på att få konsekvenser utan rim och fason. Det är ju tur att vi föräldrar har kunnat samtala och reda ut saker och ting innan dessa illvilliga människor dundrar in med sina åsikter bakom ens rygg.

 Det andra som stör mig lite är arbetssituationen, valet att gå tillbaka till vården är gjort och jag ser fram emot det, det ska bli roligt att smyga omkring på natten som katten. Samtidigt som jag känner att jag sviker andra människor med att lämna den arbetsplatsen jag är på. Jag hatar att göra val i mitt liv. Det som fick mig att gå tillbaka är bland annat arbetstiderna, att jobba 7-16 vardagar och vara "ledig" varje kväll (då man ändå är helt slut som artist) och röda dagar är inte min grej. Jag saknar mina skogsturer och lediga vardagar så jag kan jobba röda dagar och kanske få mig en ledig dag under barnens skollov. Det har varit väldigt lärorikt för mig att sadla om under ett år och göra något helt annat än det jag arbetat med i hela mitt liv. Det har även fått mig att inse att det är med människor jag vill jobba, jag tycker om att ta hand om att jobba med omvårdnad i äldreomsorgen.

De resultat jag ser i det jobbet är mer värdefulla för mig.  

 Julen nalkas och jag ser fram emot min julledighet, är "arbetslös" i tio dagar så jag ska njuta för detta kommer aldrig ske igen Det ska bli skönt att bara få vara med familjen och rå om varandra, det behöver, vi en paus från skolan och alla måsten så vi får ladda upp batterierna innan vårterminen drar igång, då ska vi vara fulltankade av energi och ork :).

Eftersom jag ändå är vaken och vi ligger efter drar jag till jobbet en timme tidigare, då hinner jag förbereda för de badrummen som ska ut utan anmärkningar idag.

Underbara vintertid

På med pannlampan och skidorna sen är det bara att dra ut i skogen som ligger runt hörnet, uppför backen efter de vältrampade skoterspåren med hundarna lekandes runt mina skidor och stavar. I eftermiddag kom till och med Matilda med oss, hon konstaterade att hon inte stått på skidor sedan Strandskolans tid. På hemvägen ramlade jag två gånger i backen  ner mot Ställers-gården, ramlade mjukt i den fluffiga och kalla snön. Det är så fantastiskt underbart och harmoniskt att få vara i skogen med hundarna, en tystnad som omfamnar mig och energin fylls sakta men säkert på från reserven till iallafall halv full, men om några mer skidturer så är vi på fullt igen. 

Herre Gud vad jag har saknat detta, välkommen underbara vintertid. 

Grabbarna har hunnit ta emot Sunderbyn i Skogshallen, det blev stor förlust idag. Men vad gör väl det om hundra år??? 

100% dagtid...

I snart ett år har jag fått prova på att jobba heltid, allas rättighet, under dagtid och jag ställer mig frågan är detta vad Svensson eftersträvar???
Jag håller på att bli kvävd av att jobba så här, jag har ju ingen som helst fritid att göra någonting annat än jobba, äta, skjutsa barn och sova för att sedan nästa dag väckas av mobilens ilskna alarm klockan 05:30 FEM dagar i veckan... Jag tycker att detta är ett straff att måsta masa sig iväg vareviga vardagsmorgon. Men att alltid vara ledig röda dagar och helger är ju så underbart och speciellt då man har skolbarn, men man är ju aldrig ledig någon dag under deras skollov.
 Jag har vridigt och vänt på detta med arbetstider så jag har fått sömnproblem, eller egentligen är det inte arbetstiderna som är fått mig sömnlös, det är hur jag ska göra med min arbetssituation..
Plus och minus vägandes mot varandra, arbetsuppgifterna har studerats, organisationer och verksamheter har jämförts, kollegor och arbetsledare likaså.
Varför känns det som om det andra alltid är det bättre??? Att gräset är grönare på andra sidan...

Saras vackra änglaspel

Då var det söndag igen...

... och måndag imorgon, jisses Amalia vad veckorna springer iväg, det är som om jag inte hinner med. Nå den sista veckan har bestått av massa övertidstimmar så jag har i princip bara jobbat, ätit och sovit, det blir lite kämpigt då helgerna oftast består av matcher runt om i Norrbotten.
Helgen har tillbringats i Kalix då Lue´s hockeygäng deltagit i Hotell Valhalls cup, med minismå marginaler så hamnade de på fjärde placering, så surt på lördagkväll då de förlorade med en taskig inställning och absolut inga kämparglöd gjorde att de i princip gav bort möjligheten till spel i semifinalen, men så är det väl i ungdomshockey. Det viktigaste är att man som lagspelare kommer ihåg att man vinner och förlorar som ett lag.
 Men huset är lika ostädat nu som innan helgen och det enda som tvättmaskinen fått tvätta är mina arbetskläder. Tur att det kommer en helg nästa vecka igen...

Novemberbarnen är nu ett år äldre

 Frida har gått och blivit myndig, 18 år gammal och vuxenvärlden väntar på henne. Egentligen så har hon redan tjuvstartat i denna värld, då hon valde att gå gymnasiet i Luleå och flyttade hemifrån redan som dryga 15 år eller knappt 16 år fyllda och har ju i skrivande stund klarat av gymnasiet mycket bra. Nu är det bara slutsträckan kvar.
 Oscar är året under tonåring och jag kan inte fatta att det är dags med en tonåring i huset igen, insikten att åren springer förbi kommer till mig.

                         

 Kung Bore har slagit klorna i oss idag, snön vräker ner och har gjort det mer eller mindre hela dagen. Vi har fått massor av snö, marken är ordentligt vit. Jag gjorde missen att ha kupévärmaren i bilen hela arbetsdagen så LBG:n går att likna med en pansarvagn på grund av all is som bildats runt omkring den likt en sköld, inte alls bra.
 Men att snön kommer välkomnar vi.

 Sista tiden har jobbet krävt en hel del övertidstimmar så nu har jag fått ihop till min jul ledighet, det tackar jag för. Jag funderar på att ta ut resterande övertid i pengar, lite extra tillskott i skattkistan lagom till jul är ju inte fy skam. För det ser inte ut som om övertiden kommer att upphöra, tvärtom.

Framtiden är ett oskrivet blad....

.... och så är det med det.

Klick-Klick-Klick

Julklappsjakten är igång, syskonbarn är klart och syskonen ska vi spela olika "julklappsspel" med, vi har kört detta med Drugge några år men för Eriksson är det nytt. Julhysterin är igång, mina tankar inför julklappsköpen är nog redan spräckta, jag brukar ha en plan och det brukar vara typ MAX fem julklappar till barnen, men det brukar sluta vid sju. Jajjomensan jag överkonsumerar varje jul och januari är alltid en lite fattigare månad. Detta år kommer det att bli väldigt fattigt eftersom jag bara får lön för tre veckor, jag är anställd till 22/12 och jag gissar att jag inte behöver skriva att jag som anställd tycker att det suger, men kan förstå att företag tjänar massor på detta...
Men som en vän skrev, att det är bara att gilla läget, eller så inser man att man är för gammal för sånt här och blir lite mer klarsynt på vad som gäller i framtiden?! För jag behöver inte gilla läget utan jag har förmånen att ha en valmöjlighet att välja om jag vill gilla eller inte gilla läget.
 Idag ska jag åka till Sunderbyn och se när Lucas och hans gäng möter deras "blåa lag". Efter förra matchen fick Lucas migrän så idag ska vi preparera honom med Resorb och hoppas att han klarar sig från den fruktansvärda huvudvärk som kan slå ut honom totalt under flera timmar...

 Förutom att se hockey, imorgon väntar match för Oscars gäng i Övertorneå, så ska vi fira Frida som fyller 18 år imorgon. Det blir tacos ikväll och tårtkalas imorgon för hela familjen.

Livet kan liknas med en fidget spinner

Hamsterhjulet är utbytt till en Fidget spinner, det är mycket hockey just nu och allt det andra får vackert vänta på avbytarbänken. 

ÖHF/ÖIF B1 - Oscars gäng

ÖHF/ÖIF C1 - Lucas gäng

  

Vännerna och jag har varit på en tripp till Stockholm för att fira Katti som fyllt år. Som alla "husmorssemestrar" var helgen fylld med skratt, shopping och god mat. 

Matilda och Riva

Tabata

Föll för grupptrycket vid lunchbordet på jobbet och sa högt och tydligt att jag skulle hänga på de andra fyra som börjat på Tabata. När jobbet hade slutat igår började mina fantastiskt braiga ursäkter poppa upp, måste ju promenera med hunden, vars ska Oscar vara innan träning, ska jag kanske glömma mina skor? Hon som känner mig bäst som jag slängde iväg ett svävande meddelande på messenger skrev direkt tillbaka: "inte ska du banga", njaaa jooo jag hade ju som tänkt göra det.
 Sönerna och jag kastade i oss varmkorv och bröd till middag och åkte tillbaka till Bränna med Gina i bagaget, Lucas fotbollsträning började 18:00 så Oscar, Gina och jag hann ta oss en 45 minuters promenad innan det var dags för min Tabata och hans träning som började 19:30.
Tabatan innehöll en timmes svettande och stånkande, Jisses Amalia så tungt och roligt det var, tur att jag inte bangade! Efter det en välbehövlig dusch innan jag hann se slutet av Oscars träning. Efter det hem igen för kvällsmat och sängen.
 Idag känns det lite är och var i min otränade kroppen, men det är det värt :)

Rönsjärv.

Fick en snilleblix sent igårkväll när jag var och cykla med Gina, skickade ett meddelande på messenger till systeryster "Rönsjärv imr kl 11:00?"
Rönsjärv är ett badställe som vi ofta badade vid när jag var liten, då med pappas faster Irma och hennes man Anders deras "sommar-barn", farmor och farfar, kusin Ellen med farbror Ola och Tina, mamma och pappa. På den tiden hade vi med oss gummibåt som pumpades upp och vi var där hela dagar åt som bara den och hade det bra. Denna ljuvliga plats är verkligen ett smultronställe från min barndom.

Så idag packade vi massa korv, bröd, saft, Matildas bullar och mosters mockarutor för en heldag i Rönsjärv. Under förmiddagen frågade Carro om vi ville ha sällskap så hon och hennes fyra grabbar kom också med, ju fler desto roligare. Alla barnen åt så himla bra, men det är klart inget är ju så gott som när man får laga det på öppen eld.

Efter fyra timmars bad, lek och mat så drog vi vidare till Jockfall och köpte oss varsin glass. Vi fick en riktig toppendag i sommarvärme på Playa de Röns.

Utflykt till Laxforsberget

Frida, Erik, Oscar och jag tog med oss hundarna och tog oss en tur till Laxforsberget, ett var kommunens högsta berg. Leden upp är markerade med solblekta röda markeringar och en upptrampad stig som tar en ganska ovan vandrare upp till stugan. Efter stigen/leden hittade vi då och då dessa markeringar som man hittar inom fjällvärlden som visar vandrarens väg, ett antal stenar som är staplade på varandra. Oscar berättade att det var han och Lucas som hjälps åt att bygga denna pyramid av stenar sist de var upp.

Stugan börjar vara ganska förfallen, bron till stugan är trasig och rutten och det är sedan länge sedan slut med ved så man får plocka torrkvistar från marken om man vill göra upp någon eld där uppe. Min plan med dagen var att grilla korv, men jag hade tyvärr glömt korven hemma i kylen fint uppskuren. Nåja, det blev korv och bröd minus korv som fick mätta våra magar idag.

Laxforsberget är ett av våra smultronställen, både vinter- och sommartid. Det gäller att ta vara på sina smultronställen "i det enkla bor det vackra", det är det enda som fastnat av vad den där tomten Ärnst gaggar om och för mig gäller det absolut inte inredning. 

Finaste flickan har börjat löpa så det var väldigt jobbigt för ung grabben Cleo att bete sig idag, vi hade dem kopplade hela turen och Cleo har pip/sjungit hela dagen i frustation att inte komma fram till Gina den fina. Frida hotar med kastrering men det verkar inte Cleo ha en aning om vad det betyder...

Halvlek på semestern

Jag tror detta är den sämsta sommaren, vädermässigt, någonsin som jag kommer ihåg i alla fall. Det regnar och blåser nordlig vind dag ut och dag in. Vädret gör att man blir som paralyserad och gör ingenting. Jag hade ju kunnat storstäda och rensa hela huset, men njaaa inte blir det något sånt inte...

Under sommaren har jag kommit till ett beslut att tyvärr pensionera Gina inom brukset, jag tycker att det blir för påfrestande för henne att tävla i denna gren då hennes energi och ork inte riktigt är vad den ska vara. Men jag kommer att träna mig själv att lära mig att träna in vissa saker med henne då hon är en perfekt läromästare. Så till nästa hund ska jag ha en helt annan plan med inlärningen av vissa saker. Nu för tiden har vi kommit igång med lydnadsträningen och mitt mål är att tävla i lydnadsklass 2 under hösten, det är nya moment så det har varit lite svårt att skapa rätt kedja i att träna in momenten. Sen är jag lite ringrostig, det är två år sen jag tränat på detta sätt. 

Oscar på fisketävling i Affe´s pöl

.

Under förra veckan hade båda grabbarna Hockeycamp i Övertorneå och det tycket de båda var jätte roligt. De fick nya kompisar och massa istid. Benen värkte på kvällarna och de var trötta vi har masserat fötter och ben tills de har somnat. Mobilerna har inte behövts laddas många gånger under den veckan. Förutom att de har gått bra för dem på isen, fysen och bollspelen är jag så fruktansvärt stolt över deras sociala kompetens, det gör mig nästan tårögd när jag tänker på hur de kan passa in i helt okända grupperingar, mammahjärtat svämmar över.

Vi blickar framåt och hoppas på bättre väder under men väderprognosen ser inte så bra ut...

Ett litet rim på kvällskvisten

Här händer ju inte ett skvatt
som om det hela tiden är natt
Åsiktsmaskinen har tystnat
kanske den blev lat
eller har inte tid med prat och tjat

Omplaceringen gjorde mig tillfredsställd
nu är jag bara en anställd
då jag nu för tiden ingen insyn har
och behöver inte ge några svar

Tagit en paus från vården
behöver tid att sakna Brännagården
nu gillar jag att vara ledig på helgen
men kan sakna att göra skillnad för pensionären....

Jag har gått under jorden

..nej då, men jag har gjort en stor förändring i mitt liv.
 Jag har bytt arbetstider och helt bytt bana när det gäller mitt yrke. Sen 1 februari jobbar jag på Isolamin, som besiktningsman. Mina arbetstider är dagtid, måndag-fredag så jag hinner ju inte umgås med någon under veckorna och hittills har alla helger varit uppbokade med hundträning, hemvärnsövning, hockey och kalas/fester. Det är ju gudomligt att vara ledig på helgerna då det oftast är på helgerna det händer saker och ting.
 Samtidigt känns det konstigt att inte arbeta med människor, jag tycker att jag är ganska duktig på mitt "vanliga" jobb, jag känner nästan varje gång jag kommer på jobbet att jag gör skillnad, att jag förbättrar nätterna för en och annan. Nu kan jag inte riktigt känna att jag gör någon skillnad, eller jag vet ju att jag gör ett jobb som behövs nu också, men jag känner mig inte så himla duktig på mitt nya jobb. Jag kan missa att en flisa är borta från en platta eller att ena klinkerplattan står upp aningens för mycket, men jag lär mig ju och jag tycker att det är jätte roligt att jobba på en arbetsplats men mesta dels män och åldrarna varierar och jag befinner mig i mitten av åldersspannet. Jag känner att det är skönt att inte vara så involverad och engagerad i lednings- och verksamhetsfrågor. Jag bara jobbar och talar absolut inte för någon annan än mig själv. Klockan 16:00 åker jag hem och sen behöver jag inte ödsla en enda tanke på Isolamin förrän 06:45 då jag stämplar in igen, jag har stämpelklocka nu för tiden.
 Eftermiddagarna/kvällarna är jag helt oföretagsam och får just och precis undan middagsdisken och ev starta en tvättmaskin. jag skulle vilja orka ta tag i bättre omhändertagande av Gina, i den bästa av världar så skulle jag vilja komma mig för en fysrunda och ett träningspass varje eftermiddag, men det verkar sitta hårt fast med det.

 Mitt vanliga jobb står inför förändring, vi ska ha "fasta" scheman, ja måndag till fredag är ju så fast som det kan bli, men då är helgerna lediga och nu för tiden är det helgerna barnen är lediga.
Henrik har fått jobb i sex månader, han kommer att jobba dygn så jag vet inte hur ett fast schema ska se ut för att det ska vara optimalt för mig att jobba? Det är inte riktigt i tid att pojkarna kan sova ensam, men hur roligt blir vårt liv om vi ska gå omlott varandra??? Det fungerar ju inte heller. Om jag får tjänstledigt tre månader till så ger det mig tid att se hur det fungerar med H's nya jobb. Får jag inte tjänstledigt vete tusan hur jag ska göra...

Ditt och datt

 Markören blinkar...

Jag vet inte riktigt vad jag har på hjärtat, vad ska jag skriva om? 

I måndags registrerade jag mig på NTI, jag ska läsa in Engelska 6 och med det ämne har jag möjlighet att läsa två av de utbildningar jag har sneglat på. Om jag lägger till Matematik 1b eller fd Matematik B så har jag kompetensen för andra utbildningar. Sen om jag kommer att vidareutbilda mig det vet jag inte ännu, jag kanske blir kvar i min trygga hemvana tillvaro. Det fantastiska är ju att det enda som jag betalar för att få möjligheten att vidareutbilda mig är min tid. Det är ju väldigt lätt att få behörighet att läsa på universitet om man har slutbetyg, än en gång får jag tvivla om jag gjort rätt som tvingat Matilda och Frida att läsa gymnasiet så de ska ha högskolekometens. 

 För ett tag sedan började jag följa EN PSYKIATERS FUNDERINGAR, jag funderar ofta på åldrar nu för tiden och denna författare är 43 år och överläkare i psykiatri, hur hann han bli det? Bloggen handlat om utmattningssyndrom och depression, inte alls så upplyftande. Det är lite skrämmande att läsa om hur hjärnan går i strejk, helt plötsligt så lyder inte hjärnan de signaler som den tidigare samarbetat med. Jag tror vi är många som ligger på gränsen. Vad är det i våra liv som gör att utmattningssymtom, ångest, stress och depression har ökat så mycket? Livet innehåller så många måsten, eller iallafall mitt liv. Jakten efter inkomst styr mycket i mitt liv, jag är väldigt styrd över just det. Eller jakten är väl att ta i, lönen kommer ju den 27:de varje månad, men jag jagar gärna lite högre lön än min ordinarie, några extra pass är alltid bra att få, vilket i sin tur gör att jag är helt urlakad då ledigheten kommer. "Pengar är inte allt", nää det är det inte, men det är ändå något man måste ha för att kunna leva, det är inte så många saker som är gratis nu för tiden.

 Jag är inne på min fjärde dag med vlcd ( väldigt kalorisnål diet) och det går mycket bra måste jag säga, visst det är inte en hållbar diet då man inte kan leva på shakes, bars och pulversoppa resten av sitt liv. För mig behövs en Kickstart, ett snabbt resultat, det har varit en spiral som snurrat uppåt i ett halvår nu och jag har som inte fått stopp på viktökningen så då blir det drastiska åtgärder.
Nu har jag ju två middagar/kalas inplanerade så planen med dessa är att äta lite mat och sen på söndag så gäller vlcd igen. För min tanke är att gå på renkur under två veckor sen ska jag byta ut så jag kommer att börja äta middag. Jag borde, måste komma igång med motionen också, men energi har som inte riktigt funnits. Trots att jag vet att jag mår bra av skogen och promenader kommer jag mig inte ut.

Oxveckor

 Det känns verkligen i min kropp, jag är slut min kropp går på reserven jag har dock funnit frid att samla kraften hemma. Det är som när jag började åka skidor och framförallt skaita "skida-skida-staaaaavar" det går på automatik nu. Jag hoppas att förändringen kommer med ljuset, för nu blir det ljusare och ljusare för varje dag.
 Min älskade Volvo fick åka bärgare från Råneå igår, Matilda lånade den och blev stående efter E4:an som tur var där det var två filigt. Farligt att bli stående där, men som den fantastiska servicen ortens företagare besitter var bärgaren på plats drygt en timme senare. Nu väntar vi på domen på bilen, jag hoppas verkligen att det inte är något som ruinerar mig.

 Denna vecka blir en mördar vecka jobbmässigt, 60 timmar avverkas på jobbet min fantastiska belöning blir att jag får en veckas ledigt. Lite dumt att jobba så här intensivt då ledigheten inte kommer att kunna utnyttjas till fullo eftersom det kommer att behöva vilas. Jobbet i sig känns lite bättre, jag har satt på mig skygglappar och håller mina tummar att vi ska få möjlighet att fortsätta med att ha påverkningsbara scheman. Tas detta bort blir det ännu svårare för mig att fortsätta med nattarbete då H börjar sitt nya arbete, han kommer att jobba "dygn", vilket betyder att vi båda kommer att jobba nattetid. Frågan är ju vad som är bäst, att aldrig ses eller att alltid vara beroende av barnvakt under natten? Jag vet inte riktigt vad jag vill jobba med om jag inte kan vara kvar på natten, tidigare har ju hemtjänsten varit en verksamhet jag alltid trivts med att jobba på, lite fritt och eget ansvar, men... Jag har hittat på en ny tjänst som jag skulle vilja prova på, i Skellefteå kallades det för "avancerad undersköterska", man jobbar inom hemsjukvården som undersköterska för att underlätta för sjuksköterskorna, arbetsuppgifter lite mer inriktad på HsL istället för SoL. Men vete tusan om jag vill jobba i Skellefteå?! Eller så byter jag bana efter 20 år inom vården.

 Jag la in en beställning på matsmart.se igår, nu jävlar ska jag Kickstarta med "pulverdiet", det finns ingen annan utväg. Jag fixar det inte så nu ska jag testa detta. Målet är att gå ner i vikt, äta mindre och skippa sötsuget och godisätandet. Jag börjar med "renkur", planen är att köra en vecka åt gången. Känner mig taggad att köra igång och har några vänner som håller på med samma diet, "vlcd". Om det går bra kommer jag att uppdatera på bloggen, går det dåligt så kommer det inte att nämnas speciellt mycket :)

En ask full med praliner.

 Trettondagshelgen spenderades i tre olika ishallar, Lucas hade Skoda Open i Part arena och Oscar mötte Luleå Hockey i Tornedalium/Övertorneå och söndag väntade Haparanda borta. Jag är glad att jag hade råffat åt mig denna helg så jag fick vara ledig och kunde åka på helgens alla matcher.
 Jag har börjat se över utbildningar, steg ett är att läsa in Engelska B egentligen skulle jag behöva satsa på Matematik B och Naturkunskap B (eller Matematik 6 och Naturkunskap 2B som det heter nu). Det ska jag ta tag i under januari, det blir via nti och är på distans via internet, vet inte om jag fattar matten med att läsa på detta sätt???

 Jag har valt att sätta på skygglappar tjocka som betongväggar, det är för min egen överlevnad jag har inte den styrka som krävs att vara på frontlinjen när vissa förändringar kommer att behöva göras. Jag väljer att blunda bara göra det jag måste och verkligen göra allt jag kan för att inte bry mig. Det är ändå ingen idé, jag kan inte förändra saker och ting, sen har jag ingen lust att föra alla andras talan som själva väljer att stå på sidan och bara tycka när ingen annan hör.
Min energi börjar tryta och jag känner att jag ligger på en terriers mentalitet, vare sig det gäller från läktaren i en ishall, på personalmöten eller parkeringsplatsen på Coop, jag måste tagga ner och bli som folk.

 Eftersom det är nytt år så har jag fått nya förhoppningar om att Gina och jag ska ut på tävlingsplanen under 2017, men i och med vårt långa uppehåll har Gina lagt på sig några olater, bland annat ljud, det värsta jag vet... Från och med i år gör man om lydnadsklasserna så jag har möjlighet att backa i tävlingsklass och det har jag valt att göra, eftersom att vår stabila grund har fått stora sprickor i sig backar vi i träningen. Med att Gina slagit på ljud och lite stress blir det en pärs i platsläggning under gång, jag måste nöta "off-knappen" och att hon inte ändrar riktning i sin kropp isamband med återgångar till hunden. Men vi behöver komma igång med det här, för utvecklingen är så underbar att få vara med om!