Den maktlösheten man som förälder känner när barnen är sjuka är så stor, jag vill att mina barn ska vara friska, inte ens magsjuka eller influensa vill jag att de ska behöva drabbas av, ändå är detta sjukdomar som går över. Tänk alla föräldrar och barn som lever med kroniska eller/och livsfarliga sjukdomar de tycker nog att en sketen förkylning är a pice of cake. Allt handlar om vad vi har att jämnföra med. Lucas ligger i hög feber jag försöker proppa i honom värktabletter i olika märken som Ipren, Panodil, Alvedon och Ibuprofen i alla de olika slag mixturen kräks han upp, "suppen" ger jag inte mer än i absolut nödfall eftersom det känns som ett mildare övergrepp trots att jag som vuxen vet att det är för barnens bästa, men nu har jag köpt munsönderfallande Alvedon och det har han fått behålla, det kör jag på med maxdos så han får hålla nere feber.
Det är ju såna här gånger man har tid att städa, tvätta och hålla på med huset men jag tar mig inte för någonting, sitter bara i köket eller med Lucas och funderar på vad jag skulle behöva göra, men det stannar vid tanken :/ Till och med soporna samlas på hög på bron och tar sig inte till Otton, då är det lite illa, måste springa och kasta dem nunu... Nå, då var det gjort iallafall!!!
Få se om Oscar ligger sjuk till helgen, det verkar vara en flunsa som sprider sig som löpeld, Frida har ju varit sjuk men vi är fyra kvar att vara sjuka och julafton på tisdag, det ser lite mörkt ut :/.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar