Läste ett magstarkt inlägg på en blogg jag följer... "alla är vi olika" och vi får skriva vad vi vill "Sverige är ett fritt land", men kommer man alltid ihåg att alla kan läsa det jag skriver? Varför skriver man vissa saker som egentligen bara rör en själv? Uppmärksamhet? Förmågan att såra en annan människa?
Eftersom jag skriver om mitt liv kan jag ibland känna att jag lämnar ut min familj, när jag skriver om barnen får jag tänka mig för eftersom de kanske inte vill att hela världen ska veta det jag skrivit ut till allas förfogande. Ändå har jag ett behov av att blogga, det är ju också lite konstigt varför jag har det... Vissa saker hade jag velat ventilerat eftersom jag tror att jag har något att tillföra, men då var vi där med barn och utelämna de som inte vill bli utelämnade. Kanske man skulle ha en anonym blogg där man kan skriva fritt från hjärtat, men vissa saker som man då skulle skriva om skulle jag vilja ha reflektioner på och tips funderingar att komma vidare med "problemen".
"Jag är inte bitter jag, inte det minsta", joo faktiskt litegrann och skadeglad kan jag också vara, vem gillar inte meningen "vad var det jag sa" ?! ...
Snart väntar sängen i några timmar sen ska Frida och jag till Luleå för bassängträning och fysträning anpassade för dåliga leder, jag hoppas att denna träff känns mer upplyftande än den förra! Egentid med min finfina Fridolina, som även hon blivit lite av en fjortis och det där genomgoa som hon alltid varit är en aningens i skymundan, men med tiden hoppas jag hon kommer tillbaka från skuggan igen <3 "Var sak har sin tid"...
"Good night Överkalix… wherever you are." ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar